Recension av Un Poco Bar – av Charlotte A.
Äntligen har jag fått äta Un Pocos mat. De 4 av 5 stjärnorna motiveras uteslutande av den smak som maten levererade och då jag ätit en godare tryffelpasta på en annan restaurang i Stockholm kunde jag inte med att ge full pott. Men låt er inte luras av det - för denna maten levererar hög kvalité.
Vid besöket satt vi i bakfickan till restaurangen, en aktiv och ungdomlig atmosfär vilket jag uppskattar. Lokalen är rustik och stämningen samt menyn är italiensk och internationell på samma gång. Klassiskt italiensk enligt sed med antipasti till dolce och med avstickare som friterade OREO-kakor & mjölksorbet. För en huvudrätt betalar man runt 170-290kr, vilket är förväntat och acceptabelt. Personalen var supertrevlig och backade up oss på ett väldigt proffsigt och osynligt sätt under hela kvällen. Och musiken som perfekt spelades i bakgrunden, tror faktiskt de har snott en av mina spellistor på Spotify i smyg, perfekt!
I vätan på maten serverades två fluffiga och varma små brödbollar med vispat smör, till det stod olivolja och flingsalt redo på bordet. Mycket trevligt och på grund brödets unika form väcktes genast en ökad nyfikenhet på maten som skulle serveras. Vi började med att beställa in deras burrata caprese (145kr) med sockerstekta tomater, lagrad balsamico och basilikaolja. Allting gjorde sitt på tallriken och man blir ju sådär härligt varm i kroppen när man ser osten rinna ut på sidorna när man skär i den. Perfekt krämig, smakfylld ost och lyftes med balsamicons god syra och fruktsmak.
Till huvudrätt beställde vi in tryffelstuvade makaroner med gräslök och citron (170kr) och ravioli med brynt smör, salvia och små bitar av mandelkubb (175kr). Vi var helt klart överens om att makaronerna var kvällens vinnare. Tydlig tryffelsmak, bra kokt pasta och citron som smög sig på efter ett par tuggor och gav en uppfriskande känsla. Dock tyckte vi att det var lite för lite sås och pastan dåligt saltat, fortfarande gott men en liten moodkiller. Vad gäller deras ravioli var vi nöjda, rent uppläggningsmässigt såg det ut som ett konstverk men fyllningen i pastan saknade djup. Smaken var relativt mild och försvann tyvärr i de brynta smöret, en starkare ost hade gjort susen. Men kul med pumpakärnorna som gav ett knaprigt inslag till allt det mjuka och krämiga.
Överlag är vi mycket tillfredsställda och går gärna tillbaka men nästa gång till riktiga restaurangen för att prova något nytt!
