Pezster

Jag är kass på datum. Jag kommer inte ihåg dagar. Jag hade till och med problem med att komma ihåg min egna födelsedagar när jag var liten. Idag så fyller min pappa år och det glömde jag. Igen.

Verkligen. Jag suger på datum. Som när min flickvän sa, när jag berättade att jag glömt, nämner att det är bäst jag kommer ihåg hennes födelsedag. Vilket jag gjorde. Sedan börjar hon prata om andra datum... träffedatum... etc... jag blev kallsvettig. Jag har fan inte en aning. Vem håller koll på sånt? Uppenbarligen inte jag. Det här kommer bli jobbigt.

Men nu till min pappa, som dessutom bloggar han med.

Pappa.

Det går inte en enda dag utan att du finns i mitt liv. Du är, tillsammans med mamma, som en kraft bakom mig i livet. I mitt sätt att vara, i mitt sätt att prata, i mina värderingar... ja... överallt. Du har tagit hand om mig och lärt mig livet genom dina ögon. Nu är jag vuxen och bygger vidare på den grund du gav mig och jag vill att du ska veta att jag älskar och uppskattar livet varje dag.

Jag har en osynlig ryggsäck på mig som du har fyllt med kärlek och trygghet. Med den på ryggen är jag stark och kan vara den jag vill. Det är ingen liten gåva du har gett mig... och fortfarande ger. Det inspirerar mig att vara en bättre pappa till min egen son, en bättre pojkvän till min flickvän, en bättre husse till trasbollen här hemma...

Du är med mig alla dagar om året. På fler sätt än vad du tror. Och det är ofta som jag inser vilken tur jag har som har haft dig som pappa, mentor och vän.

Jag vet att du sa att du "vet hur jag är" och att det är lugnt att jag inte kom ihåg.

Men det skiter jag i... för jag mår ändå dåligt att jag missade din dag.

Förlåt, pappa.

Stor kram och grattis på födelsedagen! Jag älskar dig!

För min egen del... så är det dags för system nummer 294.217 att komma ihåg speciella dagar. Det kommer antagligen inte att lyckas. Suck. Finns det någon smart sms-tjänst där man skriver in allting och sedan får man ett sms på morgonen för varje dag som är viktig? Det borde finnas. Och finns det inte och någon grym jävel läser min blogg och kör igång en så vill jag vara med. Eftersom jag kom med idén så är det självklart jag ska utöver 20% ska ha ett livstidsabonnemang på tjänsten.

Handlar mat... superlång kö... ingen ny kassa i sikte. Ställer mig i kön. En kvart senare är det nästan min tur. Ser en stressad snubbe springandes med en snus i handen... han frågar om han får gå mellan... får nej... efter tre kassor vinkar jag honom till mig och frågar:

"Ska du bara ha den där?"

"Ja." säger han och får hopp i ögonen. Fortsätter: "barnen är i bilen och jag glömde snusen."

"Hoppa in före mig bara." säger jag och flyttar lite på mig.

"Åh... tack!" säger han.

Han ler. Jag mår bra. Och så kommer den... den där gnälliga jävla rösten från rikemanstanten med världsrekord i päls bakom mig.

"Åh nej. Det där är att trängas. Vi bakom dig står också i kön!" hon tittar mot kassörskan och säger: "Vi har någon som trängs här!" med ett sådant där galet förnärmat leende. Ger mig fan på att kärringen är kristen med.

Han ser trängd ut, uppvisar snusdosan och börjar förklara sig. Jag tar den från honom och vänder mig till tanten.

"JAG köper snuset så slipper tanten här få högt blodtryck."

"Tack igen... du behöver inte..." säger mannen.

"Jo, det behöver jag. Tro mig." säger jag och blänger på tanten när jag säger det. Hon svarar inte utan är upptagen med att pumpa blod upp till en allt rödare skalle.

Jag köper snusen. Ger den till honom, får pengar och han far som ett skott iväg ut till sina ungar. Jag får för mig att fråga kassörskan om saffran. Kanske behöver jag rakblad med? Ingen stress. Jag tittar på några... nej... inte idag. Däremot kanske några Ipren? Kassörskan blir tvungen att gå och hämta dem i lilla apotekhörnan. Kanske jag ska ha något annat skumt som bara kassörskan kan hjälpa mig med... funderar... var ligger nu plånboken förresten? Hade jag inte en liten rabattlapp i ett fack någonstans? Ligger den i en av fickorna?

Tanten blir till slut sur.

"Nu får det väl ändå räcka!" får hon fram.

"Va?" säger jag oförstående.

"Jag vet att det du gör nu gör du bara för att retas. Väldigt omoget."

"Oj... vad du kan tänka. Du har helt rätt... jag är omogen. Jag tänker se till att det tar så lång tid som möjligt för dig att betala. Faktiskt är det nog bäst du byter kö... du sabbar med andra ord för de andra om du står kvar i den här kön... och det där var rätt viktigt för dig, va? Seså... gör nu rätt och ta en annan kö så betalar jag snabbt och enkelt. Då behöver de bakom dig inte lida av min hämnd på dig. Kom igen... komigenkomigenlämnakönlämnakönlämnakön..."

Tanten tar sin Icakorg med ett ryck och dammar iväg som det knastriga pälsklädda gamla rikemansligg hon är. Kan tänka mig att hennes man därhemma är i full färd med att hinna byta ut låsen innan hon kommer hem.

