Det omstridda ACTA-avtalet blev nedröstat i industriutskottet, utskottet för rättsliga frågor samt utskottet för medborgerliga rättigheter. Tre nej av tre möjliga under dagen är väldigt bra och man kan nästa ana någon form av intelligens i Bryssel.

Dessa är dock yttranden och inte avgörande i frågan men det är en bra bit på vägen. Det är alltså värt att knäcka en öl och le lite gott. 

Näsa röstning är DEVE utskottets röst i ACTA-frågan den 4 juni. Därefter INTA-utskottet (det sista steget inför sista röstningen) den 21 juni. Därefter är det EU-parlamentet som helhet som röstar någon gång i början av juli. Det är då det gäller.

Så det är några delsegrar men striden är INTE avgjord. Så börja inte slappa utan gör vad du kan för att se till att de dammiga byråkraterna i EU säger nej till ACTA. Det är precis NU vi måste växla upp och säga nej. 

Inte insatt? Skäms. Men kolla in hos Falkvinge lite då och då så ser du om det är något som du kan göra. Han gör det enkelt för dig om du vill vara med i fighten.

1 - HAX - Falkvinge - DN - 2 - 

Bra jobbat CP. Du har trots allt bara haft hela livet på dig att öva dig.

I en liten "fin" förort sitter jag på min balkong och väntar på att vårt hus ska bli färdigbyggt. Jag måste nämligen bort fort som fan från den här orten. Just nu har mina grannar någon form av gemyt på gång där de springer omkring och bjuder varandra på kaffe och bullar. Det är tidig sommar, relativt tidigt på morgonen och "grannklubben" gör området fint. De pillar på varandras trädgårdar, på kommunens ytor och "gosar" till det.

Jag står på balkongen och tittar på dem. De har slutat försöka få med mig i deras gemenskap. Först lockade de med kaffe och bullar... men det går ju inte för jag är inte en pensionär som trånar efter sånt. Sedan försökte de få med mig med argument som "för gemenskapen" och för "allas trivsel". Pfft. Nu är jag svarte petter som alla tittar misstänksamt på. Han som aldrig är med. Hahahaha... orka. Mission accomplished, typ.

Det är faktiskt något sjukt över den där grannsämjan. Falska påklistrade leenden och präktiga utrop. Ryggdunkar bland männen där de jämför sina verktyg, kvinnorna står och har marktjänst (kaffe, fika och barnkontroll). Jag ryser av obehag.

När grannskapets gemensamma åtaganden är färdigt börjar snubbarna genast meka med sina bilar, gräsklippare och diverse annat skit. Genom fönsterna ser jag hur kvinnorna börjar med middagen. Det hackas och läggs i byttor och bärs ut till de brinnande grillarna där männen tar över med en öl i handen. ARGH! Vilket hamsterhjulsliv. Det är samma sak varje år vid den här tiden.

Jag måste maila någon en bild jag tagit på idioterna men upptäcker att jag inte anslutit min nya telefon till mitt nätverk. Fanken. Sätter på wifi... och även där... bland radiovågorna... märks grannskapet av. "Familjen Bengtsson", "Fam. Olofsson", "Mats och Fia", "Lilla dutteduttgatan 14" är namn som syns bland de tillgängliga näten. 

Jag får en idé. Jag ska genast ta fram alla gamla trådlösa routrar jag har samlat på mig. Nu jävlar. Jag ska starta några nät med namn som "SwingersKlubben", "SwingersKlubben_guest", "Swingerklubben_cam" och "JagHarSettDinFruNaken". 

Det borde få igång någon form av snack i kvarteret. 

Jupp. Som ni märkt är luften varmare. Solen värmer ansiktet och dagarna blir längre och längre. Det är med andra ord sommar! Det mesta med sommaren är skönt! När arbetet är slut och man beger sig hemåt är tankarna på soft häng på balkongen med en öl det som gör att man sitter och ler vid ratten.

