Jag och min blomma här på jobbet leker djungel såhär på eftermiddagen. Jag är en tiger och min planta är en palm. Nä det gör vi inte. Jag studerade faktiskt min fina utsikt och insåg att solen lyser igen därute, och då såg jag hur fin min planta jag har i fönstret hade blivit!!! Stooor som en jagvetintevad!!!!

Senast jag noterade den så var det väl typ vår i luften. Och ändå sitter jag några centimeter ifrån den. Nästan varje dag. Då undrar jag. Varför är det alltid så? Att man aldrig ser det man har rakt framför ögonen?