Populära barn går det bättre för i livet. Både med karriär och hälsa. Inte så underligt när man tänker efter. Om många i en grupp lyssnar på en så stärks man ytterligare, vilket leder till att man klättrar en pinne till i den sociala hierarkin. Så där fortsätter det.
Jag undrar hur vissa föräldrar tänker när de skickar sina ungar till skolan.
Det fanns en unge på min sons förra skola som alltid hade för korta brallor, uppdragna till armhålorna dessutom, ett par jätteglasögon på sin skalle och världsrekord i stor frisyr. Sedan var ungen vegetarian och hade en "healing"-kristall runt halsen som han fått av mamma. Bäddat för tokmobbning helt enkelt, tack vare föräldrarna. Killen hade det inte lätt. Jag menar... JAG som vuxen sitter och ler när jag tänker på hur stackaren såg ut.
Tyvärr är det så att barn går efter det som är annorlunda och ger sig på det. Det är inte bra, men så länge det är så får föräldrar fan tänka till. Man kan faktiskt underlätta för ungen att smälta in. Sedan... vad som händer på skolgårdarna... det kan vi vuxna inte alltid se. Alltså måste barnen påverkas.
Min grabb går mellan om någon mobbas. Jag har sagt till honom att det ska man göra... Om någon ger sig på honom när han försvarar en annan är det helt ok att hamna i bråk. Det är en situation med våld i som jag minsann aldrig kommer skälla på honom för. Visst är det inte barnens uppgift att stävja mobbare... men verkligheten ser inte ut så. Mobbingen sker sällan i närheten av vuxna... det ser mobbarna till.
Att be en kille som min son att springa till en fröken och säga till fungerar inte för hans egen sociala status (tjallare blir mobbade). Istället drar jag bland annat exempel för honom och hans polare... om när jag var liten och hur sjukt nördigt det var att ge sig på svaga. Jag berättar att det fanns de som skyddade de annorlunda barnen och sa ifrån. Både sonen och hans vänner har tagit det där till sig. När det händer något är hela gänget där och sätter stopp. Det är helt enkelt jävligt ocoolt med mobbare. Den nya skolan har dessutom ingen mobbing att tala om och de pratar om detta minst en gång i veckan. Grymt välskött. Barn och föräldrar kommer på alla möten etc. Så det fungerar. Det går att göra något.
Jag vet nämligen hur det fungerar. När jag började gymnasiet så trodde jag att jag var tuff. En kille i min klass hade det lite jobbigt tack vare mig och några vänner... tills en dag jag väntade på bussen med honom. Vi pratade. Han sa till mig att jag gjorde honom ledsen. Jag lyssnade och fick dåligt samvete. Nästa dag tog jag upp det med mina vänner. Stod på mig och några veckor senare umgicks vi allihopa med killen. Han var liten, hade världsrekord i allergier, såg konstig ut men fy fan vad rolig han var. Vi hängde dessutom ett tag efter gymnasiet.
Men hela tiden ligger det bak i skallen alla andra gånger jag varit elak mot någon i skolan. Vissa förtjänade det, enligt mitt dåvarande resonemang... vissa inte. Jag ändrade mitt beteende på gymnasiet, men jag tänker fortfarande ibland på de som - på grund av mig - blev ledsna i skolan.
Jag har nämligen numera en regel om att man ska kunna möta sina ögon varje dag i spegeln och vara ok med ögonen som tittar tillbaks på en. När vissa minnen från förr av någon anledning befinner sig i skallen på mig... så känner jag att blicken tillbaks inte är ok. Den är sorgsen och den skäms... för jag har gjort något fel och det kan jag inte ändra på. Jag måste se de där ögonen varje morgon. Inte mer än rätt antar jag och det formar fortfarande mig och mina handlingar.
Mobbning bland barn är grymt. Det måste bekämpas med alla medel på alla fronter. Från vuxna till barn. Vi kan inte låta en liten människa så tidigt utsättas för traumatiserade händelser. De har redan tillräckligt mycket att tänka på med att växa upp, brottas med hormoner och gå i skolan.
Så påverka dina barn, vänners barn och din omgivning. Speciellt om du har någon som ser upp till dig. Minsta lilla kommentar är värd något. För tro mig... alla måste stå framför spegeln en dag och möta sina ögon - där ska inte finnas skam, rädsla eller sorgsenhet i de ögonen. Låt oss ge barnen trygga, stolta blickar från deras spegelbilder att växa upp med. Det förtjänar de.
Så rätt. Så förbannat rätt. Snyggt jobb med sonen. Känner mycket igen mig i det du säger.
Jag anser jag har ett ENORMT ansvar att lära honom. Att det är viktigt att tänka på andra och att uppföra och agera ordentligt.
Jag skyller mobbningen på föräldrarna till mobbarna.
Bra skrivet.
