15 mars - Jag kommer aldrig att glömma själva datumet, men vilket år det var hade jag verkligen ingen koll på!? Det är pinsamt att erkänna men jag fick fråga runt hos diverse medflyttande och familjen för att ta reda på när det egentligen var. 2005 blev svaret! Det var året då jag packade ner mitt liv i Piteå, tog doggen i kopplet, snubben i ryggsäcken och flyttade hit till stan. Grön som en sparris och naiv som bara den. 6 år har passerat på pricken idag alltså. Galet.

Luci the Italian dog. Världens bästa hund. Jag saknar honom fortfarande.

Då var jag helt säker på att jag skulle bo här i max ett år, om ens det. Det blev ju några fler. Jag känner mig sjukt gammal. Alltså nu menar jag verkligen helt sjukt gammal. Nästan så gammal så att jag överväger att endast umgås med 40 taggare eller äldre framöver för att kunna fortsätta att känna mig ung. Ja, för då är jag ju yngst i alla fall. Alltid något. Jag känner mig gammal för att jag under hela dagen har tänkt på åren som gått och vad jag lyckats ådstakomma under dessa år. Att mina tankar svänger fort är ju ingen nyhet och det har svängt en hel del idag också. Först har jag känt mig stolt över mig själv och allt jag gjort, för att i nästa sekund känna att jag är totalt misslyckad.. för att sedan återigen bli stolt.. Inte vet jag, men jag har sannerligen lärt mig en hel del på 6 år. Om mig själv, om andra människor och om livet. Just nu känner jag mig fortfarande stolt och glad så jag tror jag stannar där för ikväll. För jag tänker trots allt så, att om jag skulle leva om alla år, så hade jag nog gjort precis likadant som jag hittills gjort. Tänka sig!