Idag käkade vi lunch tillsammans på jobb. En av våra mer entusiastiska matdiggare har varit och handlat en väääldigt speciell hamburgertallrik. Han tog en tugga och såg helt drogpåverkad ut... han sa:

"Det här är världens godaste hamburgare!"
"Mmmmm."
"Verkligen... den är så... ÅÅÅH! Shiiit, vad god den är!!!"
"Mmmmm?"
"Har du ätit den någongång?"
"Jupp."
"Visst är den god! Den är helt mjuk i brödet... jättesaftig... och luktar underbart... visst gör den?"
"Mmmm. Den är ok."
"Och köttet! Allvar! Bara ok!?! Vilket kött! Det vattnas i munnen! Jag gillar även brödet! Helt lent! Utan de där knopparna."
"Alltså... du ska äta den, va?"
"Jajamen... haha... försök hindra mig!"
"Bra... ett tag trodde jag du skulle stoppa snoppen i den."
"Haha... erhm... Va? Varför det?"
"Just det.. det är en HAMBURGARE! Skärp dig."