:D
Orkar inte läsa hela men tycker ändå det är skrämmande att någon utropar något som "normalt" när det gäller människor. Så länge som man inte kränker eller skadar andra eller sig själv så får man vara precis som man vill, tycker jag. Intoleranta idioter som vill "passa in" sig själva och andra i en mall där ingen får avvika det minsta är fruktansvärt trångsynta. Annorlunda är inte fel, bara annorlunda - men så länge som nån förmäten stackare tar sig rätten att utropa vad som är "normalt" så får vi den syn på människor som mobbing härstammar ifrån. Det är bara väldigt små människor (och nu menar jag inte barn) som inte klarar att hantera att alla är individer, olika, annorlunda... fast de här människorna ser det inte så, de är för upptagna med att vara som alla andra.
Orkar inte läsa hela men tycker ändå det är skrämmande att någon utropar något som "normalt" när det gäller människor. Så länge som man inte kränker eller skadar andra eller sig själv så får man vara precis som man vill, tycker jag. Intoleranta idioter som vill "passa in" sig själva och andra i en mall där ingen får avvika det minsta är fruktansvärt trångsynta... Visa hela »
Först pallar du inte läsa hela sedan öppnar du käften och uttalar dig. Hahaha... vilken idiot du är.
Att klä sina barn i värsta nördutstyrseln och tvinga på stackarna föräldrarnas idiotidéer borde fan jämställas med barnmisshandel.
Det var lite för mycket ordbajs för min smak. Men du ska inte slå dig för bröstet och prata om att du kan se dig själv i spegeln. Det är mobbarnas attityd som ska förändras, inte de som vågar vara individer. Enligt ditt resonemang måste mobbarna "räddas" från att mobba - eftersom de inte klarar av att någon är annorlunda så måste de som är annorlunda "hjälpas att passa in". *asg*
Angående vem som är mest idiot här är det upp till alla som läser resonemangen att bedöma. I rest my case...
Det var lite för mycket ordbajs för min smak. Men du ska inte slå dig för bröstet och prata om att du kan se dig själv i spegeln. Det är mobbarnas attityd som ska förändras, inte de som vågar vara individer. Enligt ditt resonemang måste mobbarna "räddas" från att mobba - eftersom de inte klarar av att någon är annorlunda så måste de som är annorlunda "hjälpas att passa in". Visa hela »
Jag har väl inte sagt att mobbarna ska räddas?! Är du helt pantad? Vi ska se till att ingen mobbar.
Kan inte du förstå att det är ett visst klimat i skolan så är du dum på riktigt och lever i något jävla "lala"-land.
Det kan jag berätta för dig utan att andra behöver hjälpa till.
Du har sagt ditt här.. jag har idiotförbud på min blogg.
Återkom när du förankrat din hjärna i verkligheten.
Jag har väl inte sagt att mobbarna ska räddas?! Är du helt pantad? Vi ska se till att ingen mobbar.
Kan inte du förstå att det är ett visst klimat i skolan så är du dum på riktigt och lever i något jävla "lala"-land.
Det kan jag berätta för dig utan att andra behöver hjälpa till.
Du har sagt ditt här.. jag har idiotförbud på min blogg.
Återkom när du förankrat... Visa hela »
Bra där, Pez! Det är sant det du säger...samtidigt måste alla få lov att vara individer. Normalt är inte alltid bra, det vet du. Men att vara stolt över sig själv och kunna blicka tillbaka på det ansikte som finns i spegeln bör vi alla ta med oss. Du gör ett gott arbete med lilleman! :D
Jag säger att när barnen är små måste man tänka som förälder... man har sedan ett helt liv på sig att vara annorlunda.
Jisses...
Jag var själv mobbad i två skolor under hela min grundskoletid. Undrade alltid vad som var fel med mig. Varför fick jag inte vara med? Varför var andra elaka mot mig, fastän jag inte gjorde en fluga förnär? Var jag för ful, för korkad, tråkig, osocial, luktade illa, vad?
Förstod inte förrän på gymnasiet att det faktiskt inte var något fel på mig. Jag blev mobbad för att det gick att mobba mig, jag var mottaglig. Det fanns redan något inplanterat i mig som sa att jag inte dög som jag var. Sedan förstärktes den känslan av andra barn som ville stärka sin ställning i flocken, stärka sin egen självkänsla. Hade jag vetat att jag varit älskad och ok som jag var, hade inget negativt påstående kunnat fastnat. Då hade mobbningen varit kvävd i sin vagga...mobbaren letat nya offer.
Att förstå och förlåta mobbarna gjorde jag redan på gymnasiet. Men det tog mig många år av mitt vuxna liv att bearbeta självkänslan, att acceptera mig själv och att tro att andra kunde acceptera mig som jag är, hela mig, och ännu hellre älska mig.
