Recension av Lilla Ego – av Fredrik J.
Äntligen har jag varit på Lilla Ego! Historieböckerna har hävdat att folk faktiskt lyckats få ett bord här men efter många försök har jag nästan viftat bort hela restaurangen som ett mytologiskt väsen som någon någon gång hittat på, för att hålla människors förhoppningar uppe. Förhoppningar införlivades.
Restaurangen är liten (20-30 platser?) vilket förklarar att det är svårbokat. Intimt, avslappnat och charmigt. Numera tar man också in ganska mycket drop-in i baren och på uteserveringen så det är verkligen värt att chansa om man är flexibel.
Återanvänder stycket ovan: personalen är fantastisk, vilket förklarar att det är så svårbokat. Intim, avslappnad och charmig. När vi beställde varsin öl före maten trollades det fram två kylda burkar ur fickorna och precis när vi skulle fråga om man kunde ta bort chorizooljan (från den i övrigt pescetariska rätten) hann servitören förklara att det går men inte är rekommenderat. Extremt rutinerat eller någon typ av svart magi - 50/50.
Och så maten. Vad ska man säga? Bokstavligen genomtänkt där man ofta uppmanas att få med alla lager för att njuta av varje tugga till fullo. Åt en klassisk förrätt+varmrätt+dessert och alla var toppklass. Kanske klyschigt men genomgående var att alla rätter får med allt: syra, sötma, fett, hetta, beska, sälta (vågar jag slänga in umami?). Krispigt, lent, knaprigt, krämigt och allt sånt som man uppskattar först när man upplever det.
Var orolig innan att min vita val Lilla Ego ”bara” skulle bli en stabil fyra i betyg men efter besöket är femman solklar. Toppbetyg rakt igenom. En av en handfull riktigt bra restauranger man känner att det är värt man återkomma till flera gånger per år utan att det känns tradigt.
