Eventets datum har passerat.
Anders Petersens bilder handlar inte om rika eller fattiga, utan om något betydligt djupare än så. Det som gör oss till människor. Nu visar Fotografiska en separatutställning med en av våra mest betydelsefulla fotografer. Från de första bilderna på Café Lehmitz 1967 till nya verk. Det finns ingen kronologi, däremot en röd tråd. Det handlar om möten. Och att vara närvarande.
Fotografiska 5 september - 16 november
Anders Petersen fotograferar strukturer, möten och relationer med dem som han identifierar sig med, som han dras till. De finns överallt, precis framför ögonen. Det handlar om en inre närvaro, inte om sociala ramverk. "Det är viktigt att känna vem man är och att man är en del i ett sammanhang. När man bara skrapar på ytan blir det ointressant. Det är inte tillräckligt." säger Anders Petersen.
Han interagerar med dem han möter. Ett utbyte. Ett okej. En ömsesidig bekräftelse när ett möte har ägt rum, samtalet fortsätter. Det oskrivna kontraktet mellan fotograf och objekt.
"En bra utgångspunkt är att vara oförberedd, inte veta så mycket. Känslan som man drabbas av är helt avgörande, och att ge sig in i situationer, utan att luta sig mot tryggheten" menar Anders Petersen. "Du måste tydligt visa vem du är och vad du vill. Tänk före och efter, men inte under tiden du fotograferar."
Utställningen på Fotografiska är producerad i samarbete mellan Fotografiska, Bibliotheque national de France och Galerie VÚ. Den består av bilder från Anders Petersens första projekt Café Lehmitz till nya bilder från Rom. 45 års fotograferande, på ett ungefär lika många år med möten. Men det är ingen kronologisk utställning. Anders Petersen blandar och skapar nya samband.
Det behövs inget ramverk för att förstå. "Det är fint att komma oförberedd och försöka känna, begripa och tillåta sig att förlora sig i det som finns på väggen. I ögonblicket någon ser på bilderna andas dem, då lever de. Det är just i mötet med människor som bilden kommer till. Om bilderna inte pratar är det inte mycket till bild. Det handlar i första hand om att bli emotionellt berörd, i andra hand intellektuellt." förklarar Anders Petersen.
Anders Petersen har publicerat över trettio böcker, böckerna är viktiga. De består ofta av utsnitt, detaljer, ögonblick och framförallt möten från städer och platser (London, Rom, Hamburg, Värmland, Venedig, Gröna Lund) eller institutioner (fängelse, mentalsjukhus, ålderdomshem). Avgränsade områden, men det spelar ingen roll var bilden är tagen. Anders Petersen skildrar en inre verklighet. Bilderna handlar mer om hur man känner sig just då, den dagen, sårbarheten och drömmarna. Det förmedlar Anders Petersen med ljuset, motiven och temperamentet.
Anders Petersen började plåta för att han gillar folk. Han försökte måla och skriva, men det blev för ensamt. "Gillar man folk så är kameran en ursäkt att träffa dem, det är ett verktyg som öppnar upp dörrar till platser som man annars aldrig skulle få tillträde till. Det är en priviligierad situation, speciellt om man är intresserad av människor. Att vara nyfiken är en förutsättning." säger Anders Petersen och fortsätter. "Jag tror också att mina bilder kommer från en längtan, det är en stark drivkraft, utan längtan ingen bild. Min längtan och nyfikenhet är fortfarande densamma. Jag ser det som ett privilegium. Idag har jag också med mig mina minnen, jag har mer kunskap och erfarenhet av livet."
"Jag har inte något speciell stil, däremot har jag ett speciellt förhållningssätt, kalla det privatdokumentärt. Jag tycker om människor. Det enda som betyder något är kontakten med människor. Samförståndet. Och att vara sann mot människor och till sig själv. Jag försöker inte att fotografera det jag ser, utan det jag känner."