Det tjatas i tid och otid om alla de här bokstavskombinationerna som barn sägs ha. Människor är olika och har olika behov och jag vet av erfarenhet att vissa kids inte alls fungerar i en grupp med andra ungar som uppför sig lydigt som får. Det är inte fel på dessa "stökiga" ungar... man måste bara ta dem på ett annat sätt. Tids nog, efterhand som de blir äldre, så fungerar de alldeles ypperligt. Men ska vi sätta in insatser, så förstår vilken panna som helst att krutet måste läggas under deras uppväxttid.
När forskare går ut i media och säger att "ADHD orsakas av trasiga gener" blir jag förbannad. Ännu en ursäkt för föräldrar att smita ifrån sitt ansvar. Ännu en ursäkt för skolorna att slippa ta tag i den där individuella utbildningen som de tjatar så om på pappret... men inte efterlever i praktiken. Ännu en ursäkt som faktiskt även drabbar barnet (det är fel på dina gener, det är därför du är som du är)... vilket hos svagare barn kan innebära att de i framtiden går omkring och tror att det är fel på dem. Sjukt.
Till undersökningen. Den är massor av blabelibla och jubel eftersom de duktiga forskarna har hittat vad adhd beror på... fast är det så?
"Forskarna fann att små delar av generna hade fallit bort, eller hakat upp sig, hos barnen med adhd. Detta var dubbelt så vanligt hos barn med adhd jämfört med dem utan diagnos."
60 barn av 366 hade mutationen... Hur fick de fram det där med "dubbelt så vanligt"? Och inte hos alla? Ok... så med andra ord är ADHD inte genetiskt. Eller hur? Men det skriver man ändå att det är. Det är lite som om att säga att OLYDIGHET beror på att barnet ifråga har en penis. Det är dubbelt så vanligt att barn med en penis är olydigt. (Så är det). Alltså beror olydigheten på penisen? Ni fattar...
Efter den här nyheten pustar alla ut i bekvämlighetens sköna tecken och tänker att: "jahaaa... då är det inte jag som lärare/förälder/släkting etc.. som gör fel. Allt är som vanligt. Det är ungen det är fel på och inte mitt sätt att bemöta/lära/umgås med..."... rätt dumt med tanke på hur lite fakta som egentligen har kommit fram. Jag diggar att folk vill lämna över sitt ansvar på ett diagnos... verkligen... men livet lättare för er innebär faktiskt att livet blir svårare för en annan... ett barn dessutom. Låter det rättvist bara för att ni drabbats av den där bekvämligheten? Om ni inte har förstått det än så kan jag berätta att jag inte tror ett dugg på dessa "diagnoser".
Börjar man tvinga in alla barn i en och samma mall. Att alla ska vara på ett visst sätt. Att skapa en slags standard för vad som är "normalt" och vad som inte är det... det är fruktansvärt farligt och ansvarslöst när det kommer till barn.
Ska vi prata mer om statistik och vad den kan innebära? Ok. Väldigt många stora människor har visat sig vara några jobbiga jävlar som små (Richard Branson, Salvador Dahli, Emily Dickinsson, Henry Ford, Jim Carrey, Thomas Edison, Albert Einstein osvosv). Många människor som drivit utvecklingen vidare, inom forskning, företagande och liknande har varit betraktade som problembarn under sin uppväxt. Men de vände det som samhället kallar för ett handikapp till en slags urkraft som gjorde det möjligt för dem att åstadkomma något stort. Kolla själv så ska ni få se. Ett tydligt mönster framträder snabbt.
Med det argumentet hävdar jag att många av dessa "jobbiga" barn faktiskt har större potential i sig att bli MER än ändra. Men då måste alla vuxna (föräldrar, lärare etc) faktiskt spotta i nävarna och fånga upp dem. Ge dem verktygen, pedagogiken etc att nå dit... och fan aldrig medicin. Vad är det för en störd människa som ger sitt eget barn uppåttjack?!?! Jag bara undrar.
Att "ta hand" om dessa barn med mediciner och på annat sätt "normalisera" dem innebär - enligt mig - att man tar bort något viktigt från deras framtid. Det är nästan så jag börjar fundera över om alla medelmåttor överallt blir så stressade över att vissa individer skiner starkare än andra att de får för sig att med samhällets makt, "många mot en"-tänkande etc ska plocka ned dem på marken.
Kort sagt. Samhället måste leva upp till sina fina ord som står i alla dessa verksamhetsbeskrivningar i skolorna runt om i landet och verkligen ta hand om dessa barns behov individuellt. Inte för deras föräldrars skull, inte för skolans skull... utan för deras skull. Det är samhällets förbannade skyldighet!
