Eventets datum har passerat.
Den 25 maj till 1 september visas utställningen "Vanishing Traces" med den holländska konstnären och fotografen Scarlett Hooft Graafland på Fotografiska. Verken kretsar kring möten och kulturer från hela världen.
Scarlett Hooft Graafland är fotografen och konstnären som reser ensam till avlägsna platser med endast en ryggsäck och en kamera. I fokus för hennes skildringar står den ständigt föränderliga naturen, och i den aktuella utställningen på Fotografiska ingår allt från stora träd fyllda av kvinnor från den lokala stammen och fiskare i sina båtar, till ballonger som bärs av kvinnor i burka.
– Jag tycker om att arbeta med de omständigheter som platsen bjuder på. Det är detta som definierar konstverket – och även begränsar det. Precis som utställningens namn antyder förändras beståndsdelarna i konstverket med tiden – fiskarna drar upp sina kanoter på land, isblock smälter och ballonger svävar iväg. Jag gillar mycket att använda ovanliga element i landskapet som på något sätt har en gemensam koppling, men samtidigt ser lite udda ut, berättar Scarlett Hooft Graafland.
Bland annat har hon besökt saltöknen i Bolivia, de ödsliga arktiska områdena i Kanada och öar som Madagaskar, Socotra (i Jemen), Island och Vanuatu. Ofta omges personen i hennes verk av ett stort surrealistiskt landskap.
– De människor som bor på dessa avlägsna platser, som lever så mycket närmare naturen än de flesta av oss, samarbetar gärna med mig och skapar scener med den rekvisita som finns tillgänglig.
I bilderna ingår även kontraster mellan kulturella kontexter och former. I en av bilderna syns exempelvis kvinnor på en ö i Jemen som är klädda i burka och håller i långa, vita ballonger. Lokala sedvänjor och traditioner står i centrum samtidigt som bilden genomsyras av värderingar som heder och dygd.
– Det skulle aldrig ha fungerat med vanliga runda ballonger. Som skulptör söker jag alltid efter former, och dessa ballonger liknade silhuetterna av kvinnorna som bär dem. Kvinnorna tyckte att det var en rolig idé, och kombinationen av dessa två element skapade en humoristisk ton, som inte undgår betraktaren. Det jag ville lyfta fram är att kulturen ofta tonar ner det som skulle kunna kännas storslaget, lika storslaget som naturen.