Mohamat heter han och han driver en tobaksaffär. Det är en glad typ som alltid glider omkring i affären med ett pillemariskt leende. Jag är där och handlar mer eller mindre varje dag och det är ofta vi tar oss en liten pratstund. Han kommer ursprungligen från Irak och arbetade som ingenjör där innan han kom till Sverige med sin familj. Idag kom jag in när han tillsammans med några av sina vänner satt och diskuterade valet. Nu menar jag verkligen DISKUTERADE. Jävlar vilken fart det var.

De hade otrolig koll och var väldigt insatta. Diskussionen blev ibland hetsig men det blandades upp med massor av skratt lite då och då. De drack te, kaffe och gick med jämna mellanrum ut och rökte. Jag tittade fascinerat på en stund.

"Oj, här är diskussionen i full gång!" säger jag när Mohamat ser att jag är där. Han ler, kommer bort till mig och bjuder på en kopp kaffe.

"Vi diskuterar valet." säger han allvarligt.

"Jag märker det."

"Ja. Det känns som om det här är ett viktigt val för Sverige. Jag försöker få mina vänner att inte välja röttgrönt" säger han och i med tanke på hur han ser ut när han säger det antar jag att det inte går så bra.

Vi pratar lite mer och snart blir även jag indragen i diskussionen. Jag blir imponerad av intensiteten i deras samtal. De börjar fråga mig saker, jag blir idiotförklarad en gång och får medhållande nickningar några gånger. Jag blir till slut så nyfiken på varför de debatterar så passionerat. Det är ju bara ett val. Vilket var dumt sagt av mig...

De tystnar och stämningen blir allvarlig runt bordet. Jag får förklarat för mig att det är deras plikt som svenska medborgare. Sverige tog emot dem, gav dem medborgarskap och med den kommer rösträtt. Det är en ära att få rösta som medborgare i ett fritt land och det är ingenting man ska ta lätt på, enligt dem. Man måste se till att vara insatt, rösta både med hjärtat och med hjärnan, säger Mohamat medan han slår handen mot sin bröstkorg och sedan mot sin panna. De andra nickar allvarligt och håller med Mohamats ord. Detta är viktigt för dem.

Det borde vara viktigare för mig med insåg jag plötsligt.

Jag gick därifrån och skämdes lite. För de har helt rätt. Jag har struntat i att rösta några gånger i mitt liv. Det är fan inte ok. Folk har faktiskt slitit - ja, dött - för att vi ska ha friheten vi idag tar för given... och så orkar man inte ens masa sig till röstlokalen när man ska använda sig av den sak som definierar demokrati och frihet, nämligen rösträtten.

Mohamat och hans vänner lärde mig en sak. Fria val, frihet och rösträtten är saker som faktiskt borde vara väldigt, väldigt mycket mer viktigt för oss än vad det är idag i Sverige. Något som vi borde vara tacksamma för att vi har. Något som vi fortfarande borde vaka över och skydda, nu mer än någonsin.

Jag insåg faktiskt något viktigt idag. Samtidigt kände jag mig som en bortskämd och bekväm svensk som inte förstår hur bra han har det.

Tack, Mohamat. Jag menar det. Tack. Vi syns på måndag.