September 2010

Idag var det en snackis vid kaffemaskinen om den där "jordlika" planeten de hade hittat. Det visade sig snabbt att så jordlik var den inte alls om man resonerar som jag. Men det var inte det vi pratade om vid kaffemaskinen.

Istället så var det det här med att planeten Gliese låg 20 ljusår bort. När en kollega sa att OM vi hade kunnat färdas med ljusets hastighet så hade det ÄNDÅ tagit 20 år att komma dit. Vem vill bli 20 år åldre innan man kommer till resans slut. Oavsett vad som fanns i slutet på resan?

Eftersom jag är sciencefictionnörden nummer ett så fick jag hosta till och börja förklara hur det egentligen skulle vara. Det är en rätt rolig tanke och lite svår att förstå men så här ligger det faktiskt till.

Vi leker med tanken att du sitter i ett rymdskepp som kan flyga i ljusets hastighet och att du har en vän som kommer stå vid landningsplatsen under hela den tid du är borta.

Du trycker på en knapp och du far iväg. Eftersom detta är ett tankeexperiment så säger för enkelhetens skull att skeppet beger sig iväg i ljusets hastighet direkt utan acceleration eller inbromsning när du kommer fram.

Du åker till den där planeten 20 ljusår bort till en förutbestämd landningsplats. Resan dit kommer, eftersom du reser i ljusets maxhastighet, för dig att kännas som om den vore ögonblicklig. Poff! Framme!

Du hoppar av vid planeten Gliese, spenderar fem minuter med att plocka med dig lite sten sedan hoppar du in och trycker på knappen för resan hem. Samma regler där. Resan känns än en gång ögonblicklig och du är framme där du startade.

För din del har du varit borta i de där fem minuterna du plockade sten. För din trogne väntande vän har det gått 40 år. Du ger honom några stenar som tack för deltagandet i experimentet.

Tiden går alltså långsammare för dig desto snabbare du färdas. I dagsläget använder man sig av den informationen till att justera tiden i alla satelliter runt jorden. För ett tag hade alla rymdnissar lite svårt att förstå varför inte satelliterna uppförde sig som förväntat... det var inte förrän man insåg att tiden faktiskt går långsammare ombord dessa snabbt flygande manicker till den grad att man behövde kompensera för det. Vilket man gjorde och sedan dess fungerar allting hur bra som helst däruppe.

Hur mycket energi skulle det då krävas att få fnutt på en farkost till ljusets hastighet? Tja... nu snackar vi om något så jobbigt som oändligt med energi eftersom massan på farkosten ökar desto närmare ljushastigheten man kommer. Och desto mer massa desto mer energi krävs. Vilket leder till ännu mer massa... ad infinitum...

Rätt coolt, eller hur?

AB - SvD - DN - SDS -

Det tjatas i tid och otid om alla de här bokstavskombinationerna som barn sägs ha. Människor är olika och har olika behov och jag vet av erfarenhet att vissa kids inte alls fungerar i en grupp med andra ungar som uppför sig lydigt som får. Det är inte fel på dessa "stökiga" ungar... man måste bara ta dem på ett annat sätt. Tids nog, efterhand som de blir äldre, så fungerar de alldeles ypperligt. Men ska vi sätta in insatser, så förstår vilken panna som helst att krutet måste läggas under deras uppväxttid.

När forskare går ut i media och säger att "ADHD orsakas av trasiga gener" blir jag förbannad. Ännu en ursäkt för föräldrar att smita ifrån sitt ansvar. Ännu en ursäkt för skolorna att slippa ta tag i den där individuella utbildningen som de tjatar så om på pappret... men inte efterlever i praktiken. Ännu en ursäkt som faktiskt även drabbar barnet (det är fel på dina gener, det är därför du är som du är)... vilket hos svagare barn kan innebära att de i framtiden går omkring och tror att det är fel på dem. Sjukt.

Till undersökningen. Den är massor av blabelibla och jubel eftersom de duktiga forskarna har hittat vad adhd beror på... fast är det så?

"Forskarna fann att små delar av generna hade fallit bort, eller hakat upp sig, hos barnen med adhd. Detta var dubbelt så vanligt hos barn med adhd jämfört med dem utan diagnos."

60 barn av 366 hade mutationen... Hur fick de fram det där med "dubbelt så vanligt"? Och inte hos alla? Ok... så med andra ord är ADHD inte genetiskt. Eller hur? Men det skriver man ändå att det är. Det är lite som om att säga att OLYDIGHET beror på att barnet ifråga har en penis. Det är dubbelt så vanligt att barn med en penis är olydigt. (Så är det). Alltså beror olydigheten på penisen? Ni fattar...

