Lill-Pezster sitter och mediterar vid bryggan :D

Min son är 9 år. Tiden bara flyger iväg och idag fick jag nästan panik vid tanken på att - shit! - han börjar bli stor! Så nu har jag suttit här och tänkt på förr... när han var mindre... jag har haft tårar i ögonen på det där sättet man bara kan ha när det gäller ens barn. För, ärligt talat, har man inte barn själv har man inte en jävla aning.

Jag älskar den där lille pojken så det fysiskt känns i hjärtat. Vid speciella minnen hoppar hjärtat över ett slag och det spänner till i halsen. Jag känner hur mina ögon får tårkänningar och så sitter jag där som en idiot och ler. Vid de tillfällena är jag den lyckligaste och rikaste människan i världen.

Minnet av en liten pojke på två år, i gråa hängslebyxor, vit skjorta och en liten keps på huvudet. Pojken far iväg med ett hjärteglittrande skratt efter några kråkor i parken. Kråkorna flaxar och flyger iväg... sonen vänder sig om mot mig och ger mig ett stort leende som säger: "SÅG DU PAPPA!? JAG GJORDE DET DÄR!" Han skrattade åt de där fåglarna som han hade skrämt iväg. Han skrattade så han fick sätta sig ned på marken en stund. Hans skratt får mig att må bra. Barnskratt är det enda vi har kvar i den här världen som kan klassas som magi.

De där små ögonen som tittar upp mot mig tittar rakt in i min själ och det där leendet som strålar från hans ansikte förintar alla mina små bekymmer till damm. Just den där dagen hade jag andra tankar i skallen men hans enorma närvaro i nuet, skrattet och blicken väcker mig ur min vardagstrans... plötsligt är jag DÄR... i nuet igen... och så far vi iväg tillsammans och skrämmer kråkjävlarna på andra sidan buskarna.

Vi låg i gräset efter vi terroriserat fåglarna i nästan en timme, vi drack juice och åt mackor... sen somnade han bredvid mig och jag satt där i sommarparken och log.

Nu är han nio år gammal och han jagar inte kråkor längre. Fast med jämna mellanrum glittrar de där ögonen av upptäckarlusta och fascination mot mig. Med jämna mellanrum slår hans skratt på mitt hjärtas strängar och ger mig en dos av den där magin.

Det är de stunderna jag lever för.

"Leraine" har alltid varit en favoritlåt för den är förknippad med min son. Jag vill gärna tro att början på låten representerar "vardagsbruset"... sedan slår en händelse hål på det och - BAM! - så är man i nuet igen. Och så upptäcker man att livet är så vackert att man tappar andan.

Ni måste, jag menar det verkligen, MÅSTE kolla in den här häftiga ugglan. Som när den blir rädd gör sig... äsch... det måste ses.

Själv sitter jag med en kopp kaffe, slåss om handkontrollen med sonen eftersom båda vill spela MW2. Det är helg. Eftersom julhelgerna etc fan tagit livet av en är det bara en sak som gäller helgen igenom... tokslapperi, Xbox, god mat, ännu mer Xbox och extrema sovmorgnar.

Livet är skönt.

Jag har bloggat om det här några gånger... nu börjar jag lite trött på det här. Om jag startar ett företag och vill enbart ha inhyrd bemanning pga av stor rörlighet etc i min omsättning så vill alltså inte facken att det ska vara möjligt. Nej, de vill att man ska bara få ha en viss del av personalstyrkan från bemanningsföretag. Vilket antagligen kommer i konflikt med EUs lagar.

För att skydda arbetstagaren, säger facken... det låter som om arbetstagaren är lite väl skyddad. Förresten är jag motståndare till begreppet "arbetstagare". Den personen "tar" väl för fan inte arbete? Personen ifråga säljer sin kompetens. Arbetsgivaren "ger" inte någon jobb... Arbetsgivaren köper in en tjänst (personens kompetens). Det är inte någon jävla gåva från arbetsgivaren det handlar om utan en ren affärstransaktion.