Där vissa ser problembarn ser jag istället underbarabarn.
Ger ni er på dem får ni fan med mig att göra. För de är med mig.
AB - SvD - SvD - DN - Bra länk från Ipse -
Ett stort HELLYEEEEAH!!!!! från en mamma med sk "diagnos-barn"!
Då vet du precis vad det handlar om :D
nazisterna har alltid haft underliga föreställningar om människor Einstein var tvungen att fly tyskland, på grund av nazisternas ideologi...eller ska vi benämna dem rätt National socialisterna...en ideologi som slutade med att man raderade nästan hela mänskligheten och kvar bara en massa lonitics med trasiga ADHD gener. efter NZ krigsrunda kom några barn hem till tyskland då fanns där bara en massa galna tyska kvinnor som utrotat männen och några få gamla gubbar som inte kunde få stånd alls. Stackars barn!
nazisterna har alltid haft underliga föreställningar om människor Einstein var tvungen att fly tyskland, på grund av nazisternas ideologi...eller ska vi benämna dem rätt National socialisterna...en ideologi som slutade med att man raderade nästan hela mänskligheten och kvar bara en massa lonitics med trasiga ADHD gener. efter NZ krigsrunda kom några barn hem till tyskland då fanns där bara en massa galna tyska kvinnor som utrotat mä... Visa hela »
Pezster, du verkar inkompetent. Vet du hur diagnoser ältas och ältas men att det kommer nya ideligen? Vilken tur att just ADHD ältas och stöts och blöts, det innebär att alla inte har ADHD och att diagnosen är svår att ställa, för det är den! Själv med ADHD och ett barn med ADHD säger jag TACK!
Jag kan nog mer om adhd och de andra kombinationerna än många läkare.
Jag ifrågasätter DIAGNOSEN.
Till skillnad från många andra anser jag att alla verkligen ska få lov att vara sig själva. Inte bara "så länge de håller sig inom de här gränserna".
Så du har gått iväg och fått en diagnos? Och även gjort samma sak för ditt barn. Bra jobbat. Ditt liv måste ha blivit enklare nu när du har det att skylla på.
Jag kan nog mer om adhd och de andra kombinationerna än många läkare.
Jag ifrågasätter DIAGNOSEN.
Till skillnad från många andra anser jag att alla verkligen ska få lov att vara sig själva. Inte bara "så länge de håller sig inom de här gränserna".
Så du har gått iväg och fått en diagnos? Och även gjort samma sak för ditt barn. Bra jobbat. Ditt liv måste h... Visa hela »
Ang de du skriver att ingen medicin?
Har nu först när jag är över 40 fått ritalin mot min konstaterade ADHD helt underbart, men om jag fått den mycket tidigare tror jag att jag kunde undvikit den djupa psykiska svacka jag har varit i de sista 12 åren.
Samt ända tills jag fick min medicin har känslan i hela kroppen varit så uppjagad så det känns som man alltid är på rymmen/jagad av polis.
Om denna känsla varit nedsatt i tidig ålder tror jag att jag fortfarande hade varit i arbete vilket jag idag inte orkar/kan.
Och så mycket skit jag utsatt andra för tack vare mitt impulsiva beteende.
Det finns kvar än i dag trotts medicin men nu kan jag själv se om jag överträtt denna tröskel.
utan medicin uppfattar/förstår jag ej detta.
Utan tror att inget har hänt, när man kanske har sårat någon för livet.
Så tänk er för innan ni dömer låt var och prova själv.
Ang de du skriver att ingen medicin?
Har nu först när jag är över 40 fått ritalin mot min konstaterade ADHD helt underbart, men om jag fått den mycket tidigare tror jag att jag kunde undvikit den djupa psykiska svacka jag har varit i de sista 12 åren.
Samt ända tills jag fick min medicin har känslan i hela kroppen varit så uppjagad så det känns som man alltid är på rymmen/jagad av polis.
Om denna känsla... Visa hela »
Jag menar att man inte ska medicinera barn. Har man blivit vuxen utan att få hjälp med verktyg och annat under uppväxttiden kan det helt klart spåra ut. Det är därför att man måste ta hand om de där ungarna innan det blir för sent.
Jag har inget emot att folk käkar mediciner när de är vuxna... däremot att proppa i den här typen av medicin i barn.
Med rätt hjälp från samhället hade ditt liv varit annorlunda.
Jag kan, av skäl jag inte vill gå in på här i bloggen, VERKLIGEN uttala mig om sånt här.
Och som alltid tycker alla inte likadant.
Jag har dock MIN ståndpunkt väldigt klar för mig. Om något annat dyker upp i framtiden så kanske jag ändrar mig... men det tror jag inte.
