Idag är en sådan skitkväll där ingenting är rätt men precis allting fel.

Jag känner mig så jävla värdelös. Självhatet pyr som en kvalmig rök i hela kroppen och allt från höfternas för breda mått för slimmade, tighta, jävla jeans till känslan av att man är så fruktansvärt långt ifrån det man vill bli och strävar efter, bara ekar mellan alla sinnen.

Jag läser bloggar där alla tjejer är 175 cm, har skyhöga klackar, bambislanka ben, nätta midjor och leenden från öra till öra under perfektion till sotade ögon. Känner mig otillräcklig.

Längtar tillbaka till fräknar som dessa.

Min adoptivhunds gränslösa kärlek i Portugal.

Att äta frukt som smakar frukt och måla naglarna i samma färger.

Spanska landskap som tar andan ur en.

Picknickar bland det sträva gräset i Frankrike med oändlig himmel och lika oändligt hav.

Att vakna upp i en kvav bil någonstans i Belgien, eller kanske Holland, till det här.

Såhär kan en dagens outfit se ut när man är på semester och tar en avstickare till ett galet varmt och galet vackert Lissabon!

Klänning, Humana second hand. Scarf i håret, present. Väska, H&M. Armband, köpta i Grekland. Halsband, present från Kuala Lumpur. Hatt, H&M.

Människor tenderar att bli upprörda när man kritiserar varumärken och butiker eftersom det ibland är svårt att se skillnad på kritik och att klaga. Det är min rättighet som människa att säga att jag tycker att second hand, antikvitet och loppismarknaden i Stockholm är dyrt om jag tycker det, såsom jag skrev igår. Saken är den att jag gärna betalar precis vad saker är värda om det är så att det faktiskt är gamla, fina, hela och dyrbara saker, prylar, kläder eller dylikt. Det är kritik från min sida och min personliga åsikt.
   Men saken är just den att ofta i Stockholm i butiker som säljer andra hand så har man inte alltid direkt koll vad som är vintage och vad som är second hand. Jag investerar gärna i en vacker vintageklänning från 70-talet i gott skick men en broderad second handblus som är nyproducerad men ser gammal ut är inte värd samma pengar. För den har i n t e samma värde vare sig på marknaden eller för mig.
   Därför blir jag lika glad varje gång jag går in på Fanny och Magdalena Kellerman Vintage & Mint som ligger precis på andra sidan korsningen från där jag bor på söder. I en fantastisk liten två vånings lokal hyser man en butik som enbart säljer vintagekläder, och lite nyproducerat från mindre designers, som handplockats omsorgsfullt. Till skillnad från andra butiker inom samma område är det luftigt och framkomligt överallt och trots att det är gott om kläder behöver man inte trängas. Grejen med Kellerman Vintage & Mint är att man här vet precis vad det är man säljer. Man kan klädernas märkeshistoria och har stenkoll på hur gammalt allting är. Dessutom är kläderna i utmärkt skick, inga fläckar eller trasiga sömmar, och rent. För oss som kanske inte alltid har råd att lägga ut tusenlappar för dyra märkesvintagekläder finns det alltid alternativ då man har ett lager som rymmer alltifrån Schiapparelli till märkeslösa skönheter i alla prisklasser.
Vintage Mary Quant silver body Mint Condition XS
På deras nätshop kan man bland annat slå till på en tokigt fin lurexbody från Mary Quant (minikjolens moder och 60-talets modehusgud) som fortfarande har originaltagen kvar.
Vintage summer dress with pretty white flowers M/L
Skön sommarklänning från 80-talet som gärna skulle kunan få svepa runt mina ben på nästa semester i något varm land.
Vintage Mellow Yellow unworn bikini size S
Smörgul, oanvänd bikini från 70-talet i bandeaumodell med axelband som tillkommer.
   Är man som jag en smula less på att behöva gräva sig igenom högvis med kläder som kostar mycket men som det inte finns garanti för att det är vintage så kan jag bara rekommendera Kellerman Vintage & Mint varmt. Besök den fysiska butiken på Östgötagatan 66 på söder i Stockholm eller gå in på deras webbsida och botanisera bland smycken, badkläder, vackra aftonklänningar, söta jumprar, barnkläder och modisten Magdalena Kellermans tjusiga hattar.
   Och letar man efter en ny favoritblogg som handlar om vintage, vackra foton, nyheter i butiken och annat vackert och fint så föreslår jag Fannys fina blogg!

