Nej... nejnejnejnej + ett extra nej för det "ekologiska"...

Vi sitter och väntar på att lunchrushen ska lägga sig så vi kan gå ut och äta lite mat. Under tiden vi gör det kommer det in en kollega med en hjärtformad box under armen. Det är en box med geléhjärtan.

"Det är alla hjärtans dag idag!" säger han och viftar glatt med boxen.

"Har du köpt en godisbox till din flickvän?" undrar jag.

"Min fru, faktiskt." svarar han.

"Geléhjärtan?" upprepar jag.

"Öh, ja?"

"Verkligen? Röda, sockrade, ruskigt äckliga geléhjärtan?"

"Suck... vad är det för fel på geléhjärtan?"

"Inget. Det är väl typ det tristaste, tråkigaste du kan göra bara..."

"Det är ju godis? Hjärtformade..."

"Låt mig gissa? Du köpte dem när du var inne i mataffären? Från en stor fet pall i närheten av kassan? Med en stor skylt som påminde dig om att det var "Alla Hjärtans Dag" idag? WOW!!! Så kreativt! Din fru kommer svimma av lycka."

"Öh..."

"Precis! ÖH! Din fru har även hon varit i en affär de senaste dagarna. Hon har sett snubbar ta boxar från den där pallen och tänkt hur synd det är om de där snubbarnas fruar som får en sketen godisbox. Sedan kommer hon hem och får en av dig. Lysande. Bra tänkt."

"Men..."

Det där utspelade sig vid 12-tiden. Nu gick jag precis ut och tog en kopp kaffe. På bordet i köket låg det en öppnad ask med geléhjärtan med en lapp från kollegan "Alla hjärtans dag godis! Ta för er!"

Jag räddade precis honom från hans frus vrede och allt jag fick var några sketna geléhjärtan...

Jag gillar inte ens geléhjärtan. Fan.