Chanel visar det på catwalken, modejobb i de största tidningarna använder dem och Topshop gör kopior. I julklapp fick jag ett stort och mjukt paket som innehöll just ett par stickade shorts. Eller snarare ett par stickiga får omvandlade till ett par mameluckartade shorts. Hurra sa jag och hoppas på att inte behöva få urinvägsinfektion tre gånger i vinter som jag fick förra.

Snygga är antagligen inte ordet jag skulle använda om dem men definitivt praktiska och sköna att bära under klänningar och kjolar för att hålla underkroppen varm.

Jag är ju inte den mest trendbesatta personen i världen men å andra sidan så finns det inget roligare med mode än att experimentera med det. Jag gillar tanken på att använda ett klassiskt plagg i en uppdaterad version och få det att fungera. Frågan jag ställer mig är bara om man inte måste vara just ungefär en modell i Chanels visning för att shortsen ska funka?

Ofta känns det som att de mest hajpade plaggen från visningar är just de plaggen som väldigt få människor kan bära. Om Elin Kling tar på sig shortsen skulle det nog anses vågat och coolt jämte åsikter som fult och för trendsucktande. Som när hon hade på sig den omtalade "nakendräkten". Men reaktionerna skulle i mesta mån antagligen bli positivt. Men om jag, 160 cm helt vanlig tjej, tar på mig dem - skulle reaktionerna bli densamma?

Jag är varken före detta modell eller innehavare av en gigantisk blogg och ibland undrar jag inte om det är vad som behövs för att komma undan med mycket mode(trend?)mässigt.

Om jag tänker prova att ha dem som shorts? Jajemän. Det är ju just det mode är till för, att experimentera med.

Här kommer fortsättningen på mitt 2010.

Maj till augusti. Inte riktigt lika huller om buller.

Hade dille på ringar och införskaffade ett par nya i veckan ungefär. Som kassettbanden.

Gjorde min favorit so far i DIY-serien. En lackclutch med emaljdekorationer som min morfar gjort. Återanvändning när det är som bäst i mina ögon.

Gjorde en kjol av ett skirt linne.

Vissa dagar var det så himla mycket vår. Älskade varje sekund och hade på mig second handklänningar och Mohedatofflor jämt.

Jobbade med Bella från Bellaobastian med en visning på F12.

Fyllde år, glömde fota, och hade kalas hemma. Köpte knäppa dock-sockor att ha i skorna.

Köpte enbart broderade plagg som fick mig att känna mig alldeles precis så hippie som jag är egentligen.

Gjorde fler DIY. Trompe l'oeil for the win!

Så tänkte jag och Mikael att en roadtrip på en månad ned till Portugal genom en herrans massa andra länder och platser är bästa sättet att se om man kan flytta ihop.

Vi började i Skåne och avslutade i Skåne. Därimellan klarade vi av Tyskland, Luxemburg, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal och Holland. Och en herrans massa städer, byar, stränder och platser. Episk semester. Episk.

Stannade i huset i Skåne några veckor. Ägnade mig åt att fynda så jäkla mycket på loppis till min och Mikaels nya lägenhet.

Var allmänt väldigt brun, badade i poolen, blev bortskämd med solglasögon från Oakley/min storebror, spelade TV-spel i trädgården mitt i natten, var hos vänner i Lund och fick väldigt jobbiga och hjärtslitande besked om människor som står mig nära.

Åkte hem till Stockholm via Åre. Illustrerade en hel del för första gången på länge.

Gjorde DIY-jobb igen.

Köpte glasfat och glas och pysslade ihop kakfat utav det.

Modevecka med Pyken igen och en jäkla massa äventyr. Gjorde en löskrage, fick beröm av Hermine Coyet Ohlén, sken som en sol och hade sjukt fina dagar.

När jag inte arbetar som frilansjournalist så illustrerar jag ju, som ni nog vet. Den här veckan tecknar jag en hel del jämte skrivandet. Kul som fasen även om jag längtar efter ett modejobb att rita. För när det kommer till kritan så är det bästa jag vet alltid moderelaterade illustrationsjobb. Tills dess jag sätter tänderna i det kan vi kika på någar gamla bilder.

Ett litet tips såhär på tisdagskvällen också. En riktigt läsvärd blogg med det lilla extra hittar man hos Cissi Wallin. Det finns fan inget bättre än en riktig powerkvinna som kan uttrycka sig bra, stå fär vad hon tycker och samtidigt ha ett gott hjärta. Det är tjejer som Cissi som jag tänker på när jag behöver boosta mig själv och inspireras. Läs ni med!

Jag har helt snöat in på tanken på en spetsklänning. Men, inte vilken spetsklänning som helst. Det ska inte vara Gina Tricotspets. Sån där som får en att se ut som en kassler. Tunn och syntetig. Eller virkad för tjock med mer hål än spetsen i sig. Nej, det ska vara en spetsklänning som ser ut att komma direkt från en vindgömma där 70-talet legat i en låda sedan tja, 1979.

Studio 54, utsläppt hår, vida ärmar och lite fler klichéer på det. Perfekt.

(Det är kul när man inser hur otroligt förutsägbar man är när det kommer till mode.)

Jag försökte göra det första såhär-var-mitt-2010-inlägg hemma i norr men det gick sisådär så jag gör om det nu. Som vanligt koncentrerar jag mig mer på kreativitet och resor än rent tja, modebloggeri.

Januari till april - huller om buller och i en himla oordning.

En bekant till mig, Emil Klang, lanserade sitt modeprojekt i videoform; The weeks of Dasha och hade fest på Berns med ryskt tema.

Köpte världens finaste kjol på Stadsmissionen. 150 kr för en full circle, handmålad, mexikansk kjol från 50-talet.

Jag blekte och pyntade en väska för min DIY-serie i Länstidningen.

Gjorde en minikollektion i recykelanda.

Fick jordens sötaste cape och använde den flitigt.

Gjorde gammalt hederligt potatistryck med textilfärg och broderade sedan mustascher på klänningar. Inget konstigt.

Klippte sönder en tunika och gjorde en löskrage istället.

 

Bytte ut skribent/illustratörsjobb mot en veckas galet intensivt arbete med modeveckan.

Var hemma i Åre över jul och nyår och kom sedan hem och använde mest tunikor jag köpt i Oman. Pyntade även lägenheten på söder med en ljusslinga.

Jag och Mikael bestämde att man bäst firar ett årsdagen i Brasilien så vi åkte till det mest fantastiska hotellet/stranden/havet och ägnade två veckor åt att surfa, äta potatis och vara löjligt kära. (utsikten från vårt rum)

Började som Ida Pyks assistent.

Illustrerade massor. Däribland Ida Pyk!

Var kreativ med gamla kläder och en näve säkerhetsnålar.

Gjorde fler DIY till tidningen.

Där har vi ett litet urval från januari till april under 2010. Mitt utan tvekan jobbigaste år någonsin men också tveklöst det mest lärorika. Jag har lärt mig gråta och jag har lärt mig att livet alltid kommer bjuda på obehagliga upplevelser.

2011 ska bli ett år att minnas. Inga fler sjukhusbesök, inga fler avsked, inga fler klippta band, inga fler mardrömmar och framförallt; inget mer tvivel på mig själv.