Läste precis artiklarna om den 31-åriga kvinnan som är totalförlamad. Hon kan inte ens andas själv. Hon lider av en allvarlig neurologisk sjukdom och har varit kopplad till en respirator sedan hon var 6 år gammal. Nu vill hon inte leva längre.
" Hon säger att vill avsluta sitt liv på ett värdigt sätt "så länge jag ännu har kropp och hjärna i behåll", som hon uttrycker det. Eftersom hon inte vill kvävas kräver hon att bli nedsövd innan respiratorn stängs av.
– Hjälp sjukvården att hjälpa oss. Ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv i vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att göra detta själv hade jag gjort det, tillägger hon."
Ingemar Engström, läkare och ordförande i Läkaresällskapets etiska delegation, stödjer kvinnan och uttalar sig så här:
"– Den här patientens önskemål om att få avbryta behandlingen måste tillgodoses. Allt annat är tvångsvård. Det här är enligt kolleger en fullt beslutskapabel person som under lång tid uttryckt en önskan om att få dö, säger han till SvD."
Sedan läste jag vidare om några juristers svamlande om regler och paragrafer... lägg av!
Hon har varit kopplad till en respirator i 25 år. Det kan ingen av oss förstå hur det har varit. Detta är en ärligt talat en "no brainer". Hennes liv... hennes beslut. Vem fan är vi att tvinga någon att leva vidare? Speciellt i hennes fall där det verkar vara väldigt noga genomtänkt.
Fy fan. Civiliserat... verkligen.
"Jag vill dö."
"Det får du inte."
Kan man inte röra sig är man gisslan under andra människors vilja. Det är inte rätt.
Det är så in i helvete fel.
AB - SvD - Exp - SvD - DN - SvD -