Jag menar att man inte ska medicinera barn. Har man blivit vuxen utan att få hjälp med verktyg och annat under uppväxttiden kan det helt klart spåra ut. Det är därför att man måste ta hand om de där ungarna innan det blir för sent.
Jag har inget emot att folk käkar mediciner när de är vuxna... däremot att proppa i den här typen av medicin i barn.
Med rätt hjälp från samhället hade... Visa hela »
"Vad är det för en störd människa som ger sitt eget barn uppåttjack?!?! Jag bara undrar."
Så sant, det lönar sig lixom inte att medicinera ett barn i tidig ålder för någonting dom med all sannolikhet kommer att ha med sig resten av livet.
Klart bättre då i min mening att barnet får lära sig hantera hur dom själva fungerar, säger dock inte kategoriskt nej till medicinering, alla är olika och i vissa fall kan ju medicinering vara enda utvägen, nyckelord VISSA FALL.
Inte slentrianmässig medicinering som vi har idag.
"Vad är det för en störd människa som ger sitt eget barn uppåttjack?!?! Jag bara undrar."
Så sant, det lönar sig lixom inte att medicinera ett barn i tidig ålder för någonting dom med all sannolikhet kommer att ha med sig resten av livet.
Klart bättre då i min mening att barnet får lära sig hantera hur dom själva fungerar, säger dock inte kategoriskt nej till medicinering, alla är ol... Visa hela »
Precis. Jag vet några föräldrar som typ önskar sig medicin till sina barn i julklapp.
Det ska vara SISTA UTVÄGEN. Och knappt ens då.
Vi har tackat nej till medicinerin, min son är bara 4 år och mina tankar går lika som dina... medicinering SKA vara sista utvägen. Vi sa nej och med träning istället för droger är nu vår son som vilken annan 4 åring som helst. Alla diagnoser är olika och alla har olika svårighetsgrad, i vissa fall behövs medicinering, MEN det är alldeles för många morsor därute som letar medicin i form av piller istället för att anstränga sig lite och faktiskt jobba med sina barn.
Vi har tackat nej till medicinerin, min son är bara 4 år och mina tankar går lika som dina... medicinering SKA vara sista utvägen. Vi sa nej och med träning istället för droger är nu vår son som vilken annan 4 åring som helst. Alla diagnoser är olika och alla har olika svårighetsgrad, i vissa fall behövs medicinering, MEN det är alldeles för många morsor därute som letar medicin i form av piller istäl... Visa hela »
Well done!
Det är precis som du säger. Med rätt träning, tid och massor med kärlek klarar man det.
Det är tyvärr många som tycker det är skönt med diagnos och piller... för då var det ju inte deras "fel". Och så tittar de lite mer på tv och låter ungen sitta drogad och spela tv-spel. För man kan ju inte missa ett avsnitt av Idol för att umgås med sina ungar.
Hej Pezter, intressant hur olika man kan tolka saker och ting.
Som förälder med ett barn som har ADHD kan jag säga att det handlar inte alls om att vilja frånsäga sig något föräldraansvar - tvärtom! Det handlar om att stå upp för sitt barn, ta ansvar för sitt barn och ständigt ständigt mötas av idioter (ursäkta uttrycket) som tror att allt handlar om miljö och uppfostran - och därifrån är steget inte långt till att dra slutsatsen att bara föräldern och barnet skärper sig så är allt frid och fröjd. Det är en sådan attityd som är förödande för barnet. Man vägrar tro på att det finns funktionsnedsättningar i form av ADHD och därmed bemöter man barnet helt fel, ställer överkrav, kallar ett barn man inte känner för "elakt" för att det inte beter sig enligt de sociala reglerna (hände senast igår att en främmande man på gatan kallade sonen elak för att sonen bröt ihop utanför en affär.)
Ta reda på hur verkligeheten ser ut för barn med ADHD innan du är så tvärsäker. Din attity är förödande just för de barn du säger dig värna om.
Anja
Hej Pezter, intressant hur olika man kan tolka saker och ting.
Som förälder med ett barn som har ADHD kan jag säga att det handlar inte alls om att vilja frånsäga sig något föräldraansvar - tvärtom! Det handlar om att stå upp för sitt barn, ta ansvar för sitt barn och ständigt ständigt mötas av idioter (ursäkta uttrycket) som tror att allt handlar om miljö och uppfostran - och därifrån ä... Visa hela »
Och jag tycker din ståndpunkt är förödande för samma barn. Istället för medicin så handlar det om att ge barnet verktyg för att fixa vardagen. Detta fungerar... men uppenbarligen fixar inte alla det.
