Jag har varit stammis i över 20 år och sett detta café passera 4 ägare. Caféet var intially designad av London W8 inredare och var mycket cool och chique på den tiden med färska vita jätte lillys på varje bordsskiva gjord av glas som sträckte 5 meter i längd. Den 3: e ägare Milano och Micke, tog ner ett snäpp i form av elgeance och gjorde det mer en lokal bekant café med fokus på stammisar. Micke var en konkurrerande Barrista och utbildade sin personal meticously att få cofee så nära perfektion möjligt. Maten var av god kvalitet, men inget utöver det vanliga, men alltid fräscht och väl förberett.
De nuvarande ägarna som tog över ungefär ett och ett halvt år sedan, är mycket vänliga, men tyvärr saknar den kompetens som krävs för att upprätthålla tidigare standarder. Detta i synnerhet till mat som är mycket undermålig, inconsistant i kvalitet och saknar "smak". Jag brukade vara en vanlig som åt där flera dagar i veckan och nu kommer jag bara för pannkakor på veckoslut.
Det är tydligt att jag inte är av egen åsikt i denna fråga, som den plats som används för att surra under lunchtid, alltid packad. Samma sak gäller i veckoslut. Om du inte var där befoere 11,45 för brunch, kan du easlily räkna med att vänta 30 minuter för att få ett bord. Allt som är borta.
Idag Foam, är en lugn plats. En plats jag sitter och arbetar mycket, med mild och vänlig personal. Cofee är fortfarande bra, men valet av pasteries har gått ner. Morotskakan är fortfarande majestätisk. Jag har åldrats genom åren. Jag var 25 när jag först gick till Foam och jag är 45 nu. Mina priorties har förändrats, och att ha en ganska vänlig neigbourhood café där jag alltid är välkommen att sitta och arbeta och dricka stor cofee, passar mig bra. Jag äter någon annanstans!
Jag har varit stammis i över 20 år och sett detta café passera 4 ägare. Caféet var intially designad av London W8 inredare och var mycket cool och chique på den tiden med färska vita jätte lillys på varje bordsskiva gjord av glas som sträckte...