När jag och Mikael började vår en månaders roadtrip-resa var första målet att köra ned till de små byarna Hossegor, Seignosse och Capbreton som ligger vid kusten ett bra stycke ifrån Bordeaux. När vi kom dit hade vi kört genom Danmark, Tyskland, Belgien, råkat hamna i Luxemburg och trots häftiga försök att undvika det; brutalt hamnat rakt inne i Paris istället för att åka runt. Efter att ha snurrar runt längs med Seine, plirat ondskefullt på Notre Dame, rådfrågat ett par fransyskor och sedan läst en väldigt dålig karta tog vi oss ut och körde lätt svettiga tvärs över Frankrike. En ljummen kväll brummade vi in i Hossegor och Capbreton och det är därifrån dessa bilder är tagna.  

På stranden i Hossegor. Efter att ha enbart rest utanför Europa de senaste åren kunde jag inte låta bli att tycka att det såg precis ut som en skånsk strand. Men det var vackert ändå.

Hossegor, Capbreton och Seignosse är tre byar som smälter in i varandra och är ett enda g y t t e r av otroligt luxuösa hus, rondeller (oh de älskar rondeller i miniformat!) och gator som går kors och tvärs. I Capbreton ville Mikael kika på surfspots och jag åka rutschkana på betongen.

På stranden några hundra meter bort från där man surfar ligger kvarlämningar från andra världskriget. Gigantiska bunkrar som man gjöt till stora stenliknande klippblock och sen placerade soldater med kulsprutor i för att försvara kustremsan här. De såg ut som kraschade rymdskepp från Star Wars då de efter många år, tidvattnet och stormar vält och nu ligger som hundratals av ton till enorma ihåliga pjäser på stranden.


Det var några bilder och ett litet inlägg från första delen av roadtripen i juni/juli. Jag lägger som sagt in inlägg som dessa lite då och då med varierande antal bilder och text. Som sagt; det är svårt att återberätta en resa med bilder utan smak, doft och känsla och text utan ljud, synintryck och känsel. Man måste vara där för att förstå helt enkelt.

Som jag skrev häromdagen är ju inte Stockholm billigt för fem öre när det kommer till second hand och loppisar. Allting kostar 10 gånger så mycket som på landet enbart för att "det är gammalt". Spelar ingen roll om det är skitgrejer, trasigt eller två år gammalt bara. Här kallas det vintage hur som helst.

Men i Skåne däremot, där kan man fynda saker för småmynt bara man är på rätt ställe!


Tre plåtburkar för en femma styck. Inte så gamla men Coca Colaburken är ett samlarobjekt och de andra ska jag plantera blommor i. En pelargon eller två kanske? 

Skönt sliten bricka som jag haffade för en guldpeng på en privat gårdsloppis. Ska lägga några av mina favoritsmycken på den så att de får synas.

I Lund hittade jag denna vadderade sykorg för 25 kr. Perfekt att lägga smågrejer i som inte ska ligga framme och skräpa.

Smart litet handtag! (ni som tyckte att jag var ooh så brun. Dessa bilder är från skåne när jag fortfarande hade färg kvar. Nu har den äckligt torra, svenska luften gjort mig till en blekfis igen. Jag är bitter på vårt land. Jag tycker vi åker till Costa Rica.)


Just ja, jag älskar Lagerhaus för alla deras små roliga pryttlar och småsaker som jag kanske inte alltid behöver men verkligen vill ha. För 50 lappen fick jag det här serveringsfatet och de två matryoshkadockorna i porslin som man kan lägga saker i. Bäst bäst!