Alltså det är ett skämt!
Jag har alltid tyckt att det är enormt löjligt att det lyckas bli ett mindre kaos i städer vid sydligare breddgrader (läs: huvudstadsregioner) varje år då första snön fallit. Trafiken spårar uttryckligen ur och alla är allmänt förbryllade - precis som om det skulle vara något nytt med snö?! Snön kommer för det mesta årligen och har samma konsekvänser varje år, hur kan det vara så jä*la svårt att följa väderleksrapporterna och hålla plogbilarna redo, eller att byta till vinterdäck i tid...det funkar ju norröver!?
Nu har snön äntligen kommit till Stockholm
Hur som helst så fick jag verkligen börja tänka om idag... Imorse var jag lite stressad (som vanligt) och stressade iväg till Tunnelbanan. Jag tittade ut och noterade att det hade snöat, så jag tog på min min långa vinterjacka och tänkte noga på att inte ta skor med klack (jag vet hur jobbigt det är att halvspringa med klackar på halt underlag). Det blev mina vinterstövlar med lågklack och höga skaft!
Som alltid så slog jag på Mix Megapols morgon program under hissfärden ner på mobilen för att lyssna på "vinn Adams pengar" (som jag oftast lyssnar på då jag tar mig till jobbet), väl utanför porten så tänder jag upp dagens första cigarett och börjar stega mot T-banan.... Jag hinner ett kvarter och där kom den...ÅRETS FÖRSTA STRITT (stritt=fall)...mitt höjdpunkten av radioprogrammet! Det händer oftast EN gång varje år, en rejäl stritt. I normala fall så är min goda vän Heidi (alias Wolffen) med vid dessa tillfällen och gapskrattar så att hon är tvungen att hålla sig för magen för att inte kissar på sig, vilket nästan är bättre än situationen som ägde rum idag.
Föreställ er en stressad tjej som halvspringer i stegen med en cigarett i ena handen och datorn i andra. Jag kan säga att cigaretten flög och jag har ingen aning om var den landade och dator slog jag med en DUNS i marken medan jag själv landade raklång på ryggen. Man får ju en lite adrenalinkick vid dessa tillfällen så jag var på benen snabbare än fort... men killen som stod och parkerade sin cykel precis bredvid mig och som bevittnade hela "stritten", han kunde inte hålla sig...han asgarvade...ni vet hur det är då man verkligen inte får skratta men inte kan hålla sig - precis så var det för honom! Nu är det tur att jag har lätt för att skratta för jag kunde faktiskt inte hålla mig själv heller :)
Är det så illa att jag blivit nonchalant och ignorerar att jag börjar glömma hur det är med den fantastiska snön - har jag blivit en i av dom som glömmer bort hur det fungerar då snön kommer?
Hur som helst så var det faktiskt roligt att se killen skratta så hjärtligt den tiden på morgonen - samtidigt som jag haltade vidare mot jobbet och kände hur varje steg bultade till i korsryggen.
Det blir broddar när jag åker till Vasa!
