Eventets datum har passerat.
Pieter Hugo växte upp i ett land präglat av rasmotsättningar. Under apartheid i Sydafrika ansågs bara vita vara fullvärdiga medborgare medan de svarta blev segregerade, marginaliserade och illa behandlade. Pieter Hugo har engagerat sig i att fotografera de underrepresenterade. Han porträtterar personer med albinism, kringvandrande grupper som visar upp tämjda hyenor för att tjäna pengar, skådespelare i världens tredje största filmindustri och spåren efter folkmordet i Rwanda.
Pieter Hugo, This Must Be the Place, 30 augusti - 24 november, 2013
Pieter Hugo arbetar framförallt med porträtt inom den dokumentära genren. Han har en lång rad utställningar bakom sig och han har fått ett stort antal utmärkelser, bland annat under World Press Photo (2006). Pieter Hugo har utkommit med en rad uppmärksammade böcker och han är representerad i betydande samlingar på museer runt om i världen.
- I grund och botten är det människans natur som intresserar Pieter Hugo. Han sätter ofta fokus på olika slags fenomen eller problem som väcker frågor om tillhörighet och exotism. Inte sällan fungerar hans fotografier som speglar där vi tvingas ifrågasätta vår egen blick, genom hur vi uppfattar Hugos bilder, säger Min-Jung Jonsson, utställningsansvarig, Fotografiska
Som vit man i Sydafrika är just tillhörighet en fråga Pieter Hugo brottas med.
- Det är mitt hemland, jag är afrikan och känner mig som en afrikan, men om du frågar någon i Sydafrika får du garanterat ett nekande svar. Jag stämmer inte in i den sydafrikanska sociala topografin och det är en bidragande drivkraft till varför jag blev fotograf, förklarar Pieter Hugo
Pieter Hugo arbetar konsekvent med en Hasselbladskamera. Ett medvetet val eftersom det skapar ett stillsamt och kontemplativt förhållningssätt som kräver förtroende och en dialog med de personer som han möter och porträtterar. Sydafrikanen David Goldblatt och ryssen Boris Mikhailov är två fotografer som har influerat och inspirerat Hugo.
I utställningen This Must Be the Place presenteras för första gången verk från Pieter Hugos hela konstnärskap.
Looking Aside påbörjades 2003 och är Hugos första egna projekt. I en serie porträtt konfronteras vi som betraktare med åsidosatta människor som gör oss obekväma och får oss att sänka blicken. I serien ser vi personer med albinism, blinda och äldre människor tillsammans med bilder på hans egen familj och sig själv.
Året därpå besöker Pieter Hugo Rwanda tio år efter folkmorden vilket resulterar i Vestiges of a Genocide; en serie bilder som visar fragment och spår efter ett av mänsklighetens mest fasansfulla brott. Avsaknaden av mänskligt liv i bilderna är oroväckande närvarande.
The Bereaved från 2005 är en serie bilder där Pieter Hugo vänder kameran mot personer som har dött i sjukdomar relaterade till AIDS. Genom att sätta namn på dessa personer utmanar han den annars anonyma statistiken.
När en vän skickade en mobilbild till Pieter Hugo föreställande en man med en hyena resulterade detta i The Hyena & Other Men, ett projekt han genomförde 2005-2007, som blivit ett av hans mest uppmärksammade. Hugo följer en grupp gatuartister som reser runt i Nigeria med tama hyenor, ormar, apor och andra vilda djur för att visa upp och tjäna sitt levebröd.
I serien Nollywood från 2008-2009 undersöker han den största filmindustrin i världen efter Hollywood och Bollywood. Den ligger i Nigeria och här spelas det in mellan 500 och 1000 filmer varje år. Filmer som bygger på en flera hundra år muntlig tradition med centrala teman som romantik, trolldom, mutor och prostitution. Hugo fascinerades av den här världen där vardag och fantasi flyter in i varandra.
I serien Permanent Error från 2009-2010 porträtterar han unga män och kvinnor som lever på en soptipp i utkanten av Accra i Ghana. I ett helvete av farliga och giftiga ångor lever och arbetar barn, ungdomar och vuxna med att sortera trasiga datorer och annan elektronikskrot som forslats dit från västvärlden, ett slags ändhållplats för vår konsumtion.
I boken Hell ställer han sig själv och sina vänner i fokus. Han gör det genom att korrigera färger och kontraster. Han neutraliserar hudfärgen och lyfter fram hudens åldrande, skavankerna, i motsats till de förskönande schablonartade bilder som vi är vana vid att se.
- Jag vill visa på människors likheter. Vi är inte vita eller svarta, vi kan alla bli outsiders, säger Pieter Hugo
Serien Kin från 2011 är en personlig reflektion över den sociala komplexitet som råder i dagens Sydafrika, post-apartheid. Privata bilder på hans gravida fru och nyfödda barn varvas med öppna landskap och referenser till historiska platser.
Pieter Hugo, This Must Be the Place, 30 augusti - 24 november, 2013
Mer information och bilder: Fotografiska