Aenigma

Jag råkar ha vänner som vet precis vad man ska göra för att förtjäna min kärlek.

Ge min presenter.

Må låta ytligt och egoistiskt men jag är i alla fall ärlig med det.

Vägen till mitt hjärta går, mellan socker, djur och komplimanger angående mitt omfattande intellekt, via presenter. 

Häromveckan fick jag dessa tre av den eminenta Fanny. Heads up to her!

Och jo, jag vet att jag har patetiska naglar. (och mamma, du behöver inte fnysa bakom din skärm) Men så fort de vuxit ut så får jag en livskris i miniatyr som ett brev på posten och då är det naglarna som ryker.

I somras bosatte vi ju oss ett tag på berget Igueldo i spanska Baskien med utsikt över ett magnfiktigt vidsträckt hav åt ett håll, San Sebastian åt ett annat och en bergskedja åt ett tredje. Dagar när man sitter med a) ont i halsen b) seriösa skrubbsår över halva högra benet och båda handflatorna och c) en öroninflammation igen så kan man önska att man var där.

På världens vackraste lilla berg med ett skummande hav som bakgrundsmusik och grönska så grön att man fick ont i ögonen. Typ dagar som denna.

Ba tjena bara ben, flaxande hår och svett som rinner ner för ryggen efter att man galopperat ned genom en sorts europeisk djungel!

Förutom att jag inte skulle tacka nej till allt jag tecknat ovanstående (har som varje säsong dille på accessoarer från Prada och Marni och seriösa crusher på kappor från Burberry) skulle jag heller inte skaka på skallen till ett friskt öra som jag kan höra på, en hals som slutar ömma till morgondagens kalas i Uppsala och övrigt lugn och ro i denna stressad kropp.

Jag känner mig själv väl och för tillfället är jag i en sån enorm obalans. Jag sover i princip ingenting, vrider och vänder på saker och nöter sönder hjärnan på livet/jobb/mig själv/framtiden/universum. Jag önskar att man kunde trycka på paus, få lite perspektiv och sen fortsätta med laddade batterier. Men jag tar mitt slöa öra och jobbar på. För någongång vänder det. Och jag stod ändå med Jimmy Choo-skor upp till armbågarna idag på plåtning och det är ju inte så himla illa. 

Livet går i tankens riktning osv osv etc. Så jag försöker tänka rätt. 

I våras var jag inte bara duktigare än nu på att knäppa bilder på hur jag var klädd utan var även himlans blek. Som ni ser.

Något som det var bättre/mer utav var mina biceps. Måste sluta lyfta tunga saker på gymmet om jag vill att mina klänningar ska passa runt överarmen.. tack för generna som gör att jag lätt bygger muskler pappa!

Har två stabila poser ser jag. Bra där.

Och eftersom svenskt vårväder är som det är hade jag två varianter av samma outfit. Före och efter cummulusmolnsinvasion i stil med Mordor.

Klänning, H&M. Väst, loppis/Indiska. Hood, Mikaels/Hurley. Armband, samma saliga röra som alltid från Indonesien.

Fast fräknar har jag stabilt i hela ansiktet, till och med på läpparna, från påsk och långt fram på hösten!

Italien var fantastiskt. SICILIEN var fantastiskt.

Jag har alltid skrattat lite åt mina föräldrar som gång på gång reser tillbaka till landet, återupptäcker gamla favoriter och hittar nya, eftersom min egen resefilosofi är att se nytt nytt nytt. Men jag kan erkänna att det är en ganska stor del av mig som efter den här resan säger; låt oss bosätta oss där. Bland apelsin- och olivlundar, där ALLT handlar om mat, landskapet tar andan ur en och alla pratar sjukt vackert vare sig de skäller på en eller berömmer ens blonda lockar.

Förlåt mamma och pappa för att jag fnissat åt er i mjugg. Jag var nog också italienare i mitt förra liv. 

Vi ägnades oss mestadels åt att sitta på vår patio under vinrankorna och läsa böcker, bada i havet från vår egna lilla strand (ja, alltså den var ju inte VÅR. Vi är ju inte Hiltonfamiljen. Men eftersom det var i slutet av säsongen så var vi de enda från fjärran länder och därmed de enda badankorna) och vandra runt på torra gator i små byar. Vi hade hyrt ett makalöst fint hus med stora trädörrar, egen fruktträdgård där citrusfrukterna bad om att bli plockade och gulliga morföräldrar på våningen ovanför som pratade ursnabbt på italienska fast vi inte förstod. Vi åkte tåg till Cefalú och åt pizza, åkte tåg åt andra hållet till Palermo och kikade efter maffiosos, åt glass och vandrade bland vackra hus. Vi gick på marknader, fyndade små minnen, drack kaffe, inspirerades att ha blommor och växter överallt och framförallt njöt vi av en ultimat semestervecka i ett sorts olivoljedoftande paradis.