Jag var hemma hos en snubbe en gång som hade två illrar. Advan och Skump.
Så fort vi kom in i lägenheten såg man två små illerskallar titta fram från köket. Skump stod liksom på Advans huvud för att se vem fan som precis kom in och störde dem. De spanade in oss ett tag sedan for de in i köket välte något.
I vilket fall, min vän sa till mig att jag skulle få hålla i Skump för han var den som bet minst. Han instruerade mig i hur jag skulle hålla honom. Bland annat att det var viktigt att få till en tumme- pekfingerögla runt halsen för att inte Skump skulle smita.
"Är du säker på att jag verkligen ska göra ett sånt här litet hål med tummen och pekfingret?!" undrade jag lite osäkert. Lite nervös att jag skulle strypa Skump.
"Jajamen. Annars sticker han direkt."
"Ok."
Han jagar rätt på Skump och ger honom till mig. Jag tar greppet och håller en - enligt mig - fruktansvärt hård och liten ögla runt Skumps hals. Han kollar in mig en sekund (jag ger mig fan på att han log!) och...
*Swooosh!*
Skump smet.
Ägd.
Av en iller.
Fan.
Haha...har själv ägt iller i min ungdom och de kan vara lite lömska. Nu hade jag dem inte som husdjur utan som jägare. De jagade kaniner åt mig. Funkade skitbra. Dock anser jag inte att man skall ha dem som husdjur lika lite som jag tycker man ska ha kaniner och fåglar i bur :)
Lömska... snabba och hala som ålar.
Fast coola.
Jag har sett kaninjakt med illrar... häftigt faktiskt.
Håller med dig... det där är ett djur som ska få springa fritt och ösa.
Hade en gång iller. Han fick springa fritt i huset på dagarna, men hade en jättebur på 2-3 kvm, med rör och gånger och saker han tyckte om att speeda runt i.
Sen när han blev trött, låg han och sov i sin lilla hängmatta.
På rygg. Fan vad kul det såg ut.
Balla djur.
En iller på rygg i hängmatta. :) Hahaha... vilken bild.