Hemkommen från operation. Hatar tratten. Vi är dumma i huvudet och allting i hela världen är vårt fel. Vi mutar henne med mat men vi är forfarande orsaken till allt ont i världen. Hon krockar överdrivet med allt i flickvännens lägenhet och tittar på oss varje gång. Som om hon vill säga: "Ser ni!? SER NI?! Jävla kattplågare... vad har jag gjort er för ont?". Vi nickar åt detta och tvingar i henne lite mer medicin.

 

 

Här börjar det gå upp för katten att tratten är där för att stanna. Kolla in de svarta "synd-om-mig"-ögonen (Shrek, någon?). Varje gång struten åker av för mat, gos eller ren hygglighet så missbrukas det dock i sann kattögontjänaranda. När vi hindrar henne från att slicka på såret är vi än en gång idioter enligt katten. Hon hatar oss. Hon börjar även bli riktig bra på martyrlooken.

 

 

Katten har här fem dagars förstoppning och den där hållningen... som en gam... som ger intryck av att tratten väger hundratals kilo... är numera standard i hemmet. BAJSA DIN /("#&€%"#!!!!!

 

Det här går inte. Inte en chans jag ska till veterinären igen med skrället!!! Vi attackerade problemet från två håll. Microlax (microlavemang) i häcken på stackaren, laktulos ned i strupen, massor med vatten och mer mat. Fet klick med messmör rakt in i truten på stackaren. Jag gav mig inte trots protester från katten... och på natten blev det en praktbajs. Givetvis toksket hon och sprang sedan som en galning bort från lådan. Katter gräver tydligen inte ned sin skit om den är fem dagar gammal. Nice. Tack, katten! Trevligt av dig.

 

 

Triss, 15 år(!), dagen efter. Det är tydligen svårt att vara söt med förstoppning. Nu när det problemet var löst så är det klart hon ska showa lite extra genom att poffa lite på leksaker med tungan ute.

 

Tills tratten åker på igen. Då är det gamen som på bild 3 igen.