Innan jag åkte till Polen fanns det två akter just då som jag bara var tvungen att se under en festival som pågick under vistelsen. Mogwai och James Chance. När jag kom tillbaka från Polen hade jag ett band kvar att se med en förhoppning. Mogwai som gör solokonsert inomhus.
Så igår damp allt som jag borde ha skrivit om under min resa ned i inboxen, varpå förhoppningen införlivades. Mogwai kommer nu till Stockholm den 4:e november och spelar på Cirkus. Förmodligen blir det med hög volym, en bas som inte brummar en ton, gitarrer som ändå låter som mer än en gitarr åt gången och tja... allt annat som gick fel en regning dag i Polen.
Mogwai förtjänar det. De tog liksom upp kampen för nya seriösa gitarrband när britpopen började svalna och de äldre grupperna blev trötta eller helt enkelt satt inlåsta på en studio och vägrade släppa något nytt material. När det kändes helt hopplöst kom så några unga killar från Skottland och plockade upp facklan där den en gång hade lämnats kvar 1991. Nu finns det en uppsjö av band och så, och även om Mogwai tappat en hel del under 2000-talet, så är de fortfarande ljusår framför närmaste konkurrent inom området.
Om man var i Göteborg och såg valsång i form av Sigur Rós på Way Out West, kan man nu få se riktig musik i Stockholm för 275 kronor. Om man dessutom är chef, så kan man bjuda sin hårt slavande arbetare på middag innan för 670 kronor. Dessa biljetter köps här.
The Twilight Sad öppnar upp för Mogwai. Kommer bli bra nu.