Det är faktiskt idioterna som gnäller här. Så här enkelt är det nämligen... att är du duktig på det du gör, utvecklar du dig själv och har vett att arbeta med något som du tycker är roligt så kommer det alltid att finnas en arbetsgivare som är beredd att betala för det. Är du tillräckligt duktig så kan du dessutom välja och vraka... Krasst sett handlar det om att du ska dra in stålar, antagligen direkt eller via en tjänst som företaget beräknat ett värde i, så att du täcker vad du kostar samt en liten vinst för företaget. Annars har du inget där att göra.

LAS - lagen om anställningstrygghet är enligt mig mer och mer uppenbart till för att se till att slackers och andra ska slippa anstränga sig för att få en lön. Vill ett företag inte ha kvar en så kan jag aldrig förstå varför folk vill tvinga sig kvar? Vem i helvete vill jobba på en arbetsplats som inte vill ha en?

Vad hände med den svenske vikingen? Sverige hade minsann tåga en gång och de takterna har uppenbarligen försvunnit.

"Ska vi plundra nu igen?! Det blir ju övertid! Förresten har jag ont i ryggen och behöver en mer ergonomisk yxa inför nästa räd." klagar en lat viking.

*yxhugg*

"ARGH!" och den klagande vikingen faller död ned.

"Inget fel på den yxan inte... Fler som har synpunkter?" säger vikingahövdingen skarpt varpå alla skramlar ihop sina vapen och raskt hoppar ned i båten.

"Bra... då åker vi. Ska vi ta England den här gången?"

Hahahaha... ett gott skratt på morgonen var precis vad vi behövde på kontoret.

Lite fniss är det allt. Facebookanvändare som envisas med att gå med i grupper stup i kvarten. Varför går folk med i grupper från början? På vilket sätt blir ens liv bättre för att man går med i gruppen "Vi som gillar riktigt smör på mackan"? Verkligen?! Slöseri med tid.

Folk som hänger på Facebook och går med i grupper som sedan ändrar namn och syfte får skylla sig själv. Visst kan det vara obehagligt när en grupp ändrar namnet till något pedofilrelaterat och folk varit därinne och postat bilder på sina barn. Självklart är det obehagligt. För min del är det mest obehagligt att folk kan vara så jävla dumma!

Det är jävligt oansvarigt att sitta vid en dator och ösa ut bilder på sina ungar på nätet. Här ser vi bara föräldrarnas ointelligens lysa igenom. ALLA kan se och komma åt saker på nätet. Lika mycket dina vänner som totala sjukskallar.

Jag kan plocka dina privata bilder från Facebook utan att vara vän med dig om jag vill det. Rätt enkelt till och med. Folk förstår inte detta. Jag vet dessutom folk som har sagt "man kan inte högerklicka på min sida... det har jag stängt av..." - vet någon vad en skärmdump är?! Man kan sno allt. Alltså är det riktigt korkat att sitta och lämna ut sin information, bilder, videos och annat och sedan bli förbannad när någon "snor" dem och använder dem till något du inte alls vill. Eller... som i det här fallet... ändrar förutsättningarna för en grupp. Ge dig inte in i saker som du inte har kontroll över!

Suck. Speciellt roligt är det att den där gruppen som blev till "pedofilgruppen" lockade in användarna med budskapet "Se vem som besöker din profil med Profilbesökaren". Så enkelt är det alltså att få folk att signa upp. De är så nyfikna på att se vem som är inne och tittar på deras profil att hjärnan för tillfället sätts ur spel. Kan man bli mer kåt på uppmärksamhet?

Vill du som "råkat ut" för detta klaga på någon? Tja, kolla dig i spegeln då. Där har du idioten som satte dig i situationen du för tillfället befinner dig i. Slå dig själv några gånger så ska du se att det känns bättre.

Använd hjärnan när ni är på nätet för helvete!

SvD - DN - AB - GP -