"Jag har ont i huvudet." säger praktikanten.

"Ta en tablett" tycker jag.

"Jag gillar inte tabletter."

"Men ha ont i huvudet då." säger jag samtidigt som min hjärna gör en mental suck.

"Nej. det är så jobbigt. Har haft ont i flera dagar. Nu spänner jag mig dessutom och så blir det värre."

"Men ta en Treo då! Så blir du av med den!"

"Jag gillar inte tabletter sa jag ju. Vill inte ta dem om jag inte behöver dem."

"Men nu behöver du ju dem!" ännu en mental suck.

"Ja, men ont i huvudet är ju inte något allvarligt."

"Suck... fortsätter du tjata om det så måste JAG ta en Treo."

"Va?"

"Ja... och då bli din huvudvärk plötsligt min huvudvärk. På riktigt. Det vill du inte. Då jävlar får du sortera gem eller något. Hela dagen."

"Erhm... har vi Treo?"

"Nej."

"Då går jag och handlar."

"Bra idé."

Suck...

Och här kommer en jävligt retfull länk som någon (du vet vem du är) skickade runt hela dagen (OBS! Klicka inte!)

Annica Östberg. Än en gång ska det basuneras ut att hon snart blir fri. Tröttsamt.

Behöver vi veta att en mördare ska släppas fri? Är det nödvändig information? Bryr vi oss ens? Ska vi inte släppa ut några andra mördare och skriva om det i tidningarna? Kanske någon pedofil som suttit i finkan och nu ska släppas ut som vi kan skapa lite sympatier för?

"Han har haft det jobbigt. Han blev slagen och utnyttjad som barn."

Vad fan! Bra!

Det finns hur många som helst (majoriteten, faktiskt) med jobbig uppväxt som blev riktigt bra människor som vuxna. Sätt fokus på dem istället! Men neeeeejdå... vi ska alltid komma med ursäkter för folk som inte kan uppföra sig i samhället. Lägg av med det.

Mördare och annat löst pack ska behandlas därefter. Visst kan tidningarna skriva om att hon nu ska släppas ut men försök inte odla sympatier hos mig. Tjejen varit med om att ta livet av tre personer i USA så det finns inga att hämta. En mördare är en mördare. Det kan inte ens 100 år i fängelse ändra på.

Snart får hon väl sitta i en tv-soffa och efter det arbeta som "specialist" inom fångvården med en fet lönecheck. Jag blir inte överraskad av något längre i det här landet. Speciellt inte som jag nu i morse såg att det nu ska sändas en dokumentär om mördares mammor eller något. Perfekt... ännu mer sympatier till de som inte förtjänar det. Såg dem sitta på nyhetsmorgon i fyran och svamla om att samhället svikit dem. Usch.

Tänk om tv kunde visa mer personer som verkligen kämpat. Som verkligen åstadkommit något viktigt, som kan leda vägen till att det lönar sig att kämpa. Att det verkligen går att göra skillnad.

Kanske det är så att svensken överlag inte är intresserade av sådana program... och det säger isåfall en del om Sverige... landet där folk ser upp till idioter i program som Idol och annat liknande trams.

Ointelligens... den nya folksjukdomen.

AB - SvD - DN - SDS - SvD - Exp - SvD -


Städningsöverexponerad spermie kämpar för livet...

AB skriver om att män som kommer i närheten av apparater med elektriska motorer i får sämre kvalitet på sina spermier. De blir hängiga helt enkelt.

Min ovilja att städa får plötsligt en förklaring! Jag bara skyddar mina "boys" helt enkelt. Djupt inom mig vet generna vad som är bäst för mig när de skickar små signaler genom min kropp till hjärnan som får mig att rysa av obehag när jag tittar på dammsugaren.

Uråldriga små substanser gör mig rädd för dammsugaren. Den är farlig och dålig, säger hjärnan till mig.

För länge sedan dödade vi män mammutar.... och sprang som kaniner från sabeltandade tigrar... för överlevnadens skull. Att plocka fram dammsugaren och dra runt skiten i lägenheten är den moderna civilisationens tiger för oss män. Alltså en dålig idé att komma för nära den...

Lysande framsteg inom forskningen... kanske det viktigaste på flera hundra år...

Nu måste vi bara ta fram massor av robotar som kan fixa städningen så att det inte går nedknarkade smurfar i jämställdhetsdebatten.

<ironi>

Efter en vecka i en ytlig bransch med artister, fans, löst mediafolk och i allmänhet en massa människor som gör sig till för andra... är det skönt att ha en lugn fredag. Ett (två, tre?) glas vin och lite matlagning med alldeles för dyra ryggbiffar är ren terapi.

Låten ovan är sjukt bra. Texten är helt otrolig. Ge den en chans. Den tillhör en av de där speciella låtarna jag aldrig tröttnar på.

Ha en skön fredag!


"What I do know, is to us the world is different
As we are to the world, but I guess you would know that"

Send "Illusion" Ringtone to your Cell