Min eminenta vän Jemppa L hittade ugglan åt mig igår. Hon visste direkt att jag skulle älska den. Och idag undrar jag: Hur har jag kunnat leva utan Mini-Ugglo? Kan man ens kalla det för liv det som var innan? (Den får heta just Mini-Ugglo för den stora bor ju på Tildas balle.) Tomheten jag känt i mitt hjärta är nu uppfyllt med en kärlek utan dess like. Jag är hel igen. Vi älskar redan varandra. Efter en halv dag typ. Ibland är det bara helt rätt och då går det fort. Kärleken mellan en uggla och en människa kan vara magisk.