Jag är förälder jag med och har min väldigt bestämda åsikt i detta ämne. Något jag spenderat väldigt mycket tid med att fördjupa mig i.
Att acceptera en sådan diagnos är att ge upp sitt barn. Fullständigt oacceptabelt i mina ögon.
Och jag tycker din ståndpunkt är förödande för samma barn. Istället för medicin så handlar det om att ge barnet verktyg för att fixa vardagen. Detta fungerar... men uppenbarligen fixar inte alla det.
Jag är förälder jag med och har min väldigt bestämda åsikt i detta ämne. Något jag spenderat väldigt mycket tid med att fördjupa mig i.
Att acceptera en sådan diagnos är at... Visa hela »
Vi är så vilsna att det föreligger ett behov tror jag. Regler som var enkla stödpelare har nu förvandlats till komplicerade eiffeltorn.
Barnet måste mer eller mindre få sina bokstäver tidigt så att man kan hjälpa med att anpassa dess vardag tror jag. Medicinering, tja, som du sagt, in ultima ratio.
Jag fick diagnosen Asperger vid 21, och det fick mig att spendera ett par månader i självömkans träsk eftersom skolgången kunde gått bättre för mig om jag anpassat den efter mina styrkor och tillkortakommanden. I plugget gick jag under alla sorters radar, jag var "helt normal" sånär som på lite gemytligt disträ.
Jag har inte ungar, men har varit en och i min mening drar alla nytta av att snabbt få reda på och stoppas i rätt fack (tyvärr). Mycket har hänt dom senaste 10 åren, hjälp och stöd är vast och vässas as we speak. Hade jag 1990 fått diagnosen Asperger hade jag antagligen satts i en vadderad lufttät cell och inte kunnat bli kartritare för Artilleriregementet, där mina styrkor kommer till rätt och mina svagheter inte spelar någon roll.
Men jag håller med pez att medicin ska ses som ett tveeggat svärd som man bara i nödfall ska dra.
Vi är så vilsna att det föreligger ett behov tror jag. Regler som var enkla stödpelare har nu förvandlats till komplicerade eiffeltorn.
Barnet måste mer eller mindre få sina bokstäver tidigt så att man kan hjälpa med att anpassa dess vardag tror jag. Medicinering, tja, som du sagt, in ultima ratio.
Jag fick diagnosen Asperger vid 21, och det fick mig att spendera ett par månader i självömkans träsk eft... Visa hela »
Jag vet tyvärr inte om jag håller med däremot. Skumt att jag, min mamma och min mormor har det? ....
Hahaha... what?
Jag säger att jag ifrågasätter adhd som diagnos... och du säger att du har det?
Öh... vad vill du ha sagt med det mer än att du inte tänkt över det där ordentligt?
Jisses... snarare så att du kanske är lite korkad som kommer med en sådan kommentar. DET är en diagnos som finns.
Har själv fått diagnosen Adhd vid vuxen ålder i samband med att min dotter fick den, Själv gick jag i grundskolan mellan 77-85 vilket var på den tiden klasserna var små, resurslärare en verklighet och diagnoser något ovanligt, vilket ledde till att mina lärare samt resurspersonal alltid hade tid att hjälpa mig, det lades stor vikt vid att stärka mina positiva sidor samt se till att jag aldrig hamnade på efterkälken, vilket innebar att jag gick ut skolan med bra betyg samt utan några som helst sociala men, tvärtom hade jag en närmast odräglig tro på min sociala kompetens. Detta utan varken diagnos, medicin eller nått möte med någon ständigt upptagen överbokad specialpedagog som skall serva ett halvt läns bokstavsungar på sin 50% tjänst.
Tyvärr ser det inte likadant ut idag, medvetenheten bland pedagogerna är större om hur man ska jobba med barn med särskilda behov, men resurserna är betydligt mindre. När det gäller min dotter har jag givetvis ordnat så att hennes skolsituation ska bli lika bra som min var, och det har gott bra hittils, har dock givetvis fått kämpa hårt för att få till både resurser samt förståelsen för andra sätt att tillägna sig kunskap. Måste dock säga att förutom att några få häxor som beklätt sig med en pedagogisk titel, har jag mött massor med engagemang en proffesionalism(ta bara det att psykologen som ställde diagnosen aldrig använde ett negativt laddat ord till min dotter angående hennes diagnos, utan alltid ord som tillgång, styrka etc)
Jag hoppas verkligen att samhället inte börjar förvänta sig att man ska medicinerar dessa barn, utan i stället sätter in de resurser vi faktiskt har,då vi troligtvis kan få fram både spetskompetens inom massor av områden, samt inte minst fler människor som är så här odrägligt tillfreds med sitt liv som jag själv:).
