Vilken dag alltså! Mycket som hänt och värst av allt var gadddoktorn. Jag måste ha blivit rejält torterad av någon finsk brysk tandläkare när jag var liten för det ger mig fan redan tung ångest bara av att boka den där jävla tiden. Jag blir svettig liksom, bara av tanken på att gå dit. Sen har jag någon egen psykisk mobbning mot mig själv som pågår under varje dag fram tills dagen kommer då jag sitter där i väntrummet. Jag föreställer mig att jag har 23 hål som måste lagas på en gång, och att dom kommer att binda fast mig och pina mig jättehårt och jättelänge.

Av lathet så har jag bytt till en tandis här på Södermalm och övergett min fina (också finska i och för sig..?) tandkvinna inne i city. När jag satt där och svettades och väntade på det nya monstret som snart skulle ropa upp mitt namn som tar mig in i rummet = till helvetet, så kom jag på mig själv med att fundera ut olika planer på hur jag kunde dra mig ur detta smidigast. Det bästa jag kom på denna gång var att låtsas som att jag heter Berit och har tagit fel på dagen. Nåväl, när klockan slog 12 och jag satt där som en svettig liten hare så kom det ut en pytteliten (nästan obefintlig) asiatisk tjej som såg jätteglad ut och ropade "Zzzzzzara, Zzzzzara!!!"

Gissa om jag blev nöjd, jag tänkte att henne tar jag ju LÄTT! Hon skulle aldrig lyckas binda fast mig!! Jag kanske inte ser så stark ut, men en liten asiat plockar man ju i sömnen! Givetvis så visade det ju sig, som oftast, att det räckte med en kontroll och allt såg finemang ut. Ingen borr, inget monster, och ingen som band fast mig..

En bild på mig och mina framgaddar.

Nu ska jag smälta dagens hemska upplevelse, diska och filosofera på livet. Förresten så skulle jag kunna göra vad som helst för några maskiner här hemma som gör hushållsarbetet just nu.. Undra om den lilla asiaten på tandkliniken är dyr?