Efter den här nyheten pustar alla ut i bekvämlighetens sköna tecken och tänker att: "jahaaa... då är det inte jag som lärare/förälder/släkting etc.. som gör fel. Allt är som vanligt. Det är ungen det är fel på och inte mitt sätt att bemöta/lära/umgås med..."... rätt dumt med tanke på hur lite fakta som egentligen har kommit fram. Jag diggar att folk vill lämna över sitt ansvar på ett diagnos... verkligen... men livet lättare för er innebär faktiskt att livet blir svårare för en annan... ett barn dessutom. Låter det rättvist bara för att ni drabbats av den där bekvämligheten? Om ni inte har förstått det än så kan jag berätta att jag inte tror ett dugg på dessa "diagnoser".

Börjar man tvinga in alla barn i en och samma mall. Att alla ska vara på ett visst sätt. Att skapa en slags standard för vad som är "normalt" och vad som inte är det... det är fruktansvärt farligt och ansvarslöst när det kommer till barn.

Ska vi prata mer om statistik och vad den kan innebära? Ok. Väldigt många stora människor har visat sig vara några jobbiga jävlar som små (Richard Branson, Salvador Dahli, Emily Dickinsson, Henry Ford, Jim Carrey, Thomas Edison, Albert Einstein osvosv). Många människor som drivit utvecklingen vidare, inom forskning, företagande och liknande har varit betraktade som problembarn under sin uppväxt. Men de vände det som samhället kallar för ett handikapp till en slags urkraft som gjorde det möjligt för dem att åstadkomma något stort. Kolla själv så ska ni få se. Ett tydligt mönster framträder snabbt.

Med det argumentet hävdar jag att många av dessa "jobbiga" barn faktiskt har större potential i sig att bli MER än ändra. Men då måste alla vuxna (föräldrar, lärare etc) faktiskt spotta i nävarna och fånga upp dem. Ge dem verktygen, pedagogiken etc att nå dit... och fan aldrig medicin. Vad är det för en störd människa som ger sitt eget barn uppåttjack?!?! Jag bara undrar.

Att "ta hand" om dessa barn med mediciner och på annat sätt "normalisera" dem innebär - enligt mig - att man tar bort något viktigt från deras framtid. Det är nästan så jag börjar fundera över om alla medelmåttor överallt blir så stressade över att vissa individer skiner starkare än andra att de får för sig att med samhällets makt, "många mot en"-tänkande etc ska plocka ned dem på marken.

Kort sagt. Samhället måste leva upp till sina fina ord som står i alla dessa verksamhetsbeskrivningar i skolorna runt om i landet och verkligen ta hand om dessa barns behov individuellt. Inte för deras föräldrars skull, inte för skolans skull... utan för deras skull. Det är samhällets förbannade skyldighet!

Där vissa ser problembarn ser jag istället underbarabarn.

Ger ni er på dem får ni fan med mig att göra. För de är med mig.

AB - SvD - SvD - DN - Bra länk från Ipse -

Jag skrattar så jag får ont i magen! Ni som läser här vet vad jag tycker om medelålders tävlingscyklister som envisas med att cykla mitt i vägbanan!

Så varför känner jag mig så glad idag med ett elakt flin på läpparna?

Kolla in här. <- Länk till dagens absolut bästa nyhet!

Hahahahahahaha... jag ser framför mig en medelålders cykelsnubbe i spandexbyxor som ligger gråtandes på marken som en tjurig liten unge vars dag inte riktigt blev som han hade tänkt. Som tycker att livet är så jävla orättvist.

Hahaha... så här... livet var orättvist. NU blev det rättvist.

Håll er på cykelbanorna era tour-de-france-trafikblockerande-amatörer!

PS... checka in mitt gamla inlägg. Av någon anledning har DET inlägget fått en massa arga kommentarer idag och inte det här.

ARGH!

Jag hatar självutnämnda "poliser" eller "vänner av ordning".

Idag parkerade jag och en kollega utanför en datoraffär. Vi skulle in och hämta en studiodator. Jag stannar kvar i bilen eftersom vi inte hittade en parkering. Vi står inte i vägen för någon utan mer kärleksfullt och hänsynstagande lite halvt om halvt uppe på trottoaren ;) Min kollega hoppar snabbt ur bilen och in i affären. Jag ser hur killarna redan har datorn uppe på disken. Kollegan plockar fram plånboken, kortet dras... klart!

*knackknack* på rutan. Jag drar ned rutan och tittar frågande på en gubbe med gubbkeps och en hund i koppel. Han har precis knackat med lilla käppen på rutan.

"Här får du inte stå." säger han.

"Öh, nähä."

"Så det är bara att flytta bilen." säger han och ler det obehagliga "leende-vän-av-ordning"-leendet.

"Skulle inte tro det. Min kollega är på väg ut med en tung dator." svarar jag.

"Jaha? Men som sagt... här kan du inte stå. FÅR inte stå! Nej, du får parkera bilen därborta och gå och hjälpa honom. Det du gör nu är faktiskt olagligt." säger han. Fortfarande med det där skumma "du-gör-faktiskt-fel"-leendet.