Självklart förstår jag att det finns grader av Adhd där man kan behöva medicin under perioder då ångest och oro är så stark att det totalt dominerar ens vardag, men jag är rädd att vi får en utveckling då det först ges möjlighet,därefter rekommenderas, senare krävs att man medicinerar av resursskäl då dessa barn inte är synkade med samhällets livstempo.
Har själv fått diagnosen Adhd vid vuxen ålder i samband med att min dotter fick den, Själv gick jag i grundskolan mellan 77-85 vilket var på den tiden klasserna var små, resurslärare en verklighet och diagnoser något ovanligt, vilket ledde till att mina lärare samt resurspersonal alltid hade tid att hjälpa mig, det lades stor vikt vid att stärka mina positiva sidor samt se till att jag aldrig hamnade på efterkälken, vilket in... Visa hela »
Dessvärre tror jag att medicinering är den enda resurs det här landet (och de flesta andra länder) har att ge till personer som inte är "normala". Titta bara på psykvården i Sverige, jag har fått se på, ifrån första parkett, hur den (inte) fungerar. Min syster fick en psykos, och fick en burk med hundrafemtioelva olika piller att ta varje dag. Hon flyttade in hos min far ett tag när hon var 21, och jag och min far fick henne att sluta ta några piller alls i en vecka, och vi stöttade henne hela tiden. Helt plötsligt slutade hon skaka som ett asplöv i vinden, och helt plötsligt så vågade hon gå utanför dörren. Hon ville börja sitt liv sa hon, ut och jobba och skaffa egen lägenhet. En hel vecka fick hon känna att hon ville börja leva... Sedan fick hon skäll av sin läkare för att hon inte tagit sin medicin, och hon återgick till sitt zombiestadium i takt med att hon tog den igen.
Idag är hon 29 år och har fortfarande en pillerburk full, som en 95åring som lider av all världens sjukdomar. Och hon gör inte annat än sitter hemma (hon bor idag ihop med sin pojkvän som även han går på diverse piller efter en psykos), knaprar sina "findroger" (dvs. knark som skrivs ut av läkare) och tycker synd o sig själv. Hon, och hennes pojkvän, blev helt bestörta när alliansregeringen vann i år igen, för nu blev de rädda att f-kassan ska ta ifrån dem deras bidrag så att de faktiskt måste gå utanför lägenheten och eventuellt sätta sin fot på ett 25%'s arbete...
Min mor är även hon psykiskt störd idag, dock är hon antagligen bortom all räddning, det finns för mycket demoner i hennes huvud som hon själv planterat dit under min och min systers uppväxt...
Jag själv har aldrig mått speciellt bra psykiskt, dock har jag tillräckligt starkt psyke för att inte gå in i väggen, och kan hålla mig "normal". En gång försökte dem skriva ut antidepressivt till mig, det var första och sista gången jag försökte medicinera bort mitt psyke.
För att dra ihop textväggen, landet Sverige "har inte råd" att göra annat än att medicinera bort åkommor hos folk, sålänge ett par-tre-tjugo piller kan hålla personen timid så är det just detta alternativ som används. Att faktiskt vårda och att rent fysiskt behandla någon som behöver hjälp..det är 80-tal och tidigare...
Dessvärre tror jag att medicinering är den enda resurs det här landet (och de flesta andra länder) har att ge till personer som inte är "normala". Titta bara på psykvården i Sverige, jag har fått se på, ifrån första parkett, hur den (inte) fungerar. Min syster fick en psykos, och fick en burk med hundrafemtioelva olika piller att ta varje dag. Hon flyttade in hos min far ett tag när hon var 21, och jag och min far fick he... Visa hela »
har både en chef och en nära vän som har adhd, båda diagnosticerade i vuxen ålder - båda enormt engagerade och talangfulla. den ena på att prata och göra deals för sitt företag, den andra konstnärligt (seriöst, aldrig mött en sån dynamo till människa, hon kan fan en miljard tekniker) - det finns däremot en annan skillnad. en av dem, min kompis, beslöt sig för att pröva medicinering - och förvandlades till någon jag inte riktigt känner igen. Hon gick från energisk och superengagerad till fullkomligt docil. Jag tycker fortfarande hemskt mycket om henne, men hon är inte riktigt samma person vilket jag sörjer litegrann. samtidigt är det hennes rätt och val att använda medicineringen om hon känner att det är rätt för hennes egen skull.
