Farao

Jag får ofta höra att jag går över gränsen....

Men vad är det och vem sätter gränserna?

Får man skoja om Anna Lind och Engla?

Kan humor vara ett sätt att bearbeta?

Varför måste folk alltid välja sida när dom träffar mig, för eller emot?

Vem besätmmer vad som är ok och vad som inte är ok.

Jag har alltid haft två viktiga motton i livet, det ena är att; "

"Jag hellre sätter ribban högt och river av bara helvete än fiser över på 40cm"

det andra och viktigaste är:

"Jag går hellre över gränsen än att aldrig närma mig den".

Jag känner mig fundersam och vemodig, jag har sett det förut, jag kan mönstret.

Är det jag som överanalyserar och är dramatisk.

Förut hette han Klas eller Jonas nu heter han nått annat.

Det som började som en fin vänskap slutade i katastrof och allt var mitt fel...

Eller var det verkligen så. Ska hetrosexuella killar alltid dra det längsta strået. Inom min community (gay världen) är dom idealt och behnadlas som kungar.

Alla hetrokillar vill ligga bra till hos bögar, det blir nått sorts bekräftande för att man ser bra ut, man är snygg, bara snygg och ibland är det viktigt för även killar att få billig, sexuell bekräftelse, att bara vara snygg.

Men jag hatar gay teesers.

Jag hatar killar som hetsar bögar för att dom själv tycker det är spännande.

Minsta fel steg från min sida och jag får sota för det...uppenbarligen, dom bestämmer seplregerna. Hit men inte längre. vad då dit men inte längre?

Jag går väl för fan hur långt jag vill!!!!!

Jag kan inte låta bli att tänka på Kylie Minouges låt rad "I don´t belive the thoughts i had where only main to blame i don´t  belive the magic where only in my mind".

Efter kvällen på Stadion blir man så närvarande till skillnaden mellan en prinsessa och en drottning. För visst är Kylie Minouge den ultimata pop prinsessan, men hon är långt långt ifrån den lilla flicka som föddes för 62år sedan i Tenesse Nashville och som i snart 40 år har frälst världen med sin musik.

För det är precis var Mrs Dolly Parton gör, hon frälser. Hela konserten är som ett väckelse möte och hon har publiken i ett järngrepp.

Dom älskar, beundrar och avgudar henne.

Själv skulle jag gå i kloster om hon hade en egen religon.

Hon avfyrar sina, vid det här laget, välkända repliker på löpande band och publiken skrattar medgörligt med i

"It takes a lot of money to make a person look this cheap".

Jag har personligen hört hennes säga det live 4ggr ändå så älskar man henne lika mycket, hon går lite på batterien men hon berör.

Hon är genuin och i all sin fake så är hon otroligt äkta.

Bäst var utan tvekan littel sparrow och i will always love you.

Hon pratar mycket om gud och om sin relgion och för första gången någonsin känner jag mig mer eller midnre värvad.

För mig är Dolly Parton så nära gud man kan koma. Jag kan inte berga mig tills imorgon, då bär det av till Malmö för att återuppleva allting all over again.

Hon är en utlimata faghagen (faghag är en kvinna som gillar att umgås med bögar).

I år blev hon vald till tidernas största gayikon av gay magasinet Gay Times läsare i England.

Hon har överlevt cancer och hon har överlevt mer än 2decenium.

Hon är 1,55m lång och ikväll var hon störst i Globen!!!

Det fanns inte en bög värd namnet som inte stod där och sjöng med i can´t get you out of my head och i shouuld be so lucky.

Visst är hon bra och visst är det ett jäva drag i nära 3timmar men man måste gilla platic fantastic för att älska Kylie, det är OTT (Over the top) hela tiden, det är bögigare än After Darks 25års jubileum....och det tar aldrig stop. Kylie vet verkligen vart hon har sin fans och hon vet hur man slickar deras rövar. Det är glitter, glamour, disco, nakna män i sailor hattar och det regnar till och med guld från taket i slutet...

HOT: Närscenen förvandlas till en bal och Kylie river av "one a night like this".

Not so HOT: Miss Minouge är plastic fantastic och som person lika intressat som en fruktdisk på Lidhl så när hon ska ge sig på mellan snacket blir det katastrof, hon verkar dock lärt sig från tidigare år och nöjer sig med att minst 6gånger under hela konserten fråga "Are you having a good time??"....tillslut svara publiken "Jaaaaaaa, har vi ju sagt".

Kylie är den ultimata förfesten inför guds ankomst på fredag....på fredag spelar nämligen Gud på Stadion.

Vi kommer inte in på Street. Det är ett jävla skit alltihop, jag tål inte vakter och vakterna tål inte mig. EM drömmen känns som bortblåst, våran enda back up plan är min ytliga bekant Pär, vars bror bor ca 3min från Street på Hornstull.

Jag och mina tre tjejkompisar drar dit för att se årets viktigaste match.

När vi öppnar dörren slår en odör av Axe, svett och testosteron emot mig och jag minns omklädningrummet i9:an.

På dom sporadisk utplacerade sofforna har 15-20 hormonstinna killar taigt plats, längs väggarna sitter flickvänner upp krupna vars uppgift är att serva med mer folköl och uppvärmd pizza. Det vilar en tyckt stämmning över rummet och jag har sällan känt mig så objuden.

Matchen börjar och plötlisgt förvnadlats rummet till sverige bästa tränare, omvart annat delas det ut kritik, tips och efterklokhet...

"DU SKULLE HA PASSAT HENKE DIN JÄVLA BÖG".

Sen kommer pricken på i:et, det blir mål. Plötsligt förvnaldas hela rummet till en straight-testosteron-knull-klump, alla kastar sig omvart annat på varann, tittar varann djupt i ögonen och skriker rätt ut. Jag trodde sånt här bara skedde på film. Dom förvandlas till stenålders apor.

Jag tänker tyst för mig själv att det kankse inte vore sån dum idé att kasta sig in i den där sporadiska klumpen och taffsa hejvilt, för mantrat "man är ju fan inte bög för att man suger av en kompis" är inte långt borta.

En hetronormativ-knull-klump senare är matchen slut och jag är lycklig för Sveriges vinst och förbryllad över svenska mäns primitivitet.

Det känns som att vi alla, jag med dom, kvinnor och barn under 90minuter har haft gruppsex med Zlatan, rummet är varm och kvalmigt och vi är lika svettiga som han.

Det känns som efter ritkgit bra sex, man är utmattad, lycklig och ännu kärare i Zlatan för han är ju trots allt vår nya mesihas.