"Jaaa... så skulle jag kunna göra... eller... så kan du kan väl skaffa dig ett liv eller något? Därborta. Inte här. Testa vid buskarna... någon kanske har slängt ett där."

"VA? Det var det fräckaste..."

"Oh nej, det var det inte. Jag tog inte ens i..."

Min kollega kommer frustande med den tunga datorn och slänger in den i bilen. Gubben står med illrött ansikte och skriver demonstrativt upp vårt bilnummer på en lapp. Min kollega kollar förbryllat in gubben, kollar sedan frågandes på mig. Jag rycker på axlarna och ler.

UJ! Gubben viftar med lappen och försöker sig på ett "nu du..."-leende... hahahaha... ojoj... det ni! Så sjukt löjligt. Vi skrattar och pekar... gör allt för att framkalla en hjärnblödning på honom innan vi kör. Det är fan roligt att stressa upp dessa anala typer.

"Hallå! Är det polisen? Jag vill rapportera ett BROTT!"

"Vad handlar det om?" frågar polisen allvarligt.

"När jag var ute så hittade jag en galning som parkerat halvt om halvt på trottoaren! Men jag tog hans bilnummer!!!"

"Bra jobbat! Vi kontaktar nationella insatsstyrkan och plockar den jäveln nu direkt!"

Gubbfan. Han måste vara kompis med tanten där jag bor, som varje gång vi möts i soprummet  envist ska tjata sina ord till mina öron att man ska sortera sina sopor.

"Jag sopsorterar inte." brukar jag fräsa till och slänga ned alla soporna i närmsta container. När jag sedan går hör jag blablabla... jag ska säga till styrelsen... blablabla...osv...osv...TYST!

Vi har frivillig sopsortering där jag bor. Och jag är fan inte frivillig. Ändå tjatas det varje gång.

Orka!

Den där Piratebayrättegången ger mig ont i huvudet. Åklagaren Roswall försöker knyta killarna bakom till siten... han försöker bevisa att de tjänat pengar på siten... han babblar felaktigheter och går liksom händelserna i förväg...

För det där spelar ingen roll! Eftersom killarna har drivit en sökmotor... som hjälper användaren hitta en liten fil som i sin tur visar användarens dator var tusen små delar av en annan större fil ligger på andras datorer. Så att användaren kan ladda hem alla dessa till sin dator och därigenom skapas filen som användaren är ute efter... ifrån hundratals källor på en gång och alla källorna behöver inte ha den kompletta "stor"-filen utan kan skicka de delar som de faktiskt har. Öh... och MYCKET material på TPB är dessutom lagligt. Fildelning i sig är lagligt! Du gör det varje dag även om du inte alltid är medveten om det.

Oavsett... ingenstans på vägen möjliggör "The Pirate Bay"-filerna mer än vad vilken sökmotor som helst kan göra. Som, typ, Google. Det är lite som om en bankrånare skulle fråga mig om vägen till banken, jag pekar och sedan rånar han banken... och jag åker dit för att ha visat vägen. Dumt. DUMT! JÄTTEDUMT! ARGH!

Med det i åtanke så är det självklart att TPB skulle kunna inte bara tjäna pengar utan även gå med vinst! Utan att Roswall & Co egentligen ska kunna göra något åt det. Öh... ja, mer än att uppmana sina uppdragsgivare att sluta dega i forntiden och ge sig in i 2000-talet och för en gångs skull iallafall försöka hänga med lite.

Dessutom är det skrattretande att industrin fortfarande argumenterar att varje nedladdad fil är en förlust för bolagen. Det är så dumt att jag vill slå på något. Prata med en fildelare... så kan ni snabbt få reda på hur fel det där är. 99/100 nedladdade filer slänger man ju när man upptäcker hur jävla dåligt det är. Varje gång Roswall säger ordet "cd-skiva" så måste jag fnittra lite för mig själv. Neanderthalare. Kom igen när JAG får välja format och kvalitet så kanske jag köper något... fast jag tror inte det. Gratis är kul. För er som har missat det arbetar jag själv inom musikbranschen och vi har aldrig tjänat så mycket pengar både till oss och våra artister än vad vi gör just nu. Tack Internet! säger jag bara.

Förresten... så ni som inte redan vet det. När ni ser artiklar skrivna av snubbar som Per Strömbeck och som skriver under med "Netopia - ett forum för digitala samhällsfrågor" så är det där det nyaste påhittet för propaganda från industrin. För att göra det riktigt enkelt... varje gång ni ser ordet "Netopia" så tänk på Henrik Ponténs fula tryne så vet ni precis hur det ligger till. Enkelt.

Och apropå det analoga självmålet Pontén så måste vi titta på klippet där han leker polis. DET är ren humor. Naw... lille Pontén... han måste ha varit retad som liten.

SvD - SvD - SvD -