har både en chef och en nära vän som har adhd, båda diagnosticerade i vuxen ålder - båda enormt engagerade och talangfulla. den ena på att prata och göra deals för sitt företag, den andra konstnärligt (seriöst, aldrig mött en sån dynamo till människa, hon kan fan en miljard tekniker) - det finns däremot en annan skillnad. en av dem, min kompis, beslöt sig för att pröva medicinering - och för... Visa hela »
Ajdå, på era kommentarer ser det tyvärr ut som den utveckling jag sitter och förutspår faktiskt redan händer:(, verkar som om jag bara har haft tur, dock upplevde jag att kontakten med psykologen som ställde diagnosen hela tiden hade fokus att stärka oss inför argumentationen om framtida förhandlingar angående extra behov av pedagogiska insatser,och han pratade även med alla pedagoger runt omkring min dotter för att försäkra sig om att de var införstådda angående hennes annorlunda inlärningssätt.
Ajdå, på era kommentarer ser det tyvärr ut som den utveckling jag sitter och förutspår faktiskt redan händer:(, verkar som om jag bara har haft tur, dock upplevde jag att kontakten med psykologen som ställde diagnosen hela tiden hade fokus att stärka oss inför argumentationen om framtida förhandlingar angående extra behov av pedagogiska insatser,och han pratade även med alla pedagoger runt omkring min dotter för att försä... Visa hela »
Dessa kids behöver - som du säger - pedagogisk hjälp och så... för med rätt hjälp kan de lära sig att hantera sig själva som de är... på det sättet kan man omvända det som andra ser som negatvit till en styrka.
Det låter som om du har träffat någon som vet vad det handlar om. Inte medicin... utan rätt pedagogik och stöd!
På sätt och vis har du rätt. Precis som med schizofreni blir vissa i gruppen extremt begåvade surfare på världens hav vilket visar sig i konsten, tidlösa dikter och mycket annat. Men du glömmer en liten detalj.
Med ADHD verkar det vara en hel del som får hjälp av medicinerna, de är således inte påtvingade utan tvärtom väldigt önskade. Att vissa i de så kallade diagnosgrupperna skulle klara sig utan hjälp är en sanning, vissa skulle kanske klara sig bättre än andra på lång sikt. Men det stora flertalet skulle klara sig riktigt uselt på lång sikt.
SÅ genom att bara mäta toppresultatet och ignorera bredden går det att framställa det som en stereotyp formning när det i själva verket handlar om hjälp att slippa ett tidigt utanförskap.
Men visst är vi många som djupt håller med om att de pedagogiska insatserna i skolan lämnar mycket att önska och att en hel del av dessa barn skulle må väl av snabba resoluta handlag på lång sikt - det skulle samhället också. Vad som ger den verkliga bredden är mångfalden av fungerande metoder passande för just det barnets utvecklingspotential. Ser vi mot nutiden från framtidens horisonter finns det få saker som är så strategiskt viktiga som att ta hand om barnens utvecklingspotentialer och hur det faktiskt görs på bästa sätt behövs forskning kring. Men den tvångsmässiga inlärningen som sker i dagens skola är bra på en av de farligaste sakerna som finns, att destruera kärleken och nyfikenheten till kunskap. Det är bra bara för att skapa en lydig armé med ett flott folk som alla säger i en kör:vi är fria och självständiga individer med en otäckt stel nyanseringsbredd i tonläget.
På sätt och vis har du rätt. Precis som med schizofreni blir vissa i gruppen extremt begåvade surfare på världens hav vilket visar sig i konsten, tidlösa dikter och mycket annat. Men du glömmer en liten detalj.
Med ADHD verkar det vara en hel del som får hjälp av medicinerna, de är således inte påtvingade utan tvärtom väldigt önskade. Att vissa i de så kallade diagnosgrupperna skulle klara sig ut... Visa hela »
Medicinering av den här typen ska vara den ABSOLUT sista utvägen.
Jag vet många som t.o.m slutat med medicin när de fått rätt hjälp. Vilket är ett betydligt bättre sätt på sikt.
Vad är rätt hjälp då enligt dig?
Det är just det som är grejjen. Det är individuell anpassning som gäller. Varje barns behov är annorlunda. Det krävs duktiga människor och tid för att få det att fungera... vissa ger upp... kör in ett piller och är nöjda med resultatet.
Samtidigt... får man rätt hjälp så blir detta en mindre problem med tiden... eftersom barnet får insikt om sig själv, blir medveten om sina styrkor och svagheter och har dessutom fått verktyg att hantera det.
På rätt sätt är det många "minus" som kan bli ordentligt plus.
Det är just det som är grejjen. Det är individuell anpassning som gäller. Varje barns behov är annorlunda. Det krävs duktiga människor och tid för att få det att fungera... vissa ger upp... kör in ett piller och är nöjda med resultatet.
