Sydafrikansk visuell aktivist ställer ut självporträtt på Fotografiska

I utställningen som presenteras i samarbete mellan Fotografiska, Autograph ABP och curatorn Renée Mussai, konfronterar den sydafrikanska visuella aktivisten Zanele Muholi (f. 1972) ras- och representationspolitiken genom sin aktuella självporträttsserie Somnyama Ngonyama.

Fotografiska den 9 februari - 1 april

De flesta fotografier i Somnyama Ngonyama (som betyder ”Var hälsad, mörka lejoninna” på isiZulu) har tagits i Europa, Nordamerika och Afrika mellan 2014 och 2016. Varje porträtt ställer kritiska frågor om social rättvisa, mänskliga rättigheter och ifrågasatta framställningar av den svarta kroppen. Muholis självreflekterande och psykologiskt laddade porträtt är inte urskuldande, och i sitt konstnärskap utforskar hon olika arketyper och presenterar visuella reflektioner inspirerade av såväl personliga erfarenheter som sociopolitiska händelser.

Porträtten i Somnyama Ngonyama tillämpar på ett skickligt sätt den klassiska porträttkonstens och modefotots konventioner och använder det etnografiska bildspråkets välbekanta uttryck för att omformulera dagens identitetspolitik. Genom att kontrasten förstärks i efterbehandlingen hamnar fokus på Muholis mörka hud i denna flerskiktade undersökning av komplexa begrepp som skönhet, begär och de minerade områdena rasism och fobi som vi navigerar genom varje dag.

Muholi bemöter dessa begränsande föreställningar om historia, ideologi och den samtida verkligheten med en vass och ofta tragikomisk humor och ger sig, med hennes egna ord, ut på en ”obekväm och självdefinierande resa som syftar till att omformulera självbilden och det egna uttrycket”.

Somnyama Ngonyama utgör därmed Muholis personliga visuella biografi – ett arkiv över det egna Jaget – en ständigt växande samling porträttfoton som har skapats i kontinuerlig dialog med omgivningen, på samma gång bekräftande och uppfordrande. Den är ett vittnesmål över alla de prövningar som människor har utsatts för genom förflyttningar och förtryck. Muholi tittar in i kameran med trotsig blick och utmanar betraktarens föreställningar, samtidigt som hon tydligt befäster sin kulturella identitet på sina egna villkor.

- Jag tar tillbaka min svarthet, som enligt mig alltid har beskrivits av de privilegierade ”andra”. Jag låtsas inte vara svart. Det här är min hud, och erfarenheten av att vara svart är djupt rotad i mig. Precis som våra förfäder lever vi som svarta 365 dagar om året och vi borde kunna uttala oss utan att känna rädsla, säger Zanele Muholi.