Nu tänker jag lägga ned känslan av totalt illamående och klump i magen inför varje gång jag går in på bloggen för att någon ska ha spytt vidrigheter över mig. Det funkar inte.

Istället peppar jag inför en så jäkla kul plåtning jag ska styla imorgon och laddar batterierna efter att ha plockat kläder i dagarna två till en jätteplåtning till som infaller på fredag.

T A C K ni som försvarade mig i kommentarerna när jag själv inte orkade ens öppna datorn. Ni är värda så jävla mycket mer än att bara kallas bloggvänner. Ni är riktiga vänner.  

Tillåter migsjälv att vara lite stolt över det här!

Ett jobb jag stylade för Sthlm City i sammarbete med Noir et Blanc precis innan jul.

Det var så jävla kallt och blåsigt men en fruktansvärt fin dag. Modellen Margarita var en jäkla trooper och Jeans humör sinade aldrig. Vi sprang omkring på söder på massa olika locations med ganska ruffa och metalliska miljöer. Otroligt kul att se slutresultatet nu!

Bra grejer utan inbördes ordning.

Att sitta och jobba vid matbordet med arbete upp till armbågarna och kasta en blick på ett stycke vintage, haute couture Pierre Balmain och en knäpp sidenkimono som hänger på väggen.

Att inse hur extremt duktiga, kreativa och inspirerande vänner man har som exempelvis gör lampor med renar gjorda av gamla aliminiumburkar.

Att sitta och skriva en lapp och ha ett tungt silverarmband gjort av egyptiska nomader runt handleden.

Att en söndag få sitta ned och äta edamamerbönor med flingsalt, kakor och dricka smoothie som precis vispats ihop i en mixer med nytinade bär.

Att inse att även om Sveriges modescen ofta är förtvivlande tråkig så finns det förmågor som skapar framtidsvisionära ting med extra allt. Som Beckmanseleverna.

Att sitta och vela mellan att ha ljust gröna naglar som vanligt eller kanske rosa, turkosa eller gula och komma på att "vad fan, jag tar en färg på varje nagel".

Att komma ut till köket, hitta det skinande rent och allt porslin nydiskat av Mikael och ett litet stilleben av grönsaker och frukt på ett fat.

Nu ska jag duscha efter att ha varit på ett tyst och stilla gym och tränat i en timma och sen åka från ön och köpa blå färg till håret och förhoppningsvis träffa Gustav som är i stan!

Mamma, jag vill ha ditt halsband.

Puss och kram, din dotter Kajsa

Sen jag såg Stella McCartneys SS/11 visning med de citrusmönstrade plaggen har jag haft en viss längtan efter någonting i min egen garderob som andas samma fräscha lemonadkänsla. Hur lycklig blev inte jag då när jag hemma hos Ida fick höra meningen "du Kajsa, jag har lite klänningar som är väldigt fina men aldrig får komma ut och användas..." och sedan ser denna skapelse dras fram ur en pappkartong.

Den är inte direkt lik McCartneys plagg mönstermässigt men den ger mig exakt samma känsla. Apelsinlundar i sydeuropa, blomsterfält och havet och himlen som kuliss.

Stella McCartney SS/11

Ganska ofta sitter jag hemma på Lidingö, knaprar på ett par (okej, en näve) oliver och inser att ojdå, jag ska ju vara på kalas/middag/event/någonting om väldigt kort tid.

Då gör jag såhär:

Antagligen ser jag ut ungefär på det här viset. En kofta, lite smink och ett hårband jag slängt ihop utav ett sammetsband. Skönt och lagom vardagligt.

Så drar jag fram min mammas gamla locktång. Den använde hon när hon lockade håret till sitt bröllop så det spelar ingen roll att den är ful, det är ett fint minne och dessutom den bästa locktång jag använt!

Eftersom det tar alldeles för lång tid att locka hela håret så snurrar jag bara upp det yttersta 1 ½ - 2 dm. Håller fast locktången en halv minut eller så och släpper sedan. Sprayar, drar fingrarna igenom håret och sen är det klart.

Knyter sammetsbandet som en rosett vid hästsvansens fäste istället.

Väljer ut en klänning, knyter bandet i midjan.

Och sen är jag klar att dra iväg på vad det än må vara jag ska på.

ps. Allt som allt tar det cirka en 15 minuter! ds.

ps2. Nu ska jag faktiskt iväg och intervjua Lars Wallin så då piffar jag lite extra. Ska man träffa Sveriges couture-gud så vill man ju vara fin! ds.