Gårdagen var i särklass den värsta dagen i hela mitt liv, det kändes som att när som helst skulle någon komma fram och säga "Smile your in the candy camera".
Det började med att jag skulle till Uppsalaoch jobba, blev sittnde mellan centralen och Karlberg i en timme innan tåget evakuerades pga elfel (könsjukdomar och sj är guds sätt att straffa mänskligheten från allt gott).
Väl tillbaka på central stationen i sthlm och över 1 timme försenad till mitt jobb i Uppsala upptäckte jag att x2000 gick så jag frågade om jag fick åka med tilluppsala på min inter citytåg bijlett eftersom alla dom tågen var inställda. Självklart så fick jag itne göra det så jag gömde mig på toaletten och plankade till Uppsala.
Väl i uppsala sprang jag till jobbet för att hamna mitt i ett bankrån, tydligen så ahde rånarna också placerat ut en bomb påstora torget, så där stod jag i hällregn i uppsala utan ett jobb att gå till och inga tåg som gick till sthlm pga elfelet.
PANIK!
Ringde Mia som var och jobbade i Gränby, den kvinnan har någon förmåga att dyka upp som en räddande ängel. Åkte ut till henne där vi skulle bygga ny Diordisk på Åhelns....inga varor hade kommit alls utan där stod vi med två nagelack som var det enda som hade levererats....katastrof, efter många om och män bestämmer vi oss för at återvända till sthlm....med bil.
En långtradare har vält på vägen så det hela tar extremt lång tid när vi plötsligt i Upplands väsby upptäcker att vi glömt en skit viktigt kartong i Uppsala, inget att göra än att återvända till uppsala igen, hämta kartongen och tillbaks till Stockholm. Undertiden kukar ACn i bilen ur hela tiden så ena stunden är det 16grader och andra är det 38....
I bilen får jag veta att jag förmodligen har blivit smittad med svinkoppor....Hallelujha, jag funderade tyst för mig själv om gud verkligen tycker så oerhört illa om mig...suck.
