Läste i AB idag att Linda Skugge dissar jobbkrisen. Det kan ni läsa mer om här. Hennes uttalandet fick många att bli upprörda och lika många (fler?)

Däremot vill jag förtydliga två saker efter att ha läst diverse kommentarer på tidningarna på nätet. Att jobb ska vara en slags rättighet... något som bara ska dimpa ned i knäet på en. Så här kommer min lilla fundering runt själva begreppen arbetsgivare och arbetstagare...

Arbetsgivare är ett missvisande begrepp.

De GER inte någon ett jobb. De betalar för någons tjänster/kunskaper och då förväntar de sig resultat. Som alltid när man ska köpa något ser man till att det håller hög kvalitet och motsvarar ens krav. Håller personen inte måttet så ser man till att byta ut personen. Ibland... kan det löna sig att utbilda vidare på plats. Men inte alltid.

Arbetstagare är även det ett missvisande begrepp.

De tar nämligen ingenting alls. De säljer sin kompetens/tid för en överenskommen summa pengar. Har man låg/ingen kompetens får man vara beredd på att inse att den summan som företag är redo att betala för ens hjälp kanske inte är så hög eller att man faktiskt inte har det som företaget vill ha. Det kan man ändra på genom att lära sig mer... dvs utvecklas (få tummen ur röven och åstadkomma något i sitt liv). Något som man får vara beredd på att göra hela tiden om man ska komma någonstans. Man har med andra ord inte automatiskt rätt till ett jobb.

Simple.

AB - AB -