Jag har fortfarande en förkylning som heter duga i kroppen. Utöver ett hjärta som känns som ett russin. Men samtidigt singlar det ned snö utanför fönstret, det luktar glögg i lägenheten om man känner efter riktigt ordentligt och veckans schema är fullt med fina event, roliga planer och möten. Dessutom fick jag träffa hela min familj i helgen för första gången sedan i somras.
Livet går i tankens riktning, jag håller fast vid det.
Ikväll ska jag försöka mig på att göra soppa för första gången i mitt liv. Som potatisälskare av grandiosa mått och dessutom, som sagt, redigt förkyld med hosta som får organen att skaka i sina fästen kan det ju inte bli bättre. Soppinspirationen fick jag av min egna illustration som är ett par år gammal. Grönsakspromenad liksom.
Appropå illustrationer fann jag denna gamla goding. En personlig favorit jag ritade förra året misstänker jag. Hennes proportioner blev så bra.