Metropia

"En utopi som blev en dystopi, folk bara lämnade och ingen skötte om nånting". Så beskrev regissören Tarik Saleh sin samhällskritiska framtidsvision Metropia, då han besökte Stockholms Filmfestival i veckan. Han påpekade också hur förvånad han blev över hur dystert resultatet blev, när de under inspelningen faktiskt hade jättekul.

Utan tvekan är det en dystopi som målas upp i Metropia. Året är 2024 och förortskillen Roger (Vincent Gallo) är en av de få personer som cyklar till jobbet varje dag. Bortsett från att hela Europa knutit samman sina tunnelbanor och skapat ett enda enormt tunnelbanenät, är han övertygad om att nånting lömskt håller på att hända där nere i gångarna. Det dröjer inte länge innan hans misstankar bekräftas, och han blir indragen i ett korrupt maktspel som innefattar kontrollerandet över andra människor. Bokstavligen.

Animationstekniken är fantastisk och stadsmiljön är dystrare än den dystraste Roy Anderssonfilmen. Tempot är extremt långsamt, men Metropia är inte gjord för att hoppa upp och slå dig i ansiktet. Den är gjord för att sakta krypa in i din hjärna.

Metropia har premiär på SF's Biografer fredagen den 27/11.