Samtidigt... får man rätt hjälp så blir detta en mindre problem med tiden... eftersom barnet får insikt om sig själv, blir medveten om sina styrkor och svaghete... Visa hela »
Jag är mitt uppe i en sak som kommer bli helt jävla lysande. Ska uppdatera er i ett senare inlägg när allt är på plats. I promise.
Fast det är inte alltid som bara individuell anspassning funkar. Ibland så krävs faktiskt läkemedel för att individen ska kunna ta in det man vill förmedla. Jag håller på 24/7, fixar olika lösningar och idéer för att det ska fungera för mina barn. Men för att de ska kunna ta in så medicinerar de, annars blir det bara pannkaka av allt. Medicinen gör ju inte att jag slipper "arbetet", men impulsiviteten och koncentartionssvårigheterna dämpas så att de har möjlighet att lyssna, ta in och förhoppningsvis även prova mina lösningar. Utan medicin så hamnar mina barn tyvärr i trubbel hela tiden, de kan inte hejda sina impulser. Och det i sin tur ger bara en massa problem och har barnen otur så tappar de kamrater och blir utstötta. Utan medicin så skenar de i 200 knyck och hinner inte med att uppfatta vad som händer runt om dem, med medicin så bromsas farten rejält och de får möjlighet att lära in kunskap.
Du nämner även Einstein, men han hade inte adhd utan där är de inne på att det var Aspergers syndrom och de personerna är jättebra på forskning och liknande eftersom de har den förmågan att fördjupa sig i det som intresserar dem och då kan koppla bort omvärlden.
Som jag ser det så ger diagnosen individen medvetenhet om styrkor och svagheter, skolan kan i dag inte ge det. Och istället för att känna ett utanförskap som många av de här gör så får de med diagnosen de verktyg som behövs för att kunna ha nytta av sina styrkor. Sedan finns det alltid undantag.
Men jag ger inte mina barn "uppåttjack" för att jag ska få det lugnt, de får det för att jag ska kunna ha möjlighet att hjälpa dem på deras nivå och för att de ska få en chans att bli individer som tror på sig själv och som vet vad de kan och inte kan. Och tro mig, det är skillnad som natt och dag på "med medicin" och utan!
Fast det är inte alltid som bara individuell anspassning funkar. Ibland så krävs faktiskt läkemedel för att individen ska kunna ta in det man vill förmedla. Jag håller på 24/7, fixar olika lösningar och idéer för att det ska fungera för mina barn. Men för att de ska kunna ta in så medicinerar de, annars blir det bara pannkaka av allt. Medicinen gör ju inte att jag slipper "arbetet", men impulsiviteten och... Visa hela »
Jo... du har din åsikt och jag har min. Där får vi helt enkelt vara överens.
Det jag skriver om att medicinera barn står jag för. Bokstav för bokstav.
Den där listan med kända människor har så många namn att jag bara tog några. Det är alla möjliga bokstavskombination etc bland dem men och det var fel av mig att skriva "adhd-jävlar" (ändrat nu). Men samtliga var besvärliga på något sätt och hade idag klassats som just problembarn.
Jo... du har din åsikt och jag har min. Där får vi helt enkelt vara överens.
Det jag skriver om att medicinera barn står jag för. Bokstav för bokstav.
Den där listan med kända människor har så många namn att jag bara tog några. Det är alla möjliga bokstavskombination etc bland dem men och det var fel av mig att skriva "adhd-jävlar" (ändrat nu). Men samtliga var besvärliga... Visa hela »
Och utan olika åsikter så skulle det inte bli några diskussioner alls:) och det vore väl tråkigt!
Tyvärr så samhället så stressigt och ställer höga krav på individerna och då har de här "problembarnen" svårt att hänga med. Det var lättre förr då klasserna var mindre, ingen dator eller tv-spel som stressade, ej heller miljontals aktiviteter på kvällstid som alla måste vara med i. Det var lättare att vara "problembarn" då. I dag så ska barnen redan tidigt kunna fatta beslut om sin skoldag, och då fixar inte de här barnen det. Skulle det vara små klasser där alla elever får vara individuella och bli sedda så skulle nog det kunna vara mindre mediciner i omlopp. Men nu får man ofta välja mellan pest och kolera och då blir det inte lätt. Och många har valt som jag gjort, att medicinera för att underlätta skoldagarna för barnen. Men jag lovar, jag sliter för att få indiviuell anpassning till mina barn, men det är tyvärr inte så lätt som man skulle önska. Men jag ger inte upp trots att jag medicinerar dem:)
Och utan olika åsikter så skulle det inte bli några diskussioner alls:) och det vore väl tråkigt!
