Favoritkombinationen på min handled just nu är enkel men perfekt för alla sommardagar.
Är less på att kolla klockan på mobilen och armbandet gör sig lika bra på jobb som baluns.
Klockan kommer från herrsecondhand-butiken Papillon. (Det är en replika utav de klockor som den amerikanska armén hade under Vietnamkriget) Armbandet är en födelsedagspresent från Fannys butik. Kollar man noga så ser det ut som rymden!
Såhär såg jag ut en alldeles vanlig dag för ett tag sedan precis när myggorna kommit på att jag är det godaste de någonsin satt sina små snablar i.
Jag är så rädd för att få malaria när vi åker till Indonesien att jag satt och pratade med läkaren om det hela i tio minuter när jag var och vaccinerade mig häromdagen. Jag kom ut därifrån med ett plåster på vardera arm efter två sprutor, oralmedicin att dricka hemma och en stark uppmaning om att köpa ett myggnät. (att jag rest hela mitt liv och aldrig fått malaria innan är ovidkommande) Försök ge mig läskiga sjukdomar nu, fjärran östern!
Klänning, second hand. Guldsjal, Indiska. Brokadjacka, H&M Trend. Väska, 10 Gruppen. Solglsögon, Forever 21 i New York.
Kommer ni ihåg att jag gjorde ett inlägg med massa inspirerande grejer i orange?
Kläder, accessoarer, outfits osv. Jag fann bland annat en bild på en av systrarna Olsen, av alla människor, där hon bar en knalligt apelsin/korallfärgad klänning tillsammans med en enkel kleinblå sjal. Jag blev hooked på hela idén om färgkombinationen och letade sedan dess efter en klänning i densamma anda. 60-tal, A-linjeformad och knallig i färgen.
På Beyond Retro fann jag precis vad jag sökte för en månad sedan. Jag misstänker starkt att det egentligen är ett nattlinne. Men sen när hindrar sådant mig? Inte många guldtior och den är ju inte ens ett dugg genomskinlig.
Antagligen premiärbär jag den på Fannys bröllop på Midsommar tillsammans med ett flätat skärp i blått, en sjal i densamma nyans och turkosa skinnsandaler. För att bryta av adderar jag en accessoar i någon helt avvikande färg. Kan bli finemang!
Under densamma vända på stan då för ett bra tag sedan smet jag in på Myrorna och haffade detta skärp. Behöver jag ens nämna varför jag gillar det.
Jag är en skata. Gillar allt som glittrar.
För det mesta går min inredningssmak mer år det exotiska, österländska och färgglada hållet utan att passera gå. Jag uppskattar gamla ting med mycket karaktär, saker med historia, struktur, mönster, form och färg. Men allting behöver en balans och min kärlek till havet och natur väger upp det eklektiska och ibland överväldigande intrycksmättande.
Om jag bara kunde skulle jag ha ett hem med enbart naturliga material och främst då trä. Det finns något så tryggt, så jordnära, i genuint avskalat trä.
Det är därmed inte fy skam att ha en man som arbetar med just trä och dess design/snickeri då jag kan önska mig det mesta som går att utvinna ur en högrest skogsinvånare.
Som vid varje sommars försiktiga början längtar jag mer än något annat till havet och vårt hus i Skåne. Och som varje sommar plockar jag på mig en samling med drivved och pinnar. För att de är så fina. Med sina ljusa, knotiga kroppar och släta yta.
I år ska jag dock inte bara låta min samling ligga utan faktiskt göra något med dem!
Min fascination för glas går ju väldigt bra ihop med drivved. Enkelt sätt att låta båda komma till sin rätt. Element bredvid element av moder jord.
Hittade dessa fantastiska möbler från Bleu Nature häromdagen. Det är någonting just så rent med näsintill oarbetat och bara lätt slipade träplankor.
Även dessa inredningsprylar är från Bleu Nature. Jag älskar tanken på att använda trä i den form man "finner" den utan att göra så mycket mer med den än att sammanfoga med ett annat objekt. Som att ställa en liten skog av pinnar och låta det vara en lampfot. Eller använda ett par solblekta stubbar till stolsben.
Men just drivved är och förblir min favorit. Bitar/pinnar/grenar som tumlat runt i havet och sedan torkat på en strand. Nötta och kantstötta.
Varför inte bara ställa ett par plankstumpar från ett gammalt båtskrov vid handfatet?
Appropå både sommar, Skåne och drivved så är något utav det finaste, och mest märkliga, jag vet konstverket Nimis. Gjort av just drivved som flutit iland vid Kullahalvön, mellan Mölle och Arild, av konstnären Lars Vilks (han som även gjorde profeten Mohammed i form av en rondellhund). Har man vägarna förbi den skånska västkusten en solig dag tycker jag det är mer än väl värt ett besök på denna fantastiska, om än smått otillgängliga, plats och makalösa konstverk/gigantiska klätterlekpark. Det är en syn utan dess like.
Sitter inomhus och dricker Red Bull med dålig TV-underhållning molande i bakgrunden. Pålagt låtsasskratt och reklamer om produkter som ska göra dig "snyggare bättre mer attraktiv duktigare lyckligare och framförallt snyggare i håret". Solen skiner sådär som det bara gör en svensk sommardag utanför altandörren och jag stirrar mot solkatterna som Gollum mot Sam.
De där dagarna när man vaknar vid halv två på natten och släpar ut kudden till vardagsrummet och somnar med låren fastklibbade mot soffans skinn. Lägenheten är stökig på ett extremt otillfredställande sätt. Inget "ordning är trivialt, mästaren behärskar kaoset". Bara riktiga svensson-dammråttor och bananflugor som spinner i lyckliga cirklar över den odiskade disken.
I min panna klistrar sig hårtestar fram. Inte vare sig träningssensuellt eller sexigt utan mest äckligt. Hostar gult slem som en bondkatt harklar ur sig hårbollar.
Red Bullens socker klistrar i gommen. Reklamen på TV är lika ilande käck som de för söta bubblorna mot tänderna.
Det är bara en sån där dag då det behövs en förändring. Någonting nytt.
Börjar med att fixa håret.
