Vi har haft kollegans lilla dotter på besök idag. Det är alltid mycket trevligt när hon droppar in. Hon far runt och sprider lite glädje, pillar lite på grejjor och far sedan vidare med pappan jagandes efter.

"Inte nuuuu, lilla gumman. Kom här!" hör man honom säga kort efter att hon rultat förbi kontoret. Två sekunder senare kommer han farande efter sin dotter. Givetvis har hon betydligt intressantare saker att göra än att lyda pappa.

Efter en geggig barnlunch med lite matkastning i köket blev det dags för henne att knalla in och besöka vårt kontor. Hon körde något bebisspråk vi inte riktigt förstod och när hon till slut la ned försöken att berätta något för oss så pekade hon plötsligt på min kollega och sa med bestämd röst hans namn.

Han sken så klart upp. Han pekade därefter på mig men då ställde sig hon bara och tittade finurligt på mig. Det såg ut som hon tog sig en allvarlig funderare innan hon sa något som faktiskt lät som mitt namn men hon fick inte riktigt till det. Så vi fick helt enkelt lära henne en enklare version.

Lite senare på eftermiddagen kom en stolt pappa in med dottern på armen. Det pekades på saker och dottern sa med tydligt uttal namnet på allting. Det pekades på min kollega och korrekt namn avrapporterades. Det pekades på mig. Ja, vad heter han? Kom igen. Vad heeeter han där?

"Gud!" sa dottern och pekar bestämt mot mig.

"Men vad fan..." sa pappan och gav genast oss det onda ögat. "Kan ni bara passa henne i fem minuter och vara normala? Herregud, vad är ni? Fem år gamla?" sa han. Detta följdes av en viss namnkorringering, några upprepningar för att kolla att hon hade koll och minst en extra ond blick åt vårt håll.

Dagen gick mot sitt slut och de gjorde sig iordning för att gå. Vagnen kördes fram och under tiden pappa fixade med detta så sa lilltjejen hejdå till alla.

"Hejdå, E... Hejdå J... Hejdå Gud..." sa hon och vinkade med lilla handen.

"Nej. Han heter inte gud. Han heter faktiskt..." rättade hennes pappa.

"Gud!" säger hon bestämt, förlorar helt intresset, kravlar sig upp i vagnen och pekar mot ytterdörren.

"Hem!" sa hon och körde in nappen i munnen.