Det är nästan så att man frågar sig hur roligt man kan ha? Det tar som aldrig slut. Roligt och mer eller mindre galet hela tiden. Jag och Tilda konstaterade ändå igår kväll att den kommande helgen får bli betydligt lugnare. Verkligen. Vi är gamla nu.

 

Jag börjar tycka att livet är ganska komiskt. Det är så mycket som är positivt och negativt på samma gång. Hur kan det vara så? Det är ungefär som att man älskar Zlatan precis för att han är Zlatan. Och just därför så gillar man inte honom alls, för att han är just Zlatan. Hänger ni med?

 

Efter helgens bravader så har jag en låt i huvudet. Walking in Memphis. En fin låt som väcker många minnen hos mig. Precis som helgen som gick - Jättevacker och fylld med många nya härliga minnen!