Recension av Coffice – av Agnes L.

Jag svajar verkligen i hur jag ska betygsätta Coffice. Jag har varit här ett par gånger nu och min upplevelse har pendlat mellan full pott och knappt godkänt. Det är nog mest rättvist med tre stjärnor även om jag gärna vill ge fyra.

Som alla andra redan sagt så är konceptet klockrent. Bra kaffe och gott om platser att jobba på. Just eftersom det är så bra så är halva Stockholm här varje dag. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända i dörren för att det är fullt och just det gör att jag ibland drar mig för att gå hit. De gånger jag fått plats vid det grymma bordet i det bakre rummet med flera kontorsplatser har jag alltid ett bra kreativt flöde. När jag hamnar i det främre rummet vid vanliga bord är det inte lika bra.

Vad jag tycker är bra med deras wi-fi numera är att när du loggar in kommer det en pop-up som berättar lösenordet och även drivkraften bakom konceptet. Det känns personligt och passar ihop med de olika citaten som finns utspridda i lokalen. En av deras stammisar har ett band och det bandets namn står utskrivet ovanför ingången till den inre delen. Det är inte helt klart vad som menas så många frågade idag och det får ju anses vara bra reklam för det bandet.

Ska vi kanske prata om kaffet? Här är det egentligen bara så att du SKA dricka det handbryggda kaffet. Det må kosta en hel del men handbryggt kaffe är också det enda kaffe jag dricker helt utan mjölk. Personalen är så passionerade över kaffet och det vill jag applådera. Däremot anser jag det vara dåligt att när jag ber om mineralvatten får sodavatten istället. Vill jag dricka saltvatten går jag till närmaste hav och tar mig en slurk. Fy!

Jag har ätit både frukost (ta äggmackan) och sopplunch. Båda har varit till belåtenhet även om frukosten är extra bra.

Servicemässigt är det också varierande. Jag tycker att alla gäster som kommer in ska få en blick och ett hej men här händer det knappt. Det är inte förrän de går fram till disken för att beställa som de får ett leende. Idag kände jag mig nästan tvingad att lyfta blicken och le mot alla gäster som kom in eftersom jag satt direkt vid ingången. Det klart att det är en gammal arbetsskada men ändå. Allt vi människor vill är att bli sedda, hur svårt ska det vara att lyfta blicken.

Jag läser vad jag har skrivit och är nu övertygad om att in trea är mitt ärliga betyg. Jag kommer komma tillbaka igen eftersom kaffet och miljön i inre rummet är precis min stil men om jag behöver sitta i främre rummet igen så väljer jag att gå någon annanstans istället.