Shutter Island

Året är 1954 och FBI-agenten Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) har fått i uppdrag att åka till ön Shutter Island, en ö känd för sitt mentalsjukhus där de mest våldsamma patienter hamnar, tillsammans med sin nya kollega Chuck Aule (Mark Ruffalo).

Uppdraget går ut på att undersöka saknandet av en patient som rymt, men väl framme visar sig både ledningen och vårdpersonalen osamarbetsvilliga och FBI-agenterna märker snabbt att någonting inte stämmer. Det verkar högst osannolikt att den saknade patienten kan ha rymt från sin hårt bevakade cell, och utöver det överlevt i den hårda terrängen utanför. Vårdpersonalen börjar helt klart bli misstänkta, så Teddy ändrar taktik och beslutar att ta saken i egna händer. Det uppdagas då för hans partner Chuck att Teddy har en gömd agenda. Att han är personligt involverad i fallet till en mer komplex grad än någon kunnat tro.

Shutter Island regisseras av Martin Scorsese och det är fjärde gången han använder sig av DiCaprio, som här lyfter huvudrollen till briljans. Manusförfattaren Laeta Kalogridis gör ett våghalsigt, men stilsäkert drag och inleder filmen som om det vore en pastich på valfri lågbudgetdeckare från 50-talet; spaltiga, överdrivet förklarande dialoger och frekvent puffande på filterlösa Lucky Strikes. Det sätter en fin, nostalgisk ton och cementerar grundhistorien då filmen snart kommer att byta riktning och fortlöpa våldsamt turbulent. Inte en sekund går då vi inte är i ett Eyes Wide Shut-pulserande spänningsmoment, en David Lynch-liknande drömsekvenser eller i ett svindlande Hitchcockspektakel, där Scorsese regisserar DiCaprio till en Cary Grant.

Shutter Island är en fullkomlig fröjd rakt igenom, och hade det inte varit för manusets något bristande tempo i tredje akten skulle den varit en ren fullträff. Nu blir det bara så nära det kan bli.

Filmen har premiär på SF's Biografer fredagen den 19/2. Rekommenderas från 15 år.