Mobbning är en komplex fråga. Mobbning ligger i vår natur, vårt primitiva flockbeteende. Hoppas verkligen att vi kan lära oss något om oss själva, ta ansvar för vilket liv vi vill leva. Som du säger Pezter kunna se oss i spegeln och känna stolthet. Och först då kunna vara goda föredömen åt våra barn.
Tack för att du delat med dig av din erfarenhet som mobbare! Inte många som skulle erkänna....
Jag var själv mobbad i två skolor under hela min grundskoletid. Undrade alltid vad som var fel med mig. Varför fick jag inte vara med? Varför var andra elaka mot mig, fastän jag inte gjorde en fluga förnär? Var jag för ful, för korkad, tråkig, osocial, luktade illa, vad?
Förstod inte förrän på gymnasiet att det faktiskt inte var något fel på mig. Jag blev mobbad för att det gick att mobba mig, jag... Visa hela »
Trygghet och kärlek till våra barn helt enkelt.:D
Och för guds skull - som någon annan skrev här innan - flytta mobbarna, inte de utsatta.
Tack för du delade med dig!
Om man införde skoluniform så kom man ifrån en bit av problemet med olikhet i utseendet. Dessutom fler fåglar med en sten; inga religiösa kläder, ingen stress för fattiga föräldrar att lägga hela lönen på "rätt" modekläder. Och inga ungar som får lida för att de har föräldrar som är lite kumbaya.
För övrigt är jag lack på att det fortfarande inte är självklart att mobbarna ska stängas av från skolan, så deras föräldrar helt och hållet får äga problemet med att hitta någon skola där deras ungar är välkomna.
Om man införde skoluniform så kom man ifrån en bit av problemet med olikhet i utseendet. Dessutom fler fåglar med en sten; inga religiösa kläder, ingen stress för fattiga föräldrar att lägga hela lönen på "rätt" modekläder. Och inga ungar som får lida för att de har föräldrar som är lite kumbaya.
För övrigt är jag lack på att det fortfarande inte är sjä... Visa hela »
Du har helt rätt i det där. Klart som tusan att mobbarna ska stängas av om de inte sköter sig!
Har för mig att man gjort vetenskapliga mätning i skolor i GB där man har skoluniform, och inte sett någon skillnad på mobbningsstatistiken. Hade det bara varit så enkelt. Man hittar bara något annat att mobba offren för. Jag hade inte konstiga kläder...
Men vad skönt det skulle vara om våra barn slapp stressen av att behöva tänka på vad man har på sig, hur man ser ut och hänga med i ett mode. Marknadskrafterna gör ju att modet svänger så snabbt att man får shoppa heltid om man vill hänga med. Och vi går på det!!!! Dags att vi börjar tänka själva!
Har för mig att man gjort vetenskapliga mätning i skolor i GB där man har skoluniform, och inte sett någon skillnad på mobbningsstatistiken. Hade det bara varit så enkelt. Man hittar bara något annat att mobba offren för. Jag hade inte konstiga kläder...
Men vad skönt det skulle vara om våra barn slapp stressen av att behöva tänka på vad man har på sig, hur man ser ut och hänga med i ett mode. Marknadskraf... Visa hela »
Precis. Jag är faktiskt helt antimode. Jag kör helt enkelt kläder på kroppen. Det som ligger överst i högen mer eller mindre.
Tack! Underbart klarsynt fast ännu mer värdefullt att höra om din egen vändning och ånger. Själv en gång mobbad i 8 år vet vad en ursäkt och eller ånger från mobbarna betyder.
Ett bra tips till föräldrar. Låt ert barn var med i föreningsliv, kan var idrott eller annat, utanför det egna bostadsområdet. Helst så de kan åka på lite läger och träffa andra grupper. Detta innebär att de ser att hela världen inte består av den lilla flock som klassen utgör. De kommer att få olika roller i de olika grupperna, vilket gör att de kan utveckla sin person. De kommer på nya sätt att anpassa sig, läsa av nya sociala situationer, hantera desamma. Min son blev hur cool som helst av att spela bangolf (no comment till sporten) och resa till tävlingar där barn och ungdomar i olika åldrar lärde sig umgås över åldersgränser. I o m att bangolf inte är så coolt, lärde de sig även att det var ok att inte vara cool, vilket var cool. Fotboll är en alfasport, bästa idrottarna vinner, inget nytt där...men bangolf, där prisas andra talanger. Ni hajar vart jag vill komma?! Hjälp ert barn vidga sina vyer. Min son gick bara i två år, runt 11-12-årsåldern. Kom ur sitt skal och inget skitsnack bet på honom längre. Saved!
Ett bra tips till föräldrar. Låt ert barn var med i föreningsliv, kan var idrott eller annat, utanför det egna bostadsområdet. Helst så de kan åka på lite läger och träffa andra grupper. Detta innebär att de ser att hela världen inte består av den lilla flock som klassen utgör. De kommer att få olika roller i de olika grupperna, vilket gör att de kan utveckla sin person. De kommer på nya sätt a... Visa hela »