Säljare. Jag får spel på dem. Jag får ännu mer spel på dem när någon jävel lyckas boka in ett möte med dem och lurar med mig på mötet. Först är de sena för de hittar ingen parkering och ringer till oss och ber om hjälp?! Typ, VA?! Sedan börjar de med en halvtimmes blablabla om deras bolag. Jag sitter och skruvar på mig och försöker med övertydligt kroppsspråk säga: RAPPA PÅÅÅÅÅÅÅÅ! Till slut säger en av säljarna:

"Det var lite om oss. Så... vad har ni för behov idag?"

"Öh... va?"

"Vad har ni för datorbehov, vad har ni för kommunikationslösningar?"

"Vad menar du med kommunikationslösningar?"

"Mail, telefon och kalendrar... ja... allt."

"Är det lösningar? Äsch... skitsamma. Vi har allt det där. Jag trodde ni kunde fixa bra priser på nya appledatorer. Det är därför jag är här." säger jag och blänger surt på min kollega.

"Alltså... vi arbetar med helhetslösningar. Detta skapar synergier..." säger kostymledaren.

"Öh syner....what? Alltså, jag vill bara "lösa" billiga datorer eftersom vi köper rätt många datorer varje år."

"Ska ni ha support på maskinerna?"

"Det räcker med garantin från Apple."

"Vi har ett paket som innefattar mjukvara för backup..."

"Nej. Sluta nu. Vi stoppar själva in den mjukvara vi behöver. Vi har backup. Vi kör Apps för vår mail. Vi har en egenutvecklad dropboxserver för våra producenter... kort sagt... vi har mer koll än vad du kan föreställa dig. Kan ni eller kan ni inte fixa billiga datorer? Vi snackar enbart hårdvara. Vi säger vilka maskiner vi vill ha, ni levererar dem hit och vi betalar er för det..."

"Vi jobbar inte så."

"Nehej. Vi jobbar inte så här vi heller. Tack för mötet. Dörren är därborta."

Jag går ut från mötet. Folk måste sluta boka upp mig på möten med idioter. Lyssnar folk verkligen på deras babblande normalt sätt? Jag vill ha bra pris på datorer. Utan en massa tjafs. Går det?

Jag är en sann sci-fi nörd. Jag menar alltså en proffsig sådan. Kan knappt läsa en bok om den inte utspelar sig på en annan planet eller på en rymdstation. Alltså gillar jag sci-fi mässor för då kan jag gå omkring och bara njuta av allt flum.

Sonen hittade "Alien" och "Predator prylar" och en fet plansch med rymdmonster (sponsrad av farfar) och lite annat. Flickvännen fick sin autograf av Robert Englund och jag... tja... jag ville köpa små statyetter av det lite mer erotiska slaget av mangafigurer men blev tvungen att lägga det på hyllan. Inte så poppis hos flickvännen... kanske nästa år.

In alles... lyckad dag. Kunde blivit som förra gången... när allting flippade ut helt. Kolla bara dessa bilder från 2009 års mässa:

Min flickvän blev plockad vid dörren när hon försökte rycka åt sig lite Star Wars grejjor...

 

Sedan blir sonen vild och flippade ut... han skulle hämnas med några välriktade pungsparkar... bakfrånpungsparkar... den effektivaste sorten...

Om man säger så här.... den vita plastrustningen skyddar inte ett skit...

 

... vilket givetvis ledde till konsekvenser...

 

I år gick det lugnare till som sagt. Vi handlade bara lite stuff och alla höll sig i skinnet.

Men jag säger det bara... en hel mässhall full med nördar... kan det bli roligare? Nej, såklart inte. Det är lika kul att se på nördarna "in action", dreglandes över alla prylar som att titta på de sakerna som visas upp. Ärligt talat undrar jag om inte vissa av nördarna som var där är mer känsliga för solsken än vampyrer. Det luktade till och med nörd där. Och nej... doften av en sann nörd är inte hallon.

Men det var en skön dag!

 

EDIT:

 

Snopet... "Beam me up Scotty" är en fet bluff... de jävlarna åker bil... jag är besviken!!!

 

Våren är på väg. I takt med att solen tittar fram mer och mer så upptäcker jag - trots envisa försök till förnekelse från min hjärnas sida - att även de spandexklädda hobbycyklisterna har dammat av sina cyklar och vingligt gett sig ut i trafiken igen.

Jag hade tre sådana framför mig idag. Mitt i stan. Med full mundering av likadana (nåja... nästan likadana) tights, helroliga droppformade hjälmar och de trekantiga glasögonen med grälla färger. De var dessutom tre på bredden vid rödljuset och blockerade effektivt alla bilar bakom. De "låg" liksom ned på sina cyklar och deras hjälmförsedda huvuden tittade upp mot rödljuset... sedan mot vägen... mot rödljuset.... mot vägen... de var väldigt laddade... det syntes. Jag kunde nästan höra hur de under hjälmarna tänkte "vrooooomvrooomVROOOOOM!"

Det blev gult ljus... det var dags att köra... och de började lamt "fräsa" iväg. Jag, som fortfarande retade mig på att de cyklade tre i bredd, passade på att tuta lite och skrattade åt en av dem som missade pedalen av ljudet. De trampade på med ny, arg frenetisk cykelenergi... *tramptramptrampTRAMPELITRAMP!* Deras små fötter blev nästan suddiga. Efter kanske hundra meter lyckades jag och några andra bilister med hjälp av tutande och rusande motorer få dem att cykla in till kanten så att vi med riktiga fordon kunde köra om dem.

Jag gjorde en tummen upp i bilen mot bakrutan för att "tacka" för att de, efter lite påtryckningar, äntligen lyckades att göra rätt för sig i trafiken och flytta på sig. Jag fick direkt tre arga långfingrar tillbaks i backspegeln. Ouch.

Hahahahahaha... whatever. Move suckers.

Jag ska starta en tradition med ett sånt här inlägg om året. Förra årets inlägg ligger här.