Recension av Prospero – av Gustav L.

Prospero

Vad hände här?! Är det kockens kusin som hoppat in i köket under Corona-tider? Efter att ha läst recensioner som den i DI Weekend där maten hyllas till skyarna, var mina förväntningar något uppskruvade. Att de inte möttes är en underdrift - ingenting under hela kvällen kan sammanfattas som bra.
Lokalen är så tråkig att man kan tro att det är ett skämt, personalen vänlig men lite underlig, och menyn (Corona-anpassad) lyckas med konststycket att inte producera en enda vattendroppe i munnen. På många mer innovativa restauranger idag är det inte ovanligt att serveringarna toppar menyn så det senare var inget som direkt bekymrade mig och mitt sällskap särskilt mycket. Istället tänkte vi att det ger gott om utrymme för överträffade förväntningar. Platt som en pannkaka kom dock rätt efter rätt in, ingen egentligen bättre än den andra. Det var smaklöst, tråkigt och inte minst oinspirerande.

Jag måste anta att det är Corona som bidragit till denna svaga prestation, Oavsett var den så svag att det ska mycket till att jag letar mig hit igen för att ge dem en ny chans. På Stockholms urstarka utbud finns det inte plats för upplevelser som den Prospero bjöd mig och mitt sällskap på.