"Livspusslet".

Det ordet borde genast förbjudas. Det antyder nämligen att livet är jobbigt och kräver någon form av koncentration för att levas... så är det inte. Man väljer helt enkelt själv vad man vill göra av livet. Om någon känner att de vill ge sig in i tävlingen om vem som är den bästa föräldern eller vem som hinner mest så - feel free! Själv ställer jag mig utanför.

Folk skapar sin egen tidspress. Det går inte att gnälla över att det inte finns någon tid över när ungarna har femton aktiviteter, föräldrarna går på gym, sköter hem, jobbar, ska ha "egentid" (min favorit att hata... varför i helvete skaffade du dig en familj?) och diverse annan bullshit.

Vet ni vad som stressar mig? Om min son mår dåligt över något. DET är stressigt och måste omedelbart tas om hand. När det är fixat så går det hela ut på att leva livet och försöka ha roligt under tiden.

Om min grabb vill kasta sig in i en aktivitet som bara går att göra typ 3 mil från hemmet så kan han glömma det. Iallafall tills han själv kan ta sig dit. Det är inte begränsande för honom. Det kallas för verkligheten och i verkligheten finns det inte en chans i helvetet att jag ska köra honom 6 mil tur och retur två gånger i veckan.

Laga mat ska tydligen även det vara något jävla problem. Det är väldigt enkelt. Man köper hem lite råvaror och lagar sedan maten. Vi kör mycket asiatisk mat (för det går fort och för att man får mindre disk). Det är dessutom nyttigt. Även om det ibland kräver en del resor till specialbutiker är det fortfarande sjukt enkelt. Där har jag förresten min s.k. "egentid"... där jag står och hackar, kryddar, tar en klunk pilsner och provsmakar mästerverket. Skulle inte vilja vara utan den stunden på dagen och jag kan inte förstå hur någon kan tycka något så enkelt är jobbigt.

Ett tips... om man känner att man inte hinner med allt så bör man alltså dra ned på något. Annars är man en idiot. Och folk ska inte tjafsa om att det är jobbigt att göra basgrejjor som matlagning, tvätt, doktorstider och andra BASALA funktioner som vilken idiot som helst klarar av. Då blir det bitchslaps für alle.

Chilla lite och inse att livet är det som händer medan du planerar morgondagen. Den där klädhögen kan förresten ligga där en dag till. Visst måste det dammsugas lite... men kanske inte just nu. Eller?

Jag har dessutom lagt märke till att folk som klagar på att de inte hinner har rätt mycket tid över till att följa tv-serier eller spendera tid med att "umgås" med folk via Facebook. Instant fail. Om ni så gärna vill slänga bort timmar på tv/virtuella vänner så klaga inte över att ni inte har tid till annat. Testa istället att gå igenom era prioriteringar. Där kan ni nog få till skott några spännande insikter.

Allt måste inte vara spännande, nytt och fräsigt hela tiden. Det räcker med att man gör något tillsammans. Detta glömmer många föräldrar idag.

Testa själv. Vad har du egentligen för lyckliga minnen från din egen barndom? Är det alla semestermålen, aktiviteterna, sightsingen etc du kommer ihåg? Eller är det sköna ögonblicksbilder när pappa larvade sig, när mamma och du spelade ett spel, eller en timme i en pool någonstans där både pappa och mamma för några ögonblick var totalt uppslukade i nuet med dig och ni stänkte vatten på varandra. Eller är det minnet av när pappa spillde glass i skallen på mamma? Kanske det är något så enkelt som ljudet av en busfnittrande förälders röst som plötsligt fick för sig att ändra om lite i sagan och lägga till en åttonde dvärg?

Precis.

Planera mindre. Umgås mer. Se och märk varandra.

Det är fruktansvärt enkelt om man tänker efter.