Jag och flickvännen tog på oss att hålla i lillgrabbens födelsedagskalas idag. Det var... öh... intressant. Föräldrar kom och släppte av unge efter unge. Många sa:
"Lycka till." till oss och sedan sprang de ned till sina bilar för att njuta av 3 timmars barnfritt.
Pffft... lycka till?! Som om det behövdes, tyckte jag... det är ju bara barn.
Ojojoj, vad fel jag hade. Kanske var det mitt förslag med att ge dem "Vanilj Latte" som välkomstdrink som lite satte standarden på dagen? En kaffedrink med koffein och mängder av socker till redan speedade ungar? Smart som fan.
Ledtrådsjakt med gömda kuvert som slutade nere vid stranden, uppskjutning av varmluftsballonger, "trampa sönder andras ballonger men skydda din egen"-leken, softairgunskytte mot ballonger, korvgrillning med 5 påsar kol och en hel flaska tändvätska (ska man göra något ska man göra det ordentligt), sedan drog vi av en fyrverkeripjäs... följt av fri lek innan vi begav oss hemåt igen.
Tretton ungar i en lägenhet ställer till med nervskador på både mig och flickvännen... dessutom så gick ett bord åt helvete och det brinner antagligen någonstans i närheten... eftersom en varmluftsballong började brinna på vägen upp i luften för att sedan krascha i ett villaområde.
Barn ett och ett är simpelt och roligt. När de sedan hamnar i större grupper så händer något med deras uppmärksamhet. Den försvinner liksom...
"Ställ er i ett led!" säger jag till ungarna. Som bara springer planlöst runt, skrattandes och har noll koll. Woooooohooooo!
"STÄLL ER I ETT LED!" försöker man igen. De bara springer vidare, knuffandes på varandra, pekar mot saker och... tja... inte fan vet jag vad de håller på med.
"STÄLL ER I ETT LED NU FÖR HELV....!" skriker jag till slut utan att avsluta det sista ordet. Plötsligt stannar de upp lite? Var det någon som hörde något? Var det någon någonstans som sa något? Tre sekunder tystnad och lyssnande öron... sedan börjar alla springa runt igen i någon form av nyss påhittad lek som innebär att springa och låta så mycket som möjligt.
Där stod jag och tittade mot min flickvän... syns jag? Är det någon som hör mig? Har jag hamnat i en annan dimension där jag som vuxen inte syns och hörs?! Ungjävlar.
Fast in alles var det en helt underbar dag. Alla var skitnöjda och barnen berättade vad de hade gjort när föräldarna kom och hämtade dem.
"Vi har druckit vanlijkaffe!! Det var jättegott!!!"
"Och skjutit med pistol!!!"
"Och sprängt en bomb!"
"OCH EN BRINNANDE BALLONG STÖRTADE!"
Föräldrarna log nervöst och tittade frågande på oss.
Vi log tillbaks och delade ut godispåsar.