Tyvärr så samhället så stressigt och ställer höga krav på individerna och då har de här "problembarnen" svårt att hänga med. Det var lättre förr då klasserna var mindre, ingen dator eller tv-spel som stressade, ej heller miljontals aktiviteter på kvällstid som alla m... Visa hela »
Hej igen
Många barn slutar ju med sin Concerta vilket kan vara en ganska bra indikation på att medlet fungerat och hjälpt till att skapa Oberoende och inte beroende.
Ser man sedan till de som suttit i finkan halva livet och ägnat sig åt kriminalitet bland annat på grund av ett tidigt utanförskap så verkar Concerta fungera riktigt bra på en del. En del har till och med för första gången i sitt liv lyckats med konststycket att läsa en bok. Vem är jag att säga nej till deras rätt till ett bättre liv - dessutom ett liv vi alla kan tjäna på. Redan på 1700-talet uppmärksammades problematiken och visst finns det många gåtor fortfarande kvar att besvara, men en sak verkar vara ganska klar att medicinerna verkar ge en del människor en chans till ett nytt och bättre liv.
Vilka alternativ är det egentligen annars att erbjuda menar du och vilken vetenskaplig utvärdering har de? För du menar väl inte att vi ska använda personerna med ADHD som krachtestdockor för nya obeprövade metoder?
Hej igen
Många barn slutar ju med sin Concerta vilket kan vara en ganska bra indikation på att medlet fungerat och hjälpt till att skapa Oberoende och inte beroende.
Ser man sedan till de som suttit i finkan halva livet och ägnat sig åt kriminalitet bland annat på grund av ett tidigt utanförskap så verkar Concerta fungera riktigt bra på en del. En del har till och med för första gången i sitt liv lyckats med konstst... Visa hela »
Barn ska inte ha droger, punkt slut.
Detta är min ståndpunkt och den kan inte ändras.
Rätt pedagogik och insikt om hur dessa barn fungerar är nyckeln. På det sättet kan de utnyttja sin kapacitet till fullo utan att gå drogade genom livet.
Det fungerar. Enligt mig. Och med tanke på vad jag både sett själv och varit med om så kan ingenting få mig att ändra mig på den punkten.
SÅ är det.
Droger = FAIL
Barn ska inte ha droger, punkt slut.
Detta är min ståndpunkt och den kan inte ändras.
Rätt pedagogik och insikt om hur dessa barn fungerar är nyckeln. På det sättet kan de utnyttja sin kapacitet till fullo utan att gå drogade genom livet.
Det fungerar. Enligt mig. Och med tanke på vad jag både sett själv och varit med om så kan ingenting få mig att ändra mig på den punkten.
SÅ... Visa hela »
Håller helt med, att medicinera måste någonstans ses som ett misslyckande...idag görs detta på tok för mkt, och som du sagt och som jag också vet det går att lösa med andra medel men då får man också ändra lite på saker och ting. Inte bara gömma sig bakom en diagnos och tro att det löser alla problem.
Jag kanske har missuppfattat dig. Men jag kände intuitivt att jag blev väldigt upprörd över vad du skrev. Då du nämnde Stigmat kring ADHD. Det är otroligt viktigt att få den hjälp som finns att få för att stärka sina positiva karaktärsdrag. Om man som jag får negativ respons från en omgivning som inte förstår vad ADD är, så blir självkänslan blåslagen. Jag skäms inte för att ha ADD, men jag måste sätta mig över alla som inte fattar vad det innebär samtidigt måste jag lära mig att hantera vissa saker som personer utan ADHD inte behöver lägga tid och enerigi på. Lite ödmjukhet skadar inte!!! Välkommen till min blogg och läs på ordentligt så fattar du kanske... Annars får du förklara för mig vad ditt problem är som gör att du inte förstår så jag kan förstå varför du inte förstår.....
adhdsystern.bloggsida.se
Jag kanske har missuppfattat dig. Men jag kände intuitivt att jag blev väldigt upprörd över vad du skrev. Då du nämnde Stigmat kring ADHD. Det är otroligt viktigt att få den hjälp som finns att få för att stärka sina positiva karaktärsdrag. Om man som jag får negativ respons från en omgivning som inte förstår vad ADD är, så blir självkänslan blåslagen. Jag skäms inte fö... Visa hela »
Jag förstår... och har en ståndpunkt. Så vad är problemet? Att jag inte tycker som du?
Vore intressant att få statistik på andelen ensamstående morsor bland föräldrar till sådana besvärliga barn (som alltid funnits. Det är inget nytt i princip).