Recension av Café Nizza – av Michaela L.

Hela min sommar kändes som en enda lång jakt på en Perfekt Pasta. Ryktesvägen tisslades och tasslades det om Nizzas Cacio e Pepe och till slut tog jag min kille under armen och åkte till Åsögatan. Vi välkomnades av en extremt trevlig servitör som parkerade oss på ett bord utomhus längs gatan, serveringen var fylld av allt ifrån hippa söderpar, någon pensionär med pudel och familjer med småbarn: bredden kändes lovande. Trodde att det skulle vara mer "inne" än kvarterskrog, men känslan av båda fanns där.

Hursom, vi gick på servisens rekommendation och jag tog ett glas frizzante naturvin; min kille ett tryggt glas rött. Något han senare övergav och släppte sargen för mitt wildcard, en liten seger. Jagat vinet för beställning sedan dess. Jag började med det som de facto lockade hit mig: cacio e pepen. Och herregud. Den var så sinnessjuk. Lekte med tanken att revidera min varmrättsbeställning till en till portion av pastan. Om man jämför den med samma rätt på Calle P så är inte Calle P ens med i tävlingen. Alltså - ryktena stämmer.

Efteråt käkade jag en fläskrätt med kål, josig och välsmakande men det är svårt att följa upp en succé utan att blekna. Servicen var genomgående på tårna och vi satt kvar tiden ut nöjda och glada, avec i hand och mandelkaka med lättvispad grädde och en osttallrik framför oss.

Det som gör att vi inte hamnar på en 5a är att alla rätterna inte föll oss lika mycket i smaken som den första, no shade, en 4 är självklar och det är klart värt ett besök.