Eventets datum har passerat.
Ewa Stackelbergs universum växer fram i mörkrummet. Av ljus, kemikalier och föremål skapar hon bilder, utan kamera, där händelser i livet har satt sina avtryck. Utställningen "Fotogram" är ett färgstarkt möte mellan scenografen Ulla Kassius specifika rum och Ewa Stackelbergs fotogram. Tillsammans har de skapat en meditativ helhetsupplevelse.
Fotografiska 6 februari - 5 april
År 2001 fick Ewa Stackelberg pris för årets bästa fotobok. Bilder och texter som bearbetar förlusten av hennes älskade man som omkom i en flygolycka 1997. Det är en självutlämnande och naken dagboksskildring där hon berättar med bilder tillkomna i mörkrummet.
"När olyckan inträffade kastade jag mig in i ett mörker och mitt sätt att komma ut var att arbeta. Mitt i den här fasansfulla upplevelsen så öppnade sig samtidigt en konstnärlig frihet", berättar Ewa i en film av i Maud Nycander som är en del av utställningen och handlar om hennes arbete med fotogram. Bildspråket förändrades, men det var alltid ett uttryck för det tillstånd som hon befann sig i. Ett tillstånd där både döden och livet var närvarande.
Ewa Stackelberg har arbetat vidare med fotogram, bilder som växer fram i mörkrummet med hjälp av olika föremål som placeras på ett ljuskänsligt material som sedan exponeras för ljus. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och ibland ett föremål reagerar på ljuset. Det är en gammal teknik som har sitt ursprung bland de första fotografiska pionjärerna som Anna Atkins som 1843 skapade fotografiska illustrationer med hjälp av cyanotyper, en metod som gav detaljrika fotogram i en blå färgskala. Senare kom konstnärer som August Strindberg, Man Ray och László Moholy-Nagy att använda sig av tekniken. Det är fotografi i sitt ursprung, ett motsatsförhållande till den digitala utvecklingen.
Att skapa bilder direkt i mörkrummet är på sätt och vis en tillbakagång till hennes tidiga konststudier. Men när hon som ung flyttade till Spanien för att studera måleri efter Francoregimens fall 1976 trängde sig verkligheten på. Hon ville göra bilder, men samtidigt vara en del av verkligheten. Hon förstod att hon ville bli fotograf.
Ewa söker sig fram i sitt konstnärskap, prövar och förkastar. "Det är som en dialog mellan det omedvetna och det konstnärliga materialet. Plötsligt händer något magiskt. Plötsligt uppenbarar sig en annan värld ur något så konkret som jord, tarmar, blad, vatten och lera. Jag har alltid varit nyfiken på projekt med osäker utgång och experimenterat med fotografiska tekniker".
"Det är som om blicken tvingas förbi den vetskapen och in i den koloristiska fägring som tycks vara alltings ursprung", skriver författaren Marie Lundquist i Ewa Stackelbergs nya bok "Fotogram". "Det finns en slags alkemisk lockelse i processen", förklarar Ewa. "Bilderna är början på en lång resa. Jag har massor av bilder inom mig, massor av färg, mönster och berättelser".
Under åren har uttrycket utvecklats till något annat. "Mina senaste bilder känns som att komma hem. Utvecklingen har gått från det föreställande till ett abstrakt skapande med många betydelser. Det handlar om att känna istället för att se. Man blir en friare människa med åldern".
Mer information: Fotografiska