Jag skar mig i tummen häromdagen. Så det blev plåster på lilla tummen tills den där hudbiten åter får fäste. Kort därefter knäcker jag en bit av nageln på andra tummen i vad jag kallar för "ska-bara"-incidenten.

Så nu sitter jag med plåster på båda tummarna.

Är det någon som har en aning om hur meningslös en iPhone blir med plåster på båda tummarna? Nej. Tänkte väl det. Eftersom ingen är så klantig att de skadar båda tummarna samtidigt. Mer än jag.

Jag kan berätta att telefonen bli helt meningslös. Det är som om den plötsligt ignorerar dig. Plåsterna gör att telefonen inte verkar tro på att det är dina tummar som svischar runt på glaset. Åååååh, nej... det där är inga riktiga tummar, tycker telefonen.

Jag fattar att det krävs lite fukt och lite elektriska signaler för att det där ska fungera men ändå känns min s.k. "smartphone" jävligt korkad just nu. Idiotjävlatelefonhelvete. Tumjävlar och plåstermongo. Jag måste använda pekfingrarna! Fattar ni hur gay det är?! Det blir liksom "tippetitipp" på lilla virtuella tangentbordet med pekfingrarna. Jag känner ett behov av att tydligt (dubbel tumme upp) visa upp mina plåstrade tummar innan jag svarar på sms så att folk inte tror jag är en jävla pekfingers-sms:are.

Jag ser framför mig elektriskt ledande plåster - iPlåster - som botemedel på ett i-landsproblem. Jag lovar att någon kommer bli rik på det där. Som vanligt vill jag ha 10%.