Aenigma

När jag letade efter en bild på min blogg när den låg på blogg.se fann jag dessa urklipp. Detta är ett av mina första stylistjobb och jag gjorde det för Länstidningen i Östersund som var den första tidningen jag jobbade för. (de headhuntade mig när jag var 18 och jag jobbade för dem massor tills jag flyttade till Sthlm. Nu gör jag saker då och då för dem.)

Otroligt kul att se detta då jag minns så väl hur det var och hur kul det var. Första gången jag stylade en kille "på riktigt" dessutom. Detta är de bästa bilderna jag har men om jag känner min mamma rätt så har hon sparat det hela. Eftersom jag håller på och sätter ihop min portfolio ska jag se till att få originalen för inscanning snarast.

Temat vi körde på var helt enkelt att sätta ihop tre vardagsoutfits från tre butiker med olika inriktningar. En streetstil från WesC-butiken, en poppig och färgglad från Poppel och en mer dressad och trendig från affären Zlave.

Jobbet gjorde jag 2008.

Jag är inte så bra på att ta dagens. Men när jag väl gör det så kan det se ut såhär. Med jeans dessutom. Lika ovanligt det som att jag tar en dagensbild.

Jeans, present från Mikael. Jeanskjorta, Acne (Mikaels) Halsband, second hand. Jacka, Gina.

Ibland inspireras man ju som sagt undermedvetet. Dock har jag faktiskt inte sett YSLs SS/11-visning så jag tolkar det som att jag har ett magiskt sjätte sinne för vad som bör fladdra runt benen i vår. Turkos transparens alltså.

Nu mobbas vi inte för att jag har världens sämsta hållning på bilden. Det var efter en sjumilalång inspelningsdag och jag var T R Ö T T.

Blev alldeles till mig när jag hittade detta jobb stylat (och jag tar för givet) och skapat av Nike Felldin. Det är ingenting nytt, kasta färg för att skapa mönster har man gjort sen dagis, men jag fastnar för det kliniskt vita och propra som på ett ögonblick blir abstrakt, lekfullt och slumpmässigt unikt. Blått och vitt kan vara tråkigt som Finlands flagga (nej, Sveriges flagga är inte heller kul) men också himmel/moln-vackert.

Som alltid när jag blir akutinspirerad vill jag genast sätta igång ett eget projekt och när jag efter lite surfande på Jak & Jil hittade denna visningsbild (vems?) blev jag ännu mer till mig. En vit, enkel skjorta som får bläckfläckas till konstnärligt oigenkännlig. Jag skulle vilja utgå ifrån att sträva bort ifrån perfektion och låta allt fläckas utan mönster.

Pic 1. Linus Gustin photographed for Plaza Magazine by Erik Wåhlström and styled by Nike Felldin. Pic 2. Jak & Jil. Pic 3. Google.

Alla har vi sett hur Melodifestivalen utvecklats genom åren till det mer visuella, hur festivalen gått från stillastående sångare i radio till eldsprutande muskorta klänningar på bästa sändningstid i tv. Bara de senaste åren vi sett hur kläderna spelat större och större roll i tävlingen. Vi minns exempelvis Linda Bengtzings tre klädbyten på 3 minuter, After Darks otroliga scenkläder och Charlotte Perellis bildeffekter i rutan, där hon själv var filmad i svartvit medan bakgrunden var filmad i färg.

Första intrycket är ju det viktigaste, och här har artisterna bara 3 minuter på sig, så all förståelse och kredd till dessa tappra försök att övertyga tittaren. Om det är bra försök eller ej är en helt annan diskussion. Kanske behövs 5 universitetspoäng i schlagermode? Det är ju ett mode som inte har någonting gemensamt med catwalkens trender.

Kläderna har stor betydelse för ett framträdande i Melodifestivalen och vi säger som Lady Gaga; ”I need music for my fashion and I need fashion for my music”.

Läs artikeln på SVT där jag och Niklas kommenterar de tävlandes, för kvällens program, presentationsvideor på Debattsidan!

Jag gjorde en illustrerande bild så man verkligen förstår vem som håller i tyglarna! (dvs; jag, Niklas och den imaginära dronten)