Idag hade vi besök i studion. En trevlig snubbe som jag känner rätt bra. När vi tog en kaffe i köket så ställde han sig bredvid mig. Vi pratade... det var något som inte stämde riktigt... jag lutade mig fram och tittade lite noggrannare på honom.
"Vad håller du på med?" frågar han.
"Vad har du i ansiktet?" säger jag och tittar ännu närmare.
"Erhm... inget."
"Det ser ut som... vad fan?! Har du FOUNDATION PÅ DIG?!"
"Äh, lägg av. Det är väl inte så konstigt."
"Hahahaha... du har sminkat dig!"
"Sluta. Du... det är skitmånga som gör det."
"Är du en liten flicka?"
"Lägg av."
"En liten sööööööt flicka?"
"Stick."
"Vill du ha en kram som tröst?"
"Men lägg ned."
"Varför... ska du jaga mig annars?"
"Jaga dig? Vem har sagt något om att ja..."
"Jaga mig i dina höga klackar?"
"Va?"
"Kan lilla flickan springa i sina höga klackar?"
"VAD?! ÄR DU KNÄPP?! Lägg av!"
"Ok. Sorry. Tydligen lite känsligt det där."
"Faktiskt är det lite känsligt... för jag sminkar mig eft..."
"Som ömma-bröst-känsligt? Eller bara känsligt känslomässigt?"
"Du kommer inte sluta, va?" konstaterar han.
"Nope." svarar jag.
"Suck."
Hahaha... män som sminkar sig... kom igen nu för fan.
Hört i tvättstugan mellan två metrosexuella killar i Sthlm 2010.
"Oooj! Fullt med smink på kudden?! Fick du napp igår?!"
"Hahahaha... nejdå... var så jävla full igår att jag inte orkade sminka av mig. Däckade aspackad i sängen."
"Hahaha.. fy fan... så har vi alla gjort någon gång."
"Apropå det. Har du läst om den nya applikatorborsten på mascaran från Hugo Boss?"
"Dude! Jag har den redan!"
"Cool!"
*highfives*