Ända tills man ser några jävla spandexidioter cyklandes i rad på 70-vägen. Då transformeras leendet till ett ont Grinchen-leende istället och så tutar man på dem. De vägrar köra i rad. Alltid i bredd. Tutandet för att de pinnar på lite extra och når den fruktansvärda hastigheten 45 kilometer i timmen! Jag tutar nu konstant och när inga mötande bilar finns så kör jag om dem. Växlar ned, drar på gasen och ser till att ordentligt med vägdamm sprutar upp på dem. De viftar argt med händerna och vinglar runt i bakspegeln. Jag skrattar och njuter av sommaren. 4 meter till höger om vägbanan finns det en cykelbana men den kan de inte använda... den är inte byggd för fruktansvärda hastigheter (45 km/h).

Man måste vara försiktigt dock. Idag kan man läsa om Patrik Isaksson som blev attackerad av en hel grupp cyklister på fel sida av vägen. Som tur var klarade sig Patrik undan med några repor på bilen.

"Isaksson hade precis lämnat golfklubben när han mötte motionärerna.

– Det är tråkigt när något sådant här händer. Jag har inte gjort något fel. Jag körde ju på en smal väg, men på min sida. När det kommer fullt med cyklister och de kör ihop så kan jag tyvärr ­inte göra så mycket mer, ­säger han."

Givetvis polisanmäler cyklisterna händelsen. Cyklister gör ju aldrig fel och vill gärna cykla jättejättejättefort (45 km/h) överallt och gärna i bredd (eftersom det blir vingligt när folk kör om dem - stödhjul, någon?). Snart börjar de väl envisas med att cykla på motorvägarna.

"Artisten krockade med två av cyklisterna, båda ­skadades och fördes till sjukhus. Den ena cyklisten bröt höftbenet, enligt uppgift till Aftonbladet. Den andra fick en spricka i skuldran och skrevs ut från sjukhuset redan nästa dag."

Med tanke på att cyklisterna alltid blir skadade borde de lära sig var de kan cykla säkert utan att störa andra trafikanter med sina guppande spandexrumpor... men oooooh nej, de fattar ingenting. De verkar vara som lämlar utan någon som helst insikt om att en cykel alltid förlorar mot en bil.

Cyklister... värsta sommarplågan. Det borde finnas en spray eller något.

Annan incident med uppretade cyklister och en bil.

I Jokkmokk i februari förra året blir två kvinnor våldtagna i en husvagn. Männen åker dit, blir dömda i tingsrätten. De överklagar till hovrätten som tar upp fallet och inte nog med det - hovrätten skärpte straffen till tre år respektive fyra år och sex månader. Skälet till skärpningen var den mycket starka bevisningen i fallet. Männen överklagar sedan till högsta domstolen men det blev avslag.

Skyldiga i lagens mening. Rätt ordentligt skyldiga dessutom. Med andra ord snackar vi om två stycken, ordentligt skyldiga små as.

Då startas en Facebookgrupp där en mamma till ett av asen bedyrar sonens oskuld. Den hinner få 73 medlemmar innan den någon tar bort den. Kanske inte så oväntat? Det finns alltid idioter som skyddar idioter. Men det blir värre...

"En av de som är mest aktiva (i Facebookgruppen - min edit) är mannens mor, men enligt Sameradion är även anställda på Sametinget, poliser, kommunpolitiker och norska journalister med i gruppen.

Någon som uttryckt sitt stöd för männen är ordföranden i Jokkmokks sameförening, Sylvia Blind. Till Sameradion har hon sagt att hon stödjer dem ”tills motsatsen är bevisad” (min edit: de är alltså dömda... två ggr!). Den uppfattningen har hon fått av att läsa om fallet i media. På frågan hur hon ser på att fallet prövats tvåfaldigt svarar hon att ”felet är från första början”.

– Alltså från dag ett. Och där tror jag det har börjat att man inte fick in en tolk direkt polisen liksom kom och anhöll männen, säger hon."

Sylvia Blind? Vilket enormt passande namn. Vi kan skratta åt det otroligt passande namnet ett tag medan vi ser fram emot hennes avskedsansökan.

Sist var det väl den där tjejen i Bjästa som blev våldtagen. Även där ställde samhället upp på gärningsmannens sida.

Hmmm... så... ju längre norrut man kommer i Sverige desto... aha. Ok, då vet jag.

1 - 2 - 3 - 4 - Flashback -