Jag hajjar inte vad det är med hemsläp som inte fattar när det är dags att gå....

Igår va det Club 90s och som oftat fick jag hemsläp, en jätte söt popkille från åkersberga. Till min fasa visste jag dock att min kombos pappa skulle komma kl10 nästa morgon tillsammans med någon målare.

Vi vaknade upp som en spillra av vårat forna jag och jag försökte försitkgit smyga in att det skulle komma en målare så det var nog bäst att han gick, då var kl 09:03...

Kl 09:40 låg han fortfrande kvar i sängen och muntert småpratade om så ointressant saker så jag höll på att dö....måla om mitt rum...bla bla l bla bla bla bla, jag har också cheap monday byxor bla bla bla bla bl barnalas bla bla bla bla min kompis jossan bla bla bla bla.

09:57 sparkade jag ut honom, inte en minut för sent...Hallelulja...nu var kusten klar och jag kunde äntligen andas ut.

Med stora svarta solglasögon och med lika stora svarta ringar under dom där solglasögonen möts jag och Robert på Centralen på väg mot Eskilstuna.

För i Eskilstuna, gott folk, ska man fira spring-pride och då måste man ta ditt dragqueens, transor, hemulen, filifjonkan och Ola från Idol.....ja nästan hela "I en annan del av köping"-gänget kändes represneterat men i queerverision.

Väl framme möts vi upp av eskilsutnas egen birkenstierna. Nu är det bara att hålla i hatten och det bär av till "Lilla hotellet" och i tell you pepole, lilla hotellet ger verkligen själ av namnet det VA lilla hotellet, gud bevare mig väl. Det finns ingen reception och duschen och toaletten ligger i korridoren.

Jag funderar stillsamt om Ola Svensson ligger och trycker i nått av rummen men förstår snabbt att vissa "stjärnor" bor på andra hotell.


Hela "Lilla hotellet", förvandlas snabbt till en flykting förläggning för transor, det är jag, Robert, wad girls och andra lösdrivande männsikor. Efter touchandes och läggandes av glober, ton och åter ton med täckande puder så är jag kvinna, en känsla som vid det här laget går per automatik, det känns lite som att borsta tänderna. På med maken och på med Anna Nicole smith attetyden, jag blir en bläckfisk och Robert blir Jackie Kennedy med munkorg. Vi två är förmodligen drag sveriges mest omakapar och det är just det som gör oss så framgångsrika.

Vi ska fungera presentatörer för den showen som ska hållas på Eskilstunas största nattklubb, Lotus, ett ställe där man uppenbarligen inte spottar i glasen (tänka Silja Line Serenade). Chapel Hill är guds flytande gåva, det är vigvatten för drugor....dropparna glider ner och Anna Nicole glider på...jag kan inte sluta älska den känslan.


I en minibuss körs vi till Lotus. Ett ställe som är alles för stort för sitt eget bästa, dom har till och med poolstänger som ser välkromade och oanvändra ut, jag visualiserar för mig själv hur det kommer se ut lite senare på kvällen när feta Jossan, på hejad av sina minst lika feta tjejkompisar, snurrar varv efter varv efter varv på den där stången...sluta aldrig snurra kvinna, sluta aldrig snurra.


Först ut är Jo Fancis. Hon beskriver sig själv som en stor flat-ikon och jag har aldrig hört människan förut, hon bor på vårat hotell och ser ut som en sann flata med sin långa svarta skinrock och hon sjunger coverse (tänk Silja Line igen). Publiken tycks gilla henne coh jag fattar ingenting.


Robert är sylvass och helt underbar som konfrancier, han är nått dom aldrig tidagre sett i eskilsutna och jag kan se besvikelsen i mångas ögon som hade hoppats på en trådsmal F.D Fröken Sverige kandidat á la Richard Engfors, jag undrar om Richard någonsin övervägt att använda munkorg....mohahahaha

Dom som sakanr läppcynk och mimande medly får snart bot när hela sverige favo transor, diamant hundarna i diamond dogs gör entré. Så rutinerade, så krogshow, så blassé och samtidigt så bra.


Jag börjar bli full, ritkgit full and i LOVE it. När jag ranglar in i köket för att sno nått att äta, står han plötsligt där framför mig, som en uppenbarlelse, som en grekiskgud och han är ola från idol. ÄNTLIGEN!!!!!! ÄNTLIGEN!!! jag är så svag för blonda homronstinna, pubertala skåningar så jag vet inte vad jag ska börja....han ser ut som att han har träffat döden, och kankse har han det. Hans manager therese ser lika rädd ut, jag ser att han slutat äta sin taskiga tacotallrik så jag kastar mig över den och börja ta samtidigt som jag slänger ur mig den ena skrönan efter den andra om att jag minnsan vet hur det känns att turnera och att jag är lika stor som honom i Borlänge och bla bla bla, han tittar fortfrande på döden.

Min bild falnar, jag vill nästan gråta....han är lika tråkig som snygg, han är lika smart som en fruktdisk på Lidl. Han avslutar varje mening med "....fråga therese", hans manager.


-"Ola är du hungrig?"

-"Fråga Therese."

-"Ola behöver du bajsa?"

-"Fråga Therese"

-"Ola har du stor kuk?"

-"Fråga therese"


Jag lyckas dock övertala honom att göra ett gayfrieri i sista låten i hopp om att bli lika stor bland bögar som Måns, alla idoler vill vara som Måns. Tur att det är bara idolerna som vill vara som Måns, för Måns är min största skräck, jag vill aldrig bli som Måns, jag vill aldrig vara som Måns.

Jag får Ola att gå med på att säga att jag är hans nya flickvän sen 30min tillbaks.


Han går lika rutinerat och lika tråkigt som sina föregångare upp på scenen och river av sina låtar i mer eller mindre ett svep.

Innan finallåten sneglar han bort mot kanten och ser min maniska blick, han förstår då att det är är hans chans att slå i gaykretsar;

-" Nästa låt jag ska sjunga vill jag tillägna min nya flickvän sen 30 minuter tillbaks.....Farao Grod...fårn Bögklubben."


JA han är lika smart som en frukt. Jag får acceptera att inte heller han kollade på böglobbyn, va fan var det ingen som kollade på det där jävla programet.

Jag lämnar drömmer om Ola och jag lämnar Eskilstuna...


PUSS

Farao GroTH från bögLOBBYN! (jag till vänster)