Jag kommer in i köket och ser att flickvännen har lagt in en påse popcorn i mikron. Själv använder jag bara mikron för att göra kallt vatten varmt. Den där apparaten är en gåva från min bror… och på vägen från en lägenhet till en annan så lyckades jag göra av med det där fatet som snurrar runt… vilket gör den lite speciell att värma mat eller att poppa popcorn i.

"Det där är lite för lång tid på dina popcorn." ropar jag till flickvännen i stora rummet.
"Så brukar jag göra. Det blir bra." svarar flickvännen.
"Jag ska bara stänga av och skaka påsen lite. Det måste du göra efterso…"
"Rör inte micron! Då förstör du dem."
"Men…"
"Jag har faktiskt gjort popcorn innan!"
"Men den här mikron snurrar inte och…"
"Jag hör på ljudet när de är färdiga! Låt dem vara!!!"

Suck. Jag ger upp. Som du vill...
 
Jag går in och sätter mig i soffan bredvid flickvännen. Jag hör hur mikron poppar popcorn allt mer intensivt… tills ljudet börjar avta… flickvännen sitter vid sin dator… till slut säger micron "ping!" ... färdigt, typ.

Hon går ut i köket. Luckan till mikron öppnas, påsen prasslar när hon öppnar den.

Jag hör en besviken suck från köket.

"Brända va?" frågar jag från soffan.
"Ja." svarar hon.


Så går det när man inte lyssnar på sin pojkvän... jag känner nämligen den där jävla mikrovågsugnen… vi har varit fiender väldigt länge.... den kan till och med fucka upp att värma vatten.

Kärnkraft is the shit.

Det gick fan igen! Riksdagen röstade ja till ny kärnkraft! YES!

Bygg på bara... fyll sedan på med nästa generationers kärnkraftsteknik i takt med de utvecklas så kommer det här bli hur bra som helst. De senaste reaktorerna är totalt säkra och med kommande generationer kan man dessutom återanvända kärnbränslet (vilket löser långtidslagringen) så att även den frågan löser sig.

Har man tekniken ska den fan användas... när man använder kärnkraften så förfinas och utvecklas den. "Uranet kommer ta slut!" gnäller muppsen... jojo... som oljan som skulle tagit slut för sådär 800 år sedan?! Förresten... i framtiden... så har vi säkert fusionskraften eller kanske några andra smarta saker som vi inte ens tänkt på än.

Det här är ett skitbra beslut! Extra skönt att slänga i ansiktet på alla dessa bakåtsträvaridioter som tycker att vindkraft etc. är värd att lägga tid och pengar på. Gå NI och bo i några grottor istället! Där kan ni ägna er åt kycklinguppfödning (kycklingarna ska väl ha rösträtt med eller något), odling av politiskt korrekta grönsaker med "glad uppväxttid" och trampa trampcyklar så ni får energi till att tända en liten diod så ni kan huttrandes i grottans kyla läsa diverse miljömanifest. Krama ni planeten allt vad ni kan så fixar vi andra till att saker och ting går framåt.

God damn miljömupps.

Läs bara ordet "termonukleär reaktion" högt för dig själv och inse att kärnkraft är porrigt i energisammanhang.

Nu är det bara att få igång lite uranbrytning i det här landet...

SvD - DN - DN -

Ligger lågt med bloggen även idag. Jag är nämligen upptagen med att kräkas. Det är "bröllopsyra" i landet säger medierna. Vilket jag tycker är lite underligt med tanke på att ALLA jag känner fullständigt skiter i vilket. Tidningarna är fulla av meningslösa rapporteringar.


"Kungen rörde sig!"

"Silvias mössa sitter på huvudet!"

"Daniel har två händer!"

"De åt mat!"

Den lyckligaste fläskkotletten i Sverige idag är givetvis Johan T Lindwall. Detta är höjdpunkten i hans liv. Det är imorgon som han får användning av sina kunskaper som han skaffat sig under alla dessa år... kunskaper som att kravla som en snigel, att trycka in sin näsa i blåblodigas rövar så man inte vet var kungen slutar och var Johan T Lindwall börjar... imorgon kulminerar mr fläskkotletts liv.


Och så gör vi "phiew!", "phiew!" med lilla handen.

Kan tänka mig att Johan T Lindwall just nu är inne i en väldigt aggressiv onaniperiod. Mina små spioner berättar för mig att han börjar se utmärglad ut... detta trots att han håller igen under hela fredagen för att kunna explodera imorgon efter det att ceremonin är slut.

Det där kan blir kladdigt.

DN - DN

"Det är för jävligt." säger en röst från vår dörr till kontoret.

"Jaaa... det är det." svarar en annan röst som tillhör en kontorskollega.

Jag tar min kaffekopp och går dit. Det är en kontorskollega som av okänd anledning släppt in en ung, skäggig snubbe med palestinasjal (röd- och vitrutig sjal... ALLERGIVARNING!!!) som står vid vår entré med en bunte flyers i handen. Min kollega har tagit emot en av dessa och står och artighetsläser den.

"Läs det här." säger palestinasjalssnubben och räcker även mig ett exemplar. Han fortsätter:

"Sjukt eller hur. Indiska kläder görs av barn. De tvingas göra kläder under vidriga omständigheter. Vi ska ha en liten... blablabla... osvosvosv..."

Jag tar emot lappen och läser den, ger min kollega en blick - vad fan släppte du in honom för? - under tiden babblar killen vidare. Flyern handlar om någon slags bojkott av kläder från Indien. Under tiden sneglar jag mot den palestinasjalsbärande snubben. Han ser inte klok ut... har ett vänstermärke på sin slitna UFF-kavaj, ett annat som påstår att "Kött är mord! Vegan nu!" och diverse andra saker som i sin helhet gör att jag defintivt måste jävlas med människan... jag måste... jag har inget val...

"Jag är helt emot barnarbete." säger jag. Han nickar mot mig. Jag fortsätter:

"Alltså... i den åldern är motoriken åt helvete. Stygnen blir fel... hållbarheten i plaggen blir helt värdelös. Sedan begär de hundratals spänn för plaggen ute i affärerna. Skandal."

"Du... man skämtar inte om sånt här." säger palestinasnubben.

"Inte jag heller. Var skriver jag på för att få stopp på det här?"

"Öh... alltså... tanken är att barnen råkar illa ut... det är emot barnkonventionen.... och dessutom är det så att..."

"Jaja, blabla... olika skäl, samma mål. Det här måste stoppas! Var skriver jag på?" frågar jag igen.

"Du FÅR inte skriva på med den människosynen." säger han. Han snor åt sig sin lapp från mina händer, går ut till sina polare...

"Vet ni vad idioten sa? Han sa att..." var det sista vi hörde innan dörren slog igen.

"Jag tror att han tog dig på fullt allvar." säger min kollega och ser bekymrad ut. "Det är skitsvårt att veta när du skämtar när du är på det här humöret."

"Nej... klart han fattar... öh... fast... han hade ju iofs en palestinasjal runt halsen..." säger jag fundersamt.

Vem vet... när jag ska åka hem idag så kanske det är fullt med arga människor med plakat och protestlistor därute. Då kommer chefen att undra varför. Då kommer kontorskollegan tjalla. Då kommer